Åland 2026 – aktivatorerna söker i kristallkulan och en gemensam väg framåt

Åland 2026 – aktivatorerna söker i kristallkulan och en gemensam väg framåt

Det årliga mötet för aktivatorerna har återigen infallit. Mötet ger Fiskeleader aktivatorerna, som arbetar på olika håll i Finland, möjlighet att stanna upp en stund mitt i vardagen och de utmaningar som finns i den egna regionen, utbyta erfarenheter och diskutera aktuella frågor inom Fiskeleader-verksamheten. Samtidigt blickar vi lite längre framåt: vilka riktmärken och gemensamma riktningar behöver nätverksverksamheten i framtiden?

Den här gången förde höstens start aktivatorerna till Åland. Tio aktivatorer från Finska Fastlandet hann samlas i Åbo för den gemensamma resan.

Färjor, skärgård och fiskodling

Den första resdagen gick längs skärgårdens slingrande vägar och färjeförbindelser. Våra kroppar, trötta efter en solig resdag, fick välbehövlig påfyllning och vila på Brändö Bike & Bed. Resan stannade ändå inte halvvägs enbart på grund av energibristen efter färderna. I nästa dags program stod nämligen ett studiebesök till Brändö Lax och dess fiskodlingsverksamhet, med produktions- och logistikchef Janne Heijari som värd.

Förmiddagen tillbringade vi på boendet med frukost och planering av den Nationella fiskeriverksamhetens framtid. När morgonens arbete var gjort,  begav vi oss till Brändö Lax. I vackert väder tog företagets andra odlingschef, Henri Hellström, oss ut till nätkassarna för att visa hur fiskodling i skärgården ser ut i praktiken. Företaget har redan varit verksamt i 42 år.

Foto Jonas Harald

”Vad vill ni höra om?”

Frågan var en tydlig signal till aktivatorerna, som stod och gungade på matningsflottens däck: nu fick man fråga precis vad som helst.

Och frågor blev det.

Samtalet tog snabbt fart när gruppen i solskenet började vrida och vända på frågor om fiskodling, miljö, produktion och branschens framtid. Det är just för sådana öppna samtal som de här besöken görs.

Norsk ingenjörskonst och lite kraftigare dofter

Mitt i den virvel av diskussioner som de öppna frågorna hade satt i gång styrdes båten mot en av kassarna. Vid dess sida hördes ett jämnt surr från ett prov på norsk ingenjörskonst – ackompanjerat av ganska kraftiga dofter.

Manövern och uppmaningen att stiga ombord på en stålfotte med ett formspråk som förde tankarna till sovjettiden tystade ändå inte aktivatorerna. Tvärtom. Serviceflotten Aquafenix fylldes snart av ögon och näsor med nästan val-lik känslighet.

Foto Jonas Harald

Kompressor, rör och löpande band.

Det handlade om en flytande suganläggning som testas för att minska näringsutsläppen från fiskodlingen. Ett rör som går ner till kassens botten suger upp både de boendes avlagringar – läs: avfall – och de fiskar som gjort sin sista fenrörelse innan de hunnit fram till nästa steg i produktionskedjan.

Verkligheten med kassarna, som är ordentligt förankrade i havsbottnen, och doften av sediment skapade en tydlig kontrast till det vackra skärgårdslandskapet där sommarens sista solstrålar speglade sig runt omkring oss.

När vi färdades tillbaka mot fast mark och luktsinnet så småningom återhämtade sig, fanns ändå något mer väsentligt kvar i tankarna.

Även den här jämnt surrande stålkonstruktionen, som verkade trotsa fysikens lagar, är resultatet av många skickliga ingenjörers arbete. Den är ett konkret försök att lösa de utmaningar som hör samman med fiskodling och vattenmiljön – och samtidigt ett svar på den uppriktiga oro för miljön som många fiskälskare känner.

Liknande utvecklingsarbete ser man allt oftare omkring sig. Fiskerinäringens framtid byggs inte bara av ord, utan också av att man söker lösningar på problem, testar dem och vågar pröva dem i praktiken.

Och kanske är just detta en av de viktigaste behållningarna med aktivatörsnätverkets möten: när olika människor, regioner, erfarenheter och perspektiv möts, uppstår nya frågor – och i bästa fall också nya svar.

Från havet till land – och till kunden samma dag

Fisken blir ändå inte kvar i havet och väntar på nästa skede, utan produktionskedjan fortsätter målmedvetet på land.

Foto Mona Heijari

Vid beredningsanläggningen mötte vi en helt annorlunda, men minst lika imponerande sida av fiskodlingens vardag. Där man ute till havs följer tillväxt, utfodring och vattenförhållanden, är det på land effektiv logistik, hygien, kylkedja och noggrant tajmat arbete som avgör.

Under ledning av produktions- och logistikchef Janne Heijari fick vi en heltäckande bild av Brändö Lax verksamhet: hur fisken växer i havet, tas upp till land, hanteras och packas samt hur den går vidare till kunderna. Fisk som tas upp ur havet på morgonen kan redan samma dag vara på väg till kunden. Det är en imponerande kedja där varje del måste fungera vid exakt rätt tidpunkt.

Precis som till havs blev ingenjörskonsten synlig även på land. Maskiner, transportband, kyllösningar och detaljer i arbetsflödet väcker kanske inte vid första anblick samma diskussion som fiskarna i kassarna eller minskade näringsutsläpp, men deras betydelse är stor. De möjliggör kvalitet, effektivitet och att fisk som odlats i skärgården kan nå konsumentens bord färsk.

Utmaningar finns det också gott om. Fiskodlingen är beroende av havet, vädret, produktionens lönsamhet, miljötillstånd, marknaden och fungerande transportförbindelser. I skärgården är möjligheten till företagsverksamhet samtidigt ett livsvillkor för en levande skärgård: för att människor ska kunna driva företag, arbeta och bo där året runt behöver skärgårdsfärjorna betjäna invånare och företag på ett tillförlitligt sätt. Utan fungerande förbindelser rör sig varken människor, råvaror eller produkter – och då kan skärgårdens livskraft inte bestå.

Samtidigt måste branschen ständigt svara på frågor om miljökonsekvenser, djurvälfärd och ansvar. Svaren finns inte i en enskild maskin eller innovation, utan i långsiktigt utvecklingsarbete genom hela kedjan.

Under dagen blev det tydligt att fiskodling inte bara handlar om fisk i en nätkasse eller filéer i butikens disk. Det handlar om kunnande, människor, teknik, havet och arbetet på land som en och samma helhet. Kanske var det just därför besöket stannade kvar i minnet: i skärgårdens fiskerinäring formas framtiden samtidigt till havs, på land och i transporterna på väg till kunderna.

Efter besöket styrde vi åter ut till havs. Skärgården visade sig från sin allra bästa sida när resan fortsatte från Torsholma mot Hummelvik och fasta Åland. Smidigheten i skärgårdens trafik överraskade aktivatörerna från fastlandet positivt: färjorna kom och gick enligt tidtabell, servicen fungerade utmärkt och bussförbindelsen till Mariehamn blev pricken över i.

Framme vid hotellet samlades vi till en gemensam middag. Det vi sett till havs, på land och i produktionen började så småningom falla på plats i tankarna – och samtalet flödade, både om saken och vid sidan av den.

Blicken mot nästa våg – Nästa Våg-seminariet

Följande morgon stod Nästa Våg-seminariet på programmet. Seminariet samlade aktörer inom fiskerinäringen, experter och utvecklare. Dagen bjöd på många perspektiv på hur fiskerinäringen kan förnyas, stärkas och hitta nya möjligheter i en föränderlig verksamhetsmiljö.

Seminariet inleddes av Ålands landskapsregering. Därefter presenterade Robert Tallberg och Joan Granqvist från Nylands Fiskarförbund initiativet Ny Grund. Johan Mörn och Mikael Lindholm granskade i sin tur fiskerinäringens framtid på Åland ur ett lokalt perspektiv. I början av dagen hördes också Viktor Erikssons anförande om Fiskeleaders roll i den lokala utvecklingen i skärgården.

Robert Tallberg & Joan Granqvist, Nylands Fiskarförbund Foto Riku Mesiniemi
Viktor Eriksson, Fiskeleader Åland Foto Janne Niemimäki

På eftermiddagen fördjupade man sig i några av fiskerinäringens stora framtidsfrågor. Niklas Ulenius från Ålands landskapsregering lyfte fram generationsväxlingarna inom fiskarkåren och behovet av förnyelse i branschen: hur får man nya aktörer till fiskerinäringen, och hur kan befintlig kunskap föras vidare?

Marica Andersson, doktorand vid Göteborgs universitet, behandlade hållbarheten i fiskfoder och möjligheterna att använda alger i regnbågsforellens foder. Anförandet påminde om att man söker lösningar på fiskodlingens miljökonsekvenser både till havs, i foderkedjan och i produktionens olika skeden.

Marina Nyqvist från Österbottens Fiskarförbund berättade om möjligheterna med nya produkter från havet. Marie Kellgren från Marthaförbundet lyfte i sin tur fram Smartfisk-tänkandet: hur mindre utnyttjade fiskarter kan ses som en resurs och bli en del av matkulturen, nya produkter och en hållbar vardag.

Joel Lindholm, Magnus Hanstén och Nemo Seafarms presenterade Baltic Biostimulants-projektet. I deras anföranden undersöktes havets möjligheter som källa till nya råvaror och lösningar. Nina Saarnio från Livskraftscentralen presenterade en vision för en hållbar och livskraftig blå näring.

Dagen avslutades med en diskussion som Kaj Mattsson ledde om behovet av en resiliensgrupp för kustens fiskerinäring. Försörjningsberedskapen blev en konkret fråga: hur tryggar vi fiskets verksamhetsförutsättningar, kompetens, logistik och tillgången till inhemsk fisk också under föränderliga och osäkra förhållanden?

Dagen stärkte tanken om att fiskerinäringens framtid inte är en fråga för en enskild aktör eller region. Den byggs genom samarbete över landskaps- och nationsgränser, genom modiga försök och genom förmågan att se havet samtidigt som livsmiljö, arbetsplats, matbord och gemensamt ansvar.

Cirkeln sluts – från Åbo via Åland till Helsingfors

Resans sista färd över havet, tillbaka mot Finska Fastlandet, började med många nya tankar i bagaget. Det vi hade sett, hört och upplevt under dagarna gav nya perspektiv på fiskerinäringens möjligheter, utmaningar och framtid – och framför allt på betydelsen av samarbete.

Fiskeriaktivatorerna tackar Åland för det varma mottagandet, de intressanta besöksmålen, de öppna diskussionerna och det givande Nästa Våg-seminariet. Åland bjöd också på genuin närmat när den är som bäst: på Brändö fick vi smaka lokalt odlad fisk, och under Nästa Våg-seminariet serverades lokalt fångad gädda och gös. Den smakrika och omsorgsfullt tillagade fisken påminde oss konkret om vad hela branschen i slutändan handlar om – havet, kunnandet och möjligheten att njuta av mat som producerats nära.

Från resan genom skärgården tog vi med oss mycket mer än minnen: nya bekantskaper, idéer och värdefull näring för det fortsatta arbetet.

Nya insikter från webbinariet om skötseln av klimatvåtmarker

Att anlägga en våtmark är det första steget mot en våtmark, påminde Naturresursinstitutets forskare Hanna Kekkonen i början av webbinariet Hur sköter man klimatvåtmarker? Tillfället som ordnades under vårvintern 2026 samlade en ivrig grupp åhörare som fick höra om förutom teoretiska kunskaper även praktiska tips särskilt för hur man sköter våtmarker som anläggs på torvåkrar. Under webbinariet presenterades också våtmarksstöd från EU:s landsbygdsfinansiering och åhörarna bjöds in till Våtmarkskarnevalerna.

Våtmarker har många fördelar

Våtmarker kan klassificeras utifrån deras uppkomstsätt, vattenhushållning och användningsändamål. Till exempel är det primära målet för vattenskyddsvåtmarker att hålla kvar näringsämnen, medan man med våtmarker som anläggs på torvmarker i första hand strävar efter klimatfördelar, eftersom en högre vattennivå effektivt minskar växthusgasutsläppen från åkern. Det är dock viktigt att observera att våtmarkerna nästan alltid ger flera fördelar: de främjar förutom vatten- och klimatmålen även den biologiska mångfalden och har också ett betydande landskapsvärde.

Lehmihaka våtmark har anlagts med stöd för icke-produktiva investeringar. Bild: ProKuvat, Rami Marjamäki

Skötsel av våtmarker innebär att trygga vattenhushållningen och minimera störningar

Våtmarksbildningen tar sin tid, eftersom växtligheten i området småningom förändras efter att vattennivån har höjts. Växtligheten utvecklas stegvis och etableringsfasen uppnås efter 10–20 år i boreala förhållanden.

Skötselåtgärderna skräddarsys enligt våtmarkstypen och de uppställda målen. Till exempel återställs en före detta torvåker inte fullständigt till ett myrliknande tillstånd utan aktiv skötsel. Därför är det viktigt att se till att vattennivån hålls tillräckligt hög. Det är skäl att regelbundet följa upp hur diken och andra vattenkonstruktioner fungerar. Om området förbuskas lönar det sig att avlägsna träd och slå växtligheten och skörda bort den.

Våtmarkerna ska skötas regelbundet, eftersom områdets ekosystem inte nödvändigtvis förändras i önskad riktning och de ekosystemtjänsterna man strävar efter inte uppstår enbart till följd av att vattenståndet höjs.

Praktiska tips för skötseln av våtmarker

Det lönar sig att fundera på skötseln av våtmarker redan när våtmarkerna planeras, betonade Maarit Satomaa (Pohjois-Suomen Maa- ja kotitalousnaiset, ProAgria Pohjois-Suomi) och Tarmo Väisänen (Aholan Maito Oy). Satomaa och Väisänen har praktisk erfarenhet av att anlägga och sköta våtmarken på Liejuoja åker samt utmaningar kring skötseln.

Maarit och Tarmo tipsade att skötseln av våtmarken är bra att tänka på redan när man planerar våtmarken. Till exempel ska dammvallarna vara tillräckligt breda så att de kan slås med traktor eller annan maskin. Slåtter är mycket arbetsamt om det görs för hand. En bredare dammvall tål också vattentrycket bättre.

Ett annat praktiskt tips gällde placeringen av slambassängen. Man måste kunna ta sig till bassängen med en grävmaskin och för den grävda massan ska det finnas en plats där näringsämnena inte rinner tillbaka ut i vattendraget.

Det tredje tipset uppmuntrade till att inleda skötseln av våtmarken och slåttern av kantområdena genast när våtmarken färdigställs. Det lönar sig att hålla videbuskaget under kontroll genom att röja, vilket också förbättrar fåglarnas trivsel i området. Röjningsarbeten får dock inte utföras under fåglarnas häckningstid.

EU:s landsbygdsfinansiering stöder skötseln av våtmarker

Med hjälp av EU:s landsbygdsfinansiering kan man anlägga en våtmark eller iståndsätta en fåra. Ersättningen för icke-produktiva investeringar är riktad till att planera och bygga våtmarker som främjar vattenskyddet, förbättrar den biologiska mångfalden eller strävar efter att stävja klimatförändringen.

När investeringen är klar ingås ett avtal om skötsel av våtmarker. Genom åtgärderna i avtalet strävar man antingen efter att minska jordbrukets belastning på vattendragen, stävja klimatförändringen eller förbättra den biologiska mångfalden i jordbruksområdena – samma mål som i investeringsstödet.

Den årliga ersättningen för alla basskiften som uppgetts i skötselavtalet för våtmarker är 500 euro per hektar. Ett avtal om skötsel av våtmarker kan ingås också för en våtmark som inte har anlagts med stöd av landsbygdsfinansieringen, om våtmarken uppfyller kraven.

Våtmarkerna kan också skötas genom bete så att landskapet förblir öppet. Bild: Riikka Klemola, Livsmedelsverket.

En skriftlig vårdplan och -dagbok hjälper dig att komma ihåg

När man ansöker om avtal om skötsel av våtmarker behövs en skriftlig plan för skötsel av våtmarken som bilaga till ansökan. Skötselåtgärder ska vidtas årligen, så av skötselplanen ska framgå åtgärder som vidtas årligen eller med jämna mellanrum, såsom slåtter av våtmarkens kantområden och granskning av dammkonstruktionerna.

De vidtagna åtgärderna och observationerna antecknas i skötseldagboken eller skiftesbokföringen allteftersom de uppkommer. I bokföringen kan man vid behov senare kontrollera till exempel antalet djur som betat på våtmarken och betesperiodens längd. Anteckningarna är också till nytta för jordbrukaren, eftersom det med dem är lätt att följa upp och påvisa att skötselåtgärderna blivit gjorda i efterhand.

Webbinariet Hur sköter man klimatvåtmarker? erbjöd teori och praktiska tips om skötsel av klimatvåtmarker. Responsen gav deltagarna nya insikter utifrån presentationerna.

Bloggen skrevs av Salla Ruuska från Landsbygdsnätverksenheten

Mer information om skötselavtalet för våtmarker: Avtalsvillkor för skötselavtal av våtmark 2026 – Livsmedelsverket

Presentationerna för webbinariet Hur sköter man klimatvåtmarker? hittar du här (Miten ilmastokosteikkoja hoidetaan? -webinaari – Maaseutuverkosto).

Icke-produktiva investeringar – Livsmedelsverket

Leader-stöd gav unga värdefull erfarenhet och stärkte fladdermusforskningen

Främst kvälls- och nattarbete, med utrustning som radiosändare och uppgifter såsom radiopejling och inspelning med fladdermusdetektorer – samt gott om mygg. Det är vad som sommarjobbet, möjliggjort med stöd av Aktion Österbotten, har erbjudit Maria Widenius.

Widenius och hennes sommarkollega Rasmus Holmström har följt fladdermöss i Köklot i Korsholm under en månads tid. Deras arbetsgivare, Finlands äldsta naturvetenskapliga förening Osthrobothnia Australis r.f., har sedan 2013 forskat på fladdermöss som migrerar över Kvarken.

– Vi har bland annat undersökt hur långt fladdermöss kan flyga när de jagar. För bara några år sedan trodde man att de inte flög mer än en kilometer, i fjol visade det sig att de kan flyga upp till två kilometer, och nu uppskattar man att avståndet kan vara ännu större, förklarar Holmström.

Den här kunskapen behövs för att bättre förstå hur skogsbruk påverkar fladdermöss och hur fladdermuskolonier kan bevaras på ett hållbart sätt trots byggande och förändringar i miljön.

Rasmus Holmström lyssnar om fladdermössen är vakna. Tillsammans med Maria Widenius har han följt fladdermössens liv i Köklot under försommaren. Foto: Kirsi Tikkanen

Widenius påpekar att fladdermöss är en viktig del av ekosystemet och till nytta för människan eftersom de äter myggor. För forskningen övervakas området kring en sommarstuga i Köklot, där man uppskattar att cirka 150 fladdermöss bor. Deras utflygning följs när kvällen faller.

– Vissa fladdermöss ger sig ut och jagar direkt, medan andra först efter midnatt, som till exempel Russin och Morran, säger Widenius och nämner namn de har gett några av fladdermössen.

– Man kan skilja dem åt till exempel utifrån deras jaktbeteende. För mig har en helt ny värld öppnat sig och jag har börjat uppmärksamma fladdermöss på ett helt annat sätt än tidigare, tillägger Holmström.

Genom de ungas arbete samlas värdefull information för forskningen, samtidigt som de själva får efterfrågad arbetserfarenhet.

– Jag studerar biovetenskaper vid Åbo Akademi och det är svårt för studenter att hitta jobb inom sitt område. Jag är verkligen tacksam för den här arbetserfarenheten, säger Widenius glatt.

Fladdermöss förses med radiosändare för att deras rörelser ska kunna följas. Deras läten spelas också in och kan omvandlas så att de blir hörbara för människan. Arbetet är mångsidigt, men inte alltid särskilt lätt.

– Om man måste springa genom skogen för att följa en fladdermus är det tungt. Men om vi redan känner till en individ kan vi ta bilen, eftersom vi vet vart den flyger, berättar Widenius.

– Och ibland måste man ta en gummibåt om man ska följa dem till öarna, tillägger Holmström.

– Jag tog båten mitt på natten och blev genomblöt utan ombyteskläder. Först hemma vid elden började livet kännas bättre igen. Det här är karaktärsdanande, men nattarbete passar mig och fladdermöss är söta, säger Widenius med ett leende.

Med Leader-finansiering som beviljats av Aktion Österbotten möjliggjordes sommarjobb för cirka 15–20 ungdomar i Österbotten inom 11 olika föreningar.

Ledare: AI hälsade på

Vid en tur till vår stuga kunde vi framme vid stugan konstatera att vitlökens blad hade gulnat i topparna under veckan. Min partner öppnade en AI‑app på sin telefon, satte kameran i videoläge och frågade telefonen: ”vad är det för fel på vitlöken?”

Jag lyssnade förfärad på hur telefonens högtalare började förklara, inte på stelt skriftspråk eller med maskinröst, utan helt ledigt som en kompis: ”Det är nog inget större fel på den, det är helt vanligt att bladen gulnar på vitlöken så här på våren. Det kan vara brist på kväve eller så kan det vara torka som är orsaken.”

Samtalet pågick ännu en stund tills telefonen i något skede klagade på att nu ser ”hen” bara gräsmatta och skor. För en 57‑årig tjänsteman med datasäkerhetsångest blev det för mycket.

Många har säkert varit med om samma: artificiell intelligens och AI-relaterad teknik tar sig in i våra liv med sådan fart att man tappar hakan åtminstone en gång i veckan.

Tankar som tidigare känts utopiska är redan vardag för jordbrukarna när det kommer till administrationen av jordbruksstöd. Med några dagars mellanrum skannar Sentinel‑satelliter alla åkerskiften i Europa som anmälts i stödansökningar och AI‑program analyserar bilderna med avseende på bl.a. klorofyll och växtarter. När systemet upptäcker en avvikelse från uppgifterna i stödansökan skickar det en uppmaning till jordbrukaren att gå ut till åkerskiftet och ta en bild av växtbeståndet med stödappen. Sedan denna vår har AI analyserat och godkänt de bilder som jordbrukarna skickar in. I oklara fall kan sakkunniga vid kommunernas landsbygdstjänster kvittera att det faktiskt är havre på bilden, men på grund av skuggan från skogen har AI inte kunnat identifiera den.

Att hänga med i utvecklingen är naturligt för den så kallade digitala infödda generationen, men jordbrukarnas höga medelålder tyder på att det också finns andra än dem som farit till skolan med mobilen i handen. Att vara nyfiken på den nya tekniken vore nödvändigt för oss alla. Att dela erfarenheter och kunnande har under de senaste åren fått ökad betydelse inom de produktionsinriktningar där det sker en snabb utveckling och där har också landsbygdsutvecklingsprojekten fungerat som katalysatorer. Låt oss välkomna en kultur där vi delar information och iakttagelser och vågar möta den teknologiska omvälvningen även om det känns skrämmande. Jag tror att det gör gott som regn före midsommar.

I denna tidning presenteras möjligheterna med och effekterna av EU:s jordbruks- och landsbygdsfinansiering i Sydvästra Finland. Tidningen Haloo maaseutu! har utkommit i Egentliga Finland sedan 2017, men i år har spridningsområdet till följd av regionförvaltningsreformen utvidgats också till Satakunta. Tidningens innehåll har planerats i samarbete med hela landsbygdsnätverket i Sydvästra Finland. EU:s jordbruksfinansiering beviljas av Livskraftscentralen i Sydvästra Finland och kommunernas landsbygdstjänster, medan EU:s landsbygdsfinansiering beviljas av livskraftcentralen och Leader‑grupperna. Vilka aktörer som ingår i Sydvästra Finlands landsbygdsnätverk framgår av den karta som finns på denna tidnings baksida.

I år har man som tema för tidningen valt kompetens, digitalisering och innovationer. De är också teman i båda landskapens regionala landsbygdsutvecklingsplaner. Tidningen är full av inspirerande exempel på utveckling av jordbruk och landsbygd. Tack till alla intervjuade för att ni delar med er av erfarenheter och framgångar!

 

Antti Jaatinen, chef för landsbygdsenheten

Livskraftscentralen i Sydvästra Finland

Inspirationsresa från Åland till insjöfinland

Resan genomfördes av föreningen Mathantverkarna på Åland r.f. med stöd av Europeiska unionen och Åland landskapsregering genom Fiskeleader Åland.

Resan började i Helsingfors direkt efter att färjan kommit fram med besök i saluhallen hos Kalaliike Andström. Därefter satte bilen fart mot Järki Särki och Jyväskylä.
Framme i Korpilahti hos Marja Komppa och Ari Seppälä fick gruppen ta del av företagets inspirerande utvecklingsresa. Till presentationen bjöds på tilltugg baserat på deras fiskprodukter och rabarber ur trädgården.
När presentationen var klar kom passligt en fiskare med leverans av gädda och mörtfisk till gården. Det blev en hel del prat om priset på gädda och hur mycket bättre betalt Ari erbjöd sina fiskare än vad marknadspriset var just då på Åland.

Efter det trevliga besöket begav sig gruppen till Jyväskylä för middag med lokal fisk på restaurangen Harmooni och övernattning. Under middagen diskuterades mycket om vilka fiskresurser som finns tillgängliga på Åland men är undernyttjade. Att börja fiska stora mängder småväxt mörtfisk och göra likadana produkter som från insjöarna låter sig knappast göras men vi har både nors och strömming som kunde nyttjas mycket bättre redan idag. Framför allt lokal förädling av strömming skulle vara en stor möjlighet för Åland och det småskaliga kustfisket men det kräver mod och vilja att satsa och troligen att det görs gemensamt.
Förädlingen som sker i dag drivs av de enskilda fiskarna som själva förädlar sin egen fångst och då blir volymerna för små för att investera i till exempel filéningsmaskiner och annan utrustning.

Efter morgonmål på lördagen styrde vi iväg till Tammerfors för ett besök i deras saluhall och Nygrens fiskdelikatesser. Vi fick en presentation och pratade om utbud och tillgång på lokal fisk. Det var intressant att se och höra att det finns en marknad för att sälja fiskar som braxen, sutare och nors som hel över disk, något som var uppskattat framför allt av inflyttade från Asien.
Priserna i fiskdisken fick också de Åländska yrkesfiskarna att häpna. Nygren meddelade att man gärna köper fisk också från Åland.

Efter lunch åkte vi vidare på resan till Ikaalinen för presentationer och samtal med Johanna Möttönen från Kuha-Suomi fiskeleader, yrkesfiskaren och småskaliga förädlaren Matti Helin samt Keijo Marjakoski från birkalands fiskericentral.

Matti hade tagit med sig olika burkar med mörtfisk smaksatt med allt från rabarber till granskott och tomat. Han hade dessutom med sig sin konservburkspress och visade med hur små medel det går att förädla flera tusen burkar per år. Det var inspirerande att se och någonting som diskuterades flitigt under hemresan.

Målet vidare är att få till ett nytt projekt för att ta vara på inspirationen och entrepenörsandan som visades under resan och börja jobba fram produkter av de råvaror som finns tillgängliga på Åland. Vi som deltog på resan tackar hjärtligt för gästfriheten som visades av alla vi besökte!

Viktor Eriksson, utvecklingskoordinator, fiskeleader Åland

I byarna byggs psykisk krisberedskap tillsammans i vardagen

Ordspråket ”som en blixt från klar himmel” passar väl också in på större kriser. Sällan vet vi på förhand vilken typ av kris som kommer att utmana vår vardag. Alltför ofta talar man om krisberedskap först när något redan har hänt. Men i verkligheten görs det viktigaste arbetet för krisberedskap i den helt vanliga vardagen, när allt ännu är bra.

Vardagen är grunden för krisberedskap

Psykisk krisberedskap innebär förmågan att möta kriser, bevara handlingsförmågan och klara sig tillsammans med andra. Den uppstår inte i ett ögonblick, utan byggs långsamt upp genom vardagens val, relationer och gemenskaper. Psykisk krisberedskap stärks av förvånansvärt enkla saker: god nattsömn, rätt sorts kost, möten längs byavägen, tid för favoritintressen och av att veta vem man kan ringa i nöd. Även upplevelser av meningsfullhet stärker den psykiska krisberedskapen. För att vara mentalt stark och krisresistent behöver man inte vara en superhjälte.

Gemenskap stärker också individens krisberedskap

Vi behöver varandra – ingen klarar sig helt ensam. När vardagen rullar på och det inte finns några större utmaningar, behöver vi kanske inte hjälp av andra och längtar nödvändigtvis heller inte efter sällskap. Beredskap handlar dock inte bara om vattendunkar och matförråd i källaren. Beredskap är också att veta vem man kan be om hjälp eller vem som kommer på besök när man känner sig ensam. Gemenskap, relationer och grannhjälp bildar ett osynligt skyddsnät. Vissa av oss har tur och omges av nära människor. Andra kan behöva anstränga sig mer för att bygga upp detta skyddsnät. Därför är det viktigt att olika gemenskaper erbjuder mötesplatser också för ensamma människor. Vid kaffebord, på byakvällar eller till och med på golfbanan kan relationer uppstå som stärker den psykiska beredskapen.

Hela byn förbereder sig

Beredskap berör oss alla. Kommuner och städer har beredskapsplaner, staten förbereder sig. Individens beredskapsförmåga stärks bland annat genom 72-timmarsutbildningar och -material. Allt oftare talar man också om beredskap på byanivå och inom föreningar. I diskussionerna ligger tyngdpunkten ofta på fysisk beredskap – vad man ska ha i reserv inför störningssituationer. Men beredskap handlar ofta mer om verksamhet, om vad man gör i en kris- eller störningssituation. Inom föreningsverksamhet eller i byn kan beredskap innebära att man i förväg funderar på hur man ska agera i olika situationer. Det är viktigt att identifiera de mest kritiska funktionerna och till exempel besluta hur kommunikationen ska skötas om internet eller el inte fungerar.

Handlingskraft ger hopp

I osäkra tider ökar orostänkandet och världen kan upplevas som hopplös. Då kan man hitta meningsfullhet och hopp genom handlingskraft och självtillit. ”Jag kanske inte kan lösa hela problemet, men det finns åtminstone något jag kan göra.” Små handlingar kan hjälpa en framåt och skapa en känsla av att man åtminstone till viss del kan påverka situationen.

Samarbete lönar sig alltid

I diskussioner om byarnas trygghet och beredskap betonas ofta vikten av samarbete. I Österbotten pågår för närvarande två projekt som rör byasäkerhet: Aktion Österbottens SBÄR – Smarta byn är redo – Viisas kylä varautuu samt Vasa stads projekt Kyläturvallisuus Kyrönmaalla. Båda projekten har fått delfinansiering från Europeiska unionen. I dessa projekt beslöt vi att arbeta som vi lär och ordnade tillsammans ett webbinarium om psykisk krisberedskap den 7.5.2026.
Under webbinariet fick vi ta del av mångsidiga perspektiv på psykisk krisberedskap.

  • Henna Nyrhinen från Vasa stad inledde tillställningen genom att ge bakgrund till webbinariets tema.
  • Projektmedarbetaren Elina Lehto talade om resiliens och psykisk krisberedskap framför allt på individnivå.
  • Experten på psykosocialt stöd Maria Viljanen från Röda Korset granskade gemenskapernas inverkan på den psykiska krisberedskapen.
  • Byaexpert Mari Viljanmaa från Utvecklingsföreningen Liiveri belyste på ett fint sätt styrkorna i krisberedskap på byanivå, men också gemenskapens utmaningar.
  • Kyrkoherde Rose-Maj Friman från Korsnäs talade om församlingarnas roll i människors vardag och i eventuella krissituationer.
  • Camilla Roslund-Nordling från Psykosociala Förbundet lyfte fram vardagliga möten och bekämpning av ensamhet.
  • I Marika Danielssons anförande från Marthaförbundet betonades vikten av att trygga kontinuiteten i föreningarnas verksamhet i krissituationer, och konkreta metoder för detta presenterades.
  • Avslutningsvis sammanfattade Roger Norrgård från Svenskfinlands Byar eftermiddagens omfattande innehåll.

Denna bloggtext var mitt egna försök för att sammanfatta de tankar om psykisk krisberedskap som webbinariet väckte.

SBÄR – Smarta byn är redo – Viisas kylä varautuu är ett utvecklingsprojekt som genomförs inom Aktion Österbottens verksamhetsområde. Projektets mål är att stärka landsbygdssamhällenas krisberedskap, försörjningsberedskap och gemenskapsbaserade beredskap. Projektet genomförs av Aktion Österbotten r.f. i samarbete med Svenskfinlands Byar (SLF), byaföreningar och andra samarbetspartners. Projektet har fått delfinansiering från Europeiska unionen.

Tack Frida Lähdesmäki Dahlin för hjälpen med översättningen av denna bloggtext.

 

 

Månadens landsbygdsansikte: Olivia Granqvist

Hej!

Jag är Olivia Granqvist och jag började som inspektör vid landsbygdsenheten vid NTM-centralen i Egentliga Finland i juni 2025. I samband med organisationsförändringen övergick jag till att jobba för den nya Livskraftscentralen i Sydvästra Finland vid årsskiftet. På sommaren bestod mina arbetsuppgifter av arbete i terrängen i form av åkerövervakning och kvalitetsbedömning. Under vintern har en stor del av arbetet bestått av dokumentövervakning.

Jag studerar till agronom vid Helsingfors universitet och mina studier är i nuläget klara förutom magisteravhandlingen. Min inriktning inom studierna är husdjursvetenskaper och målsättningen är att bli färdig under våren.

Min tidigare arbetserfarenhet är främst inom butiksbranschen samt arbete på olika gårdar. I mitt nuvarande arbete trivs jag framför allt med mångsidigheten. Dagarna är sällan likadana. Vissa dagar består arbetet till stor del av uppgifter vid datorn, medan andra dagar tillbringas ute i terrängen.

Inom mitt nuvarande arbete har jag uppskattat möjligheten att röra mig runt om i landskapet och att få bekanta mig med många nya platser. En del av terrängarbetet sker i skärgården, vilket ger arbetet en egen karaktär då man ställvis även tar sig fram med båt. Jag har svenska som modersmål och är van att arbeta i en tvåspråkig miljö.

Jag är ursprungligen hemma från Borgå, men Kimitoön har varit min hemort i över tio år. Med tiden har området blivit välbekant och känns redan som hemma.

På fritiden spenderar jag mycket tid med djur. Jag har fyra hundar, en afghanhund och tre labradorer. Med dem håller på med flera olika grenar. Labradorerna använder jag även till jakt. Hästar har varit en del av mitt liv under en lång tid. Idag är mitt hästintresse främst inriktat på travsport och utbildning av unghästar. På fritiden trivs jag bäst ute i naturen tillsammans med mina hundar och i goda vänners sällskap.

Olivia Granqvist

Livskraftscentralen i Sydvästra Finland, landsbygdsenheten

fornamn.efternamn@livskraftscentralen.fi

Landsbygden behöver kvinnor – men behöver kvinnor landsbygden?

Landsbygden behöver kvinnor – men behöver kvinnor landsbygden?

Detta är en fråga som lyftes vid ett seminarium söndagen den 29 mars, där jag deltog med ett inlägg och senare i diskussionen. Frågan är både enkel och komplex på samma gång – och kanske också avgörande för landsbygdens framtid.

För visst är det så: utan kvinnor stannar landsbygden. Inte bara bildligt, utan också konkret. Kvinnor är avgörande för befolkningsutvecklingen, för familjebildning och för att skapa levande samhällen. Samtidigt ser vi en tydlig utveckling. På många håll har unga kvinnor lämnat landsbygden under en längre tid. De söker sig till större sammanhang – för studier, arbete och möjligheter. Ett kvinnounderskott påverkar hela samhällsstrukturen. Så frågan är inte bara varför man lämnar. Den kanske viktigaste frågan är: vad får någon att stanna – eller att komma tillbaka?

Landsbygden måste vara en plats för framtid

Om vi menar allvar med att landsbygden ska leva, då måste den vara en plats där kvinnor kan – och vill – bygga sina liv.

En avgörande faktor är möjligheten att förverkliga sig själv. Landsbygden måste vara mer än en vacker plats. Den måste vara en plats för idéer, innovation och företagande. Här finns idag helt nya möjligheter. Arbete är inte längre alltid knutet till en fysisk plats. Multilokalitet, distansarbete och platsoberoende arbete gör det möjligt att leva lokalt men verka globalt. Kombinationen av ett liv nära naturen och ett arbete med nationella eller internationella kontaktytor är inte längre ett undantag – utan en växande norm.

Från lantbruk till mångsidig landsbygd

Samtidigt behöver vi uppdatera bilden av landsbygden.

Landsbygd är inte längre synonymt med enbart lantbruk – även om den bilden ofta lever kvar. Idag finns endast en mindre andel av arbetsplatserna inom de traditionella näringarna jord- och skogsbruk. Det innebär att övrigt företagande är betydelsefullt för livskraften på landsbygden. Det vi ser växa fram är en mer mångsidig landsbygdsekonomi, där kvinnor ofta går i framkant. Nya och växande områden är till exempel:

  • kunskapsekonomin och distansbaserade expertroller
  • den kreativa ekonomin och kulturella näringar
  • naturbaserad välfärd och Green Care-tjänster
  • turism och upplevelsebaserade tjänster
  • arbete med kulturarv och lokala identiteter
  • klimatrelaterade insatser, såsom restaurering och hållbar markanvändning

Det handlar om ett nytt sätt att tänka företagande. Mikroföretagande, mångsyssleri, socialt entreprenörskap och flerbranschföretagande blir allt vanligare. Livet är inte längre antingen eller – det är både och.

Finansiering som möjliggör drömmar

En avgörande pusselbit för att detta ska bli verklighet är tillgången till finansiering.

Inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) 2023–2027 finns omfattande möjligheter genom landsbygdsfinansieringen i Finland. Här finns stöd för att starta, utveckla och investera i företag på landsbygden – och dessa stöd är i hög grad relevanta också för kvinnor och nya typer av företagande.

Företagsstöd kan vara avgörande för att ta steget från idé till verklighet – både för nya företagare och för dem som vill utveckla en befintlig verksamhet.

I Fastlandsfinland finns två centrala vägar till EU:s landsbygdsfinansiering: de tio livskraftscentralerna, som ansvarar för utvecklings- och företagsstöden, samt de 52 lokala LEADER-grupperna. LEADER-grupperna riktar sig särskilt till mikroföretagare (med upp till fem anställda), medan större företag på landsbygden i regel ansöker om stöd via livskraftscentralerna.

På Åland ser strukturen annorlunda ut. Där kan LEADER-gruppen finansiera utvecklingsprojekt på landsbygden, men inte företagsstöd. Dessa beviljas i stället av Ålands landskapsregering, som ansvarar för EU:s landsbygdsfinansiering gällande både utvecklings- och företagsstöd.

Oavsett väg fungerar dessa aktörer inte bara som finansiärer, utan också som viktiga partners i att utveckla idéer och skapa nätverk.

Det är också viktigt att lyfta fram att vi befinner oss mitt i pågående EU-period 2023–2027, där dessa möjligheter är konkreta och tillgängliga här och nu. Samtidigt vet vi ännu inte hur nästa programperiod 2028–2034 kommer att utformas. Just därför är det angeläget att ta vara på de möjligheter som finns i den nuvarande perioden. Inom landsbygdsfinansieringen finns också flexibilitet att stöda deltidsföretagande, via LEADER-grupperna. Detta kan fungera som en viktig inkörsport till företagande, där man stegvis kan utveckla en idé, testa nya nischer och bygga upp sin verksamhet över tid.

Gemenskap, rötter och mening

Men arbete och möjligheter räcker inte ensamma.

För att man ska vilja stanna behövs också en känsla av sammanhang. Att höra till – det som i forskningssammanhang ofta benämns som sense of belonging. Om man inte känner sig välkommen, sedd eller tagen på allvar, då spelar det mindre roll vilka möjligheter som finns på pappret. Här spelar gemenskapen en avgörande roll. Föreningsliv och lokalt engagemang kan skapa den där känslan av tillhörighet som gör att människor väljer att stanna.

Och kanske börjar det ännu tidigare. Forskning visar att en stark hembygdskänsla i barndomen ökar sannolikheten att man återvänder senare i livet. I en tid som präglas av oro i omvärlden ser vi också något annat växa i betydelse: rötter. Tillhörighet. Att veta var man hör hemma. För många blir familj, släkt och nära gemenskaper allt viktigare. Här har landsbygden en särskild styrka.

Beboelighet och livskraft

En aspekt som allt oftare lyfts är beboelighet – eller habitability. Det handlar om i vilken utsträckning en plats upplevs som möjlig och attraktiv att leva på över tid.

Landsbygdens ekonomiska strukturer hänger nära samman med befolkningsutvecklingen och med hur beboelig en plats upplevs vara. Om människor – och särskilt kvinnor – inte upplever att vardagen fungerar, att service finns och att framtiden är möjlig, minskar också förutsättningarna för företagande, investeringar och lokal utveckling.

Ett liv i balans

Vi ser också ett ökat intresse för att leva mer hållbart och medvetet. Att återbruka, ta hand om det som redan finns, kanske flytta tillbaka till en släktgård eller ge nytt liv åt ett äldre hus.

Det handlar inte bara om livsstil – utan om mening. Att leva ett mer balanserat liv, förankrat i historien, närvarande i nuet och med blicken riktad mot framtiden.

Så behöver kvinnor landsbygden?

Jag skulle säga: ja – men inte till vilket pris som helst.

Kvinnor behöver en landsbygd som erbjuder möjligheter, gemenskap och framtidstro.Och landsbygden behöver kvinnor som vill vara med och forma just den framtiden. Det är där vårt gemensamma ansvar börjar.

Funderar du på att starta eller utveckla företag på landsbygden? På www.landsbygd.fi  hittar du mer information om EU:s landsbygdsfinansiering och hur du kan komma vidare.

 

 

 

Jordbrukare – sista dagen för att utarbeta klimat- och miljöplanen är 30.4.

Om du har förbundit dig till miljöersättningen 2023 ska klimat- och miljöplanen för din gård utarbetas senast den 30 april 2026. Du behöver bara utarbeta planen en gång under förbindelseperioden och i den kartläggs möjligheterna och utmaningarna i anslutning till miljöfrågorna på din gård samt möjligheterna att utveckla dem.

Planen görs på adressen ilmastosuunnitelma.fi  och gäller dina skiften som du besitter. Åtgärder ska planeras för minst ett skifte. De planerade åtgärderna behöver dock inte genomföras.

Då du utarbetar planen lönar det sig att fundera på den rådande lönsamhetssituationen för växtproduktionen och utifrån den fundera på vilka skiftesspecifika åtgärder för åkerstöden som kunde genomföras på gården istället för skördeväxter, och på vilka skiften.

Åkerstödens skiftesspecifika åtgärder är bland annat

  • naturvårdsvallar, gröngödslingsvallar och mångfaldsväxter inom stödet för miljösystem
  • miljöersättningens jordförbättrings- och saneringsväxter, skyddszoner och vallodling på torvåkrar.

Kan du börja odla fånggrödor på din gård eller lämnar du hellre en blomsterremsa på kanten av skiftet till glädje för pollinerare och förbipasserande?

Dessa åtgärder kan bland annat

  • öka mångfalden i miljön
  • förbättra markkvaliteten
  • skydda vattendragen.

Om du beslutar att gå från plan till handling, kom alltid ihåg att bekanta dig med stödvillkoren och kraven på växtarter. Du hittar dem på Livsmedelsverkets webbplats på adressen ruokavirasto.fi/sv/stod/jordbruk

Kom ihåg att returnera planen till kommunen

Vem som helst kan göra upp en klimat- och miljöplan för din gård. Eftersom planen inte görs i VIPU-tjänsten får jordbruksförvaltningen inte automatiskt kännedom om den. När planen är klar på ilmastosuunnitelma.fi ska du alltså göra följande:

  • Kontrollera uppgifterna i planen.
  • Klicka på Skriv ut färdig plan.
  • Ladda ner planen i pdf-format eller skriv ut den.
  • Lämna in den färdiga planen med alla sidor till landsbygdstjänsterna i din kommun antingen per e-post eller som pappersutskrift. Alternativt kan du lämna in planen genom att lägga till den som en bilaga till ansökan om jordbruksstöd för 2026 i Vipu-tjänsten.

Kommunernas landsbygdstjänster berättar att största delen av planerna ännu inte har returnerats.

Situation vecka 11.

Susanne Mäkelä, landsbygdsexpert vid Pemars landsbygdstjänster, påpekar att vårens bråda tider på gårdarna snart är här. Nu finns det ännu gott om tid att utarbeta och lämna in planen. En del planer lämnades in under midvintern, men efter det har det länge varit tystare. Under de senaste veckorna har inlämnandet dock blivit livligare och det kommer in några planer varje dag.

Även tidsfristen för klimat- och miljöutbildningen närmar sig

Blanda inte ihop klimat- och miljöplanen med klimat- och miljöutbildningen för miljöersättning.  Om du har valt klimat- och miljöutbildning om en valfri gårdsspecifik åtgärd för miljöersättningen i stödansökan 2025 ska du genomföra utbildningen senast den 30 april 2026. Klimat- och miljöutbildningen genomförs i VIPU-tjänsten under: Ansök om stöd och lämna in redovisningar.

Anvisningar för att utarbeta klimat- och miljöplanen

Mer information:

Livskraftscentralen i Sydvästra Finland

Ledande expert Maarit Solla

fornamn.efternamn@livskraftscentralen.fi

Maarit Solla