Månadens landsbygdsansikte: Olivia Granqvist

Hej!

Jag är Olivia Granqvist och jag började som inspektör vid landsbygdsenheten vid NTM-centralen i Egentliga Finland i juni 2025. I samband med organisationsförändringen övergick jag till att jobba för den nya Livskraftscentralen i Sydvästra Finland vid årsskiftet. På sommaren bestod mina arbetsuppgifter av arbete i terrängen i form av åkerövervakning och kvalitetsbedömning. Under vintern har en stor del av arbetet bestått av dokumentövervakning.

Jag studerar till agronom vid Helsingfors universitet och mina studier är i nuläget klara förutom magisteravhandlingen. Min inriktning inom studierna är husdjursvetenskaper och målsättningen är att bli färdig under våren.

Min tidigare arbetserfarenhet är främst inom butiksbranschen samt arbete på olika gårdar. I mitt nuvarande arbete trivs jag framför allt med mångsidigheten. Dagarna är sällan likadana. Vissa dagar består arbetet till stor del av uppgifter vid datorn, medan andra dagar tillbringas ute i terrängen.

Inom mitt nuvarande arbete har jag uppskattat möjligheten att röra mig runt om i landskapet och att få bekanta mig med många nya platser. En del av terrängarbetet sker i skärgården, vilket ger arbetet en egen karaktär då man ställvis även tar sig fram med båt. Jag har svenska som modersmål och är van att arbeta i en tvåspråkig miljö.

Jag är ursprungligen hemma från Borgå, men Kimitoön har varit min hemort i över tio år. Med tiden har området blivit välbekant och känns redan som hemma.

På fritiden spenderar jag mycket tid med djur. Jag har fyra hundar, en afghanhund och tre labradorer. Med dem håller på med flera olika grenar. Labradorerna använder jag även till jakt. Hästar har varit en del av mitt liv under en lång tid. Idag är mitt hästintresse främst inriktat på travsport och utbildning av unghästar. På fritiden trivs jag bäst ute i naturen tillsammans med mina hundar och i goda vänners sällskap.

Olivia Granqvist

Livskraftscentralen i Sydvästra Finland, landsbygdsenheten

fornamn.efternamn@livskraftscentralen.fi

Landsbygden behöver kvinnor – men behöver kvinnor landsbygden?

Landsbygden behöver kvinnor – men behöver kvinnor landsbygden?

Detta är en fråga som lyftes vid ett seminarium söndagen den 29 mars, där jag deltog med ett inlägg och senare i diskussionen. Frågan är både enkel och komplex på samma gång – och kanske också avgörande för landsbygdens framtid.

För visst är det så: utan kvinnor stannar landsbygden. Inte bara bildligt, utan också konkret. Kvinnor är avgörande för befolkningsutvecklingen, för familjebildning och för att skapa levande samhällen. Samtidigt ser vi en tydlig utveckling. På många håll har unga kvinnor lämnat landsbygden under en längre tid. De söker sig till större sammanhang – för studier, arbete och möjligheter. Ett kvinnounderskott påverkar hela samhällsstrukturen. Så frågan är inte bara varför man lämnar. Den kanske viktigaste frågan är: vad får någon att stanna – eller att komma tillbaka?

Landsbygden måste vara en plats för framtid

Om vi menar allvar med att landsbygden ska leva, då måste den vara en plats där kvinnor kan – och vill – bygga sina liv.

En avgörande faktor är möjligheten att förverkliga sig själv. Landsbygden måste vara mer än en vacker plats. Den måste vara en plats för idéer, innovation och företagande. Här finns idag helt nya möjligheter. Arbete är inte längre alltid knutet till en fysisk plats. Multilokalitet, distansarbete och platsoberoende arbete gör det möjligt att leva lokalt men verka globalt. Kombinationen av ett liv nära naturen och ett arbete med nationella eller internationella kontaktytor är inte längre ett undantag – utan en växande norm.

Från lantbruk till mångsidig landsbygd

Samtidigt behöver vi uppdatera bilden av landsbygden.

Landsbygd är inte längre synonymt med enbart lantbruk – även om den bilden ofta lever kvar. Idag finns endast en mindre andel av arbetsplatserna inom de traditionella näringarna jord- och skogsbruk. Det innebär att övrigt företagande är betydelsefullt för livskraften på landsbygden. Det vi ser växa fram är en mer mångsidig landsbygdsekonomi, där kvinnor ofta går i framkant. Nya och växande områden är till exempel:

  • kunskapsekonomin och distansbaserade expertroller
  • den kreativa ekonomin och kulturella näringar
  • naturbaserad välfärd och Green Care-tjänster
  • turism och upplevelsebaserade tjänster
  • arbete med kulturarv och lokala identiteter
  • klimatrelaterade insatser, såsom restaurering och hållbar markanvändning

Det handlar om ett nytt sätt att tänka företagande. Mikroföretagande, mångsyssleri, socialt entreprenörskap och flerbranschföretagande blir allt vanligare. Livet är inte längre antingen eller – det är både och.

Finansiering som möjliggör drömmar

En avgörande pusselbit för att detta ska bli verklighet är tillgången till finansiering.

Inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) 2023–2027 finns omfattande möjligheter genom landsbygdsfinansieringen i Finland. Här finns stöd för att starta, utveckla och investera i företag på landsbygden – och dessa stöd är i hög grad relevanta också för kvinnor och nya typer av företagande.

Företagsstöd kan vara avgörande för att ta steget från idé till verklighet – både för nya företagare och för dem som vill utveckla en befintlig verksamhet.

I Fastlandsfinland finns två centrala vägar till EU:s landsbygdsfinansiering: de tio livskraftscentralerna, som ansvarar för utvecklings- och företagsstöden, samt de 52 lokala LEADER-grupperna. LEADER-grupperna riktar sig särskilt till mikroföretagare (med upp till fem anställda), medan större företag på landsbygden i regel ansöker om stöd via livskraftscentralerna.

På Åland ser strukturen annorlunda ut. Där kan LEADER-gruppen finansiera utvecklingsprojekt på landsbygden, men inte företagsstöd. Dessa beviljas i stället av Ålands landskapsregering, som ansvarar för EU:s landsbygdsfinansiering gällande både utvecklings- och företagsstöd.

Oavsett väg fungerar dessa aktörer inte bara som finansiärer, utan också som viktiga partners i att utveckla idéer och skapa nätverk.

Det är också viktigt att lyfta fram att vi befinner oss mitt i pågående EU-period 2023–2027, där dessa möjligheter är konkreta och tillgängliga här och nu. Samtidigt vet vi ännu inte hur nästa programperiod 2028–2034 kommer att utformas. Just därför är det angeläget att ta vara på de möjligheter som finns i den nuvarande perioden. Inom landsbygdsfinansieringen finns också flexibilitet att stöda deltidsföretagande, via LEADER-grupperna. Detta kan fungera som en viktig inkörsport till företagande, där man stegvis kan utveckla en idé, testa nya nischer och bygga upp sin verksamhet över tid.

Gemenskap, rötter och mening

Men arbete och möjligheter räcker inte ensamma.

För att man ska vilja stanna behövs också en känsla av sammanhang. Att höra till – det som i forskningssammanhang ofta benämns som sense of belonging. Om man inte känner sig välkommen, sedd eller tagen på allvar, då spelar det mindre roll vilka möjligheter som finns på pappret. Här spelar gemenskapen en avgörande roll. Föreningsliv och lokalt engagemang kan skapa den där känslan av tillhörighet som gör att människor väljer att stanna.

Och kanske börjar det ännu tidigare. Forskning visar att en stark hembygdskänsla i barndomen ökar sannolikheten att man återvänder senare i livet. I en tid som präglas av oro i omvärlden ser vi också något annat växa i betydelse: rötter. Tillhörighet. Att veta var man hör hemma. För många blir familj, släkt och nära gemenskaper allt viktigare. Här har landsbygden en särskild styrka.

Beboelighet och livskraft

En aspekt som allt oftare lyfts är beboelighet – eller habitability. Det handlar om i vilken utsträckning en plats upplevs som möjlig och attraktiv att leva på över tid.

Landsbygdens ekonomiska strukturer hänger nära samman med befolkningsutvecklingen och med hur beboelig en plats upplevs vara. Om människor – och särskilt kvinnor – inte upplever att vardagen fungerar, att service finns och att framtiden är möjlig, minskar också förutsättningarna för företagande, investeringar och lokal utveckling.

Ett liv i balans

Vi ser också ett ökat intresse för att leva mer hållbart och medvetet. Att återbruka, ta hand om det som redan finns, kanske flytta tillbaka till en släktgård eller ge nytt liv åt ett äldre hus.

Det handlar inte bara om livsstil – utan om mening. Att leva ett mer balanserat liv, förankrat i historien, närvarande i nuet och med blicken riktad mot framtiden.

Så behöver kvinnor landsbygden?

Jag skulle säga: ja – men inte till vilket pris som helst.

Kvinnor behöver en landsbygd som erbjuder möjligheter, gemenskap och framtidstro.Och landsbygden behöver kvinnor som vill vara med och forma just den framtiden. Det är där vårt gemensamma ansvar börjar.

Funderar du på att starta eller utveckla företag på landsbygden? På www.landsbygd.fi  hittar du mer information om EU:s landsbygdsfinansiering och hur du kan komma vidare.

 

 

 

Jordbrukare – sista dagen för att utarbeta klimat- och miljöplanen är 30.4.

Om du har förbundit dig till miljöersättningen 2023 ska klimat- och miljöplanen för din gård utarbetas senast den 30 april 2026. Du behöver bara utarbeta planen en gång under förbindelseperioden och i den kartläggs möjligheterna och utmaningarna i anslutning till miljöfrågorna på din gård samt möjligheterna att utveckla dem.

Planen görs på adressen ilmastosuunnitelma.fi  och gäller dina skiften som du besitter. Åtgärder ska planeras för minst ett skifte. De planerade åtgärderna behöver dock inte genomföras.

Då du utarbetar planen lönar det sig att fundera på den rådande lönsamhetssituationen för växtproduktionen och utifrån den fundera på vilka skiftesspecifika åtgärder för åkerstöden som kunde genomföras på gården istället för skördeväxter, och på vilka skiften.

Åkerstödens skiftesspecifika åtgärder är bland annat

  • naturvårdsvallar, gröngödslingsvallar och mångfaldsväxter inom stödet för miljösystem
  • miljöersättningens jordförbättrings- och saneringsväxter, skyddszoner och vallodling på torvåkrar.

Kan du börja odla fånggrödor på din gård eller lämnar du hellre en blomsterremsa på kanten av skiftet till glädje för pollinerare och förbipasserande?

Dessa åtgärder kan bland annat

  • öka mångfalden i miljön
  • förbättra markkvaliteten
  • skydda vattendragen.

Om du beslutar att gå från plan till handling, kom alltid ihåg att bekanta dig med stödvillkoren och kraven på växtarter. Du hittar dem på Livsmedelsverkets webbplats på adressen ruokavirasto.fi/sv/stod/jordbruk

Kom ihåg att returnera planen till kommunen

Vem som helst kan göra upp en klimat- och miljöplan för din gård. Eftersom planen inte görs i VIPU-tjänsten får jordbruksförvaltningen inte automatiskt kännedom om den. När planen är klar på ilmastosuunnitelma.fi ska du alltså göra följande:

  • Kontrollera uppgifterna i planen.
  • Klicka på Skriv ut färdig plan.
  • Ladda ner planen i pdf-format eller skriv ut den.
  • Lämna in den färdiga planen med alla sidor till landsbygdstjänsterna i din kommun antingen per e-post eller som pappersutskrift. Alternativt kan du lämna in planen genom att lägga till den som en bilaga till ansökan om jordbruksstöd för 2026 i Vipu-tjänsten.

Kommunernas landsbygdstjänster berättar att största delen av planerna ännu inte har returnerats.

Situation vecka 11.

Susanne Mäkelä, landsbygdsexpert vid Pemars landsbygdstjänster, påpekar att vårens bråda tider på gårdarna snart är här. Nu finns det ännu gott om tid att utarbeta och lämna in planen. En del planer lämnades in under midvintern, men efter det har det länge varit tystare. Under de senaste veckorna har inlämnandet dock blivit livligare och det kommer in några planer varje dag.

Även tidsfristen för klimat- och miljöutbildningen närmar sig

Blanda inte ihop klimat- och miljöplanen med klimat- och miljöutbildningen för miljöersättning.  Om du har valt klimat- och miljöutbildning om en valfri gårdsspecifik åtgärd för miljöersättningen i stödansökan 2025 ska du genomföra utbildningen senast den 30 april 2026. Klimat- och miljöutbildningen genomförs i VIPU-tjänsten under: Ansök om stöd och lämna in redovisningar.

Anvisningar för att utarbeta klimat- och miljöplanen

Mer information:

Livskraftscentralen i Sydvästra Finland

Ledande expert Maarit Solla

fornamn.efternamn@livskraftscentralen.fi

Maarit Solla

Nätverk som stöd för invandrare företagares företagsamhet – svara på enkäten!

Landsbygdens tjänster vilar till stor del på företagare: bybutiken, lunchrestaurangen, bilverkstaden, välmåendetjänster och städtjänster. Fabriker på landsbygden skapar arbetsplatser både i sin egen verksamhet och genom underleverantörer. Tjänsterna på landsbygden minskar i oroväckande takt och koncentreras till större städer. Det finns flera orsaker: företagare som går i pension hittar inga efterträdare eller så vågar man inte starta nya företag. Samtidigt finns det många möjligheter på landsbygden – från lokala butiker till globalt verksamma teknikföretag. Företagsamhet för med sig nya tjänster till byar och kommuner, skapar potentiellt arbetsplatser och ger hopp om att landsbygden förblir en bra plats att bo i.

Invandrare kan vara en del av lösningen för att stärka landsbygdens företagsamhet. Många invandrare har stark kompetens och nya perspektiv, men bristande språkkunskaper kan göra det svårt att använda denna kompetens i det finländska arbetslivet. Då kan företagsamhet vara ett alternativ för att omsätta den egna kompetensen i inkomster. Entreprenörskap betyder olika saker i olika länder och att starta företag i ett nytt land kan kännas skrämmande. De första stegen i företagsamheten kan stoppas av brist på information, nätverk, lokaler eller kunder.

Hemma på landsbygden – livskraft genom företagsamhet är ett riksomfattande, EU‑delfinansierat projekt där vi utvecklar Hemma på landsbygden‑modellen som ett gemensamt verktyg för kommuner, Leader‑grupper, utvecklingsbolag, föreningar och byaverksamhet. Projektet genomförs i samarbete mellan  Startup Refugees, Suomen Yrittäjäopisto och Aktion Österbotten r.f. i samarbete med Suomen Kylien.

Kotona maaseudulla – modellen:

  • Arbetsbok för invandrade företagare: en redigerbar, flerspråkig guide där regionen kan lägga till sina egna kontakter och tjänster.
  • Utveckling av företagsamhetskompetens: coachningar och workshoppar som stöder idéutveckling och praktiskt företagande.
  • Nätverk: möten och samarbetsformat som kopplar samman invandrare med företag, rådgivning och lokalsamhällen.
  • Utveckling av Kyläkummi‑modellen: ett gemenskapsbaserat mentorskap där byn, företagare och experter stöder vägen “från första kontakter till första kunder”.
För att utveckla Hemma på landsbygden‑modellen vidare önskar vi få synpunkter från Leader‑grupper och andra näringsaktörer i regionerna om vad som redan fungerar bra och vilka områden som behöver stärkas. För detta ändamål har vi öppnat enkäten som är öppen till och med 12.4. Vi hoppas på svar framför allt från Leader‑grupper, men även från andra aktörer som arbetar med invandrares sysselsättning och företagsamhet i landsbygdsområden.

Kysely Leader-toimintaryhmille ja maaseudun yrityskehittäjille – Täytä lomake

Projektet har också startat en LinkedIn grupp, där invandrare som är intresserade av företagsamhet kan nätverka med varandra, men där även alla som vill stödja invandrare i deras företagsdrömmar är varmt välkomna.

Hemma på landsbygden deltar även i vårens Byadagar i Riihimäki. I vår workshop diskuterar vi hur samhällen kan stötta invandrare på deras företagsresa.

 

Månadens landsbygdsansikte: Johanna Varjonen

Jag har börjat som projektledare för VarMa-projektet inom Leader Varsin Hyvä och I Samma Båt, och det är ett nöje att få presentera mig. Projektet VarMa – Smart beredskap på landsbygden bjuder in till att utveckla den lokala säkerheten. Vårt mål är att hjälpa byar att utarbeta praktiska beredskapsplaner och förbättra informationsgången vid störningssituationer.

Projektet har nyss startat och sträcker sig över hela Egentliga Finland, Raumo och Nyland. Med små handlingar kan vi säkerställa tryggheten om elen går eller om en storm isolerar byn från omvärlden. På landsbygden är beredskap när den är som bäst: grannhjälp och samarbete! Som bäst träffar jag aktörer inom 14 kommuner och tillsammans med projektgruppen utvecklar vi verktyg och stöd för beredskap.

Jag livar även upp landsbygden genom min egen företagsverksamhet, Houkuttelu, där kompetens lockas fram. Jag brinner särskilt för att uppmuntra till mod i karriären! Inom VarMa-projektet har jag även fått fundera över mitt eget företags beredskap, nätverk och hur och var jag själv kan vara till hjälp. Vid beredskap är mental kristålighet, hopp och framtidstro väsentligt vid sidan av överlevnadskunskaper.

Även om mina arbetsdagar i projektet fylls av nätverkande och utveckling, börjar den verkliga ”elitidrotten” när kontorsdörren stängs. Om man fick poäng för mångkamp i livet, skulle min starkaste gren definitivt vara logistik, mental coachning och matlagning. Min ”fritid” tillbringas långt i en fartfylld roll som chaufför och påhejare tillsammans med min make vid fotbollsplaner och i ishallar.

När jag inte spänner mig över matchuret, kopplar jag av tillsammans med Wirmon Martat. Inom Marthaverksamheten fokuserar vi på det väsentliga: gott sällskap och praktiska färdigheter. Jag är känd som smyckesmästare och vinprovare; i mitt tidigare jobb på monopolet började min arbetsdag varje morgon i Helsingfors med provsmakning och poängsättning av 20 olika alkoholprodukter.

Föreningsverksamhet och mentorskap är viktiga sätt för mig att ge tillbaka till samhället, oavsett om det gäller yrkesmässigt stöd eller vardagstips. Balans i en fartfylld vardag fylld av idrott och föreningsarbete ger handarbeten. Det kliar ständigt i fingrarna efter att skapa något nytt, och just nu är drömmen att sy en egen rya med motiv av bär, frukter, grönsaker och svampar som växer på min egen gård.

Välkommen att följa VarMa-projektet!

Projektregister: Smart beredskap på landsbygden 

Månadens landsbygdsansikte: Timo Pukkila

Hej! Jag heter Timo Pukkila och är nybliven tillförordnad avdelningschef för landsbygds-, fiskeri- och miljöavdelningen vid Livskraftscentralen i Sydvästra Finland.

Landsbygden och dess mångsidiga utveckling har varit mitt levebröd under hela min karriär. Mina första kontakter med programmässig landsbygdsutveckling fick jag redan i början av 2000-talet i min hemkommun Karvia. Under ledning av utvecklare som fått idéer på en kurs för lokala utvecklare som landskapsförbundet ordnade drog vi i gång EU-projektverksamhet och utvecklingsarbete som byggde på lokala idéer. Jag fick fortsätta mer regelbundet med detta arbete för den lokala utvecklingen från år 2003 då jag började som verksamhetsledare för Leader Karhuseutu.

Det regionala och interregionala utvecklingsarbetet kom in i bilden i större utsträckning år 2010 när jag övergick till en fast tjänst vid NTM-centralen i Satakunta, och på den vägen är jag fortfarande. Fram till 2018 arbetade jag som expert inom landsbygdsutveckling. Därefter övergick jag till tjänsten som chef för landsbygdsenheten. Under resans gång har jag också varit med om ett par förvaltningsreformer där jag arbetade med förändringsuppdrag. Den första av dem, det vill säga landskapsreformen, gick inte riktigt i mål, men den andra gjorde det. Som en följd av den arbetar man nu för landsbygden inom ett större verksamhetsområde och i ett bredare samarbete än tidigare.

Uppdragen för landsbygden har varit och är fortfarande oerhört fascinerande, och jag har alltid gillat att mina arbetsuppgifter har en konkret påverkan på aktörerna på landsbygden. Inom landsbygdsarbetet bildar Satakunta och Egentliga Finland tillsammans Finlands mest inflytelserika landsbygdsområde, vilket ger goda förutsättningar för det lokala och regionala utvecklingsarbetet. Aktörerna inom Egentliga Finlands landsbygdsnätverk betjänas framöver av hela landsbygdsenhetens personal, både från verksamhetsställena i Åbo och Björneborg.

Som motvikt till arbetet står jag på scen med trumpeten i handen på spelningar med PTS Puhallinorkesteri eller bandet SlowGang. Annat jag gör är friidrottstävlingar eller Pesäkarhus matcher där jag hejar på den yngre generationen från läktaren. Förhoppningsvis kan jag i framtiden tillbringa allt mer fritid också på stigar och i skidspår.

I mitt nuvarande uppdrag är det oerhört viktigt att arbeta tillsammans med aktörerna inom landsbygdsnätverket. Därför hoppas jag att vi ses under våren vid olika tillfällen och tveka inte att kontakta mig med låg tröskel!

Timo Pukkila

timo.pukkila@livskraftscentralen.fi

02 9502 2115

Nya partners stärker Blue Products 3.0 – programmet

Innovationsprogrammet Blue Products 3.0 går in i en ny fas när tre nya partners – alla yrkeshögskolor – kliver in i programmet: Metropolia Ammattikorkeakoulu (huvudstadsregionens största yrkeshögskola), Åbo yrkeshögskola och Kaakkois-Suomen ammattikorkeakoulu (Xamk). De för med sig nytänkande, spetskompetens och konkreta lösningar på behov som fiskerinäringen själv har lyft fram.

 Det som möjliggjorde denna expansion är något ovanligt i programvärlden: en obunden budgetpott på 300 000 euro. Den gav Blue Products frihet att reagera när nya utvecklingsbehov dök upp under programperioden.

Vi ville säkerställa branschens verkliga behov, och därför genomförde vi i fjol en behovskartläggning bland företagen. Under våren 2025 öppnade vi en ansökningsrunda, där både befintliga och potentiella nya partners fick lyfta fram sina idéer. Programmens styrgrupp tog därefter rodret och fattade beslut om vilka helheter som skulle finansieras. Resultatet? Flera ambitiösa satsningar – och tre nya partners.

Metropolia utreder fiskbaserat förpackningsmaterial

Metropolias inträde i programmet markerar starten på en satsning där materialteknik möter blå bioekonomi. Tillsammans med Naturresursinstitutet (Luke) vidareutvecklas en fiskgelatinbaserad förpackningsfilm. Det handlar inte bara om ett alternativ till plast utan om ett inhemskt, bionedbrytbart material där fiskenäringens sidoströmmar blir en del av lösningen. Samtidigt undersöks hur tekniken kan skalas upp och utvecklas, för att nå en industriell skala.

Åbo yrkeshögskola & Åbo universitet: En sensor som luktar fisken

Tänk dig en liten sensor som kan ”lukta” fisk – och dessutom vet vad den betyder. Detta är vad Åbo yrkeshögskola och Åbo universitet utvecklar.

I deras nya forskningssatsning kopplas en MOX-metallioksidisensor till ett tränat neuronnät som analyserar de flyktiga organiska föreningar som uppstår när fisk börjar försämras. Resultatet är en omedelbar, datadriven bedömning av färskhet.

Bakom kulisserna pågår ett omfattande arbete: kemiska analyser, mikrobiologi, sensorik och kontrollerade försök där färsk fisk får åldras under olika temperaturer. De första mätningarna är redan igång – och de första resultaten presenteras i Blue Products-webbinariet den 14 januari.

Xamk & FishFlex: Inhemsk fisk in i storkökens vardag

I storkökens värld behöver maten fungera – snabbt, säkert och i stora volymer. Xamks FishFlex-projekt svarar direkt på detta genom att utveckla modulära fiskbaserade produkter som gör det enklare för skolor, sjukhus och restauranger att använda inhemsk fisk.

I Xamks RestoLab föds nya idéer: recept testas, produkter provsmakas och lösningar utvecklas tillsammans med köksproffs och användare. Samarbetet säkerställer att de utvecklade produkterna motsvarar verkliga behov och stödjer ett smidigt arbete i köken. Samtidigt fortsätter programmet det redan tidigare påbörjade arbetet med att öka användningen av inhemsk fisk i måltidsservicen. En viktig del i detta är utvecklingen av nya recept i samarbete med storkök – och om dem får ni höra mer snart.

Foderstudier och nya möjligheter med puckellax

Åbo universitet har fått tilläggsfinansiering genom de obundna medlen för i samarbete med vattenbruksprogrammet, undersöka hur olika fodertyper påverkar regnbågslaxens sensoriska och kemiska kvalitet. I studien jämförs traditionella, växtbaserade och sidoströmsbaserade foder, med målet att förstå hur smak, textur och hållbarhet förändras – och var potentialen finns att utveckla ännu bättre och mer hållbara produkter.

Samtidigt har de obundna medlen öppnat dörren till ett helt nytt område: puckellaxens möjligheter i förädling och livsmedelsproduktion. Åbo universitet och Luke kartlägger nu om malen råvara eller fermenterade produkter kan ge ett högre förädlingsvärde, och om fraktionering kan användas för att utvinna värdefulla proteiner och oljor ur biomassan.

Arbetet sker i dialog med det norska forskningsinstitutet Nofima – ett kunskapsutbyte som redan visat sig lovande och som kommer att utvecklas ytterligare de kommande åren.

Mot nästa nivå – tillsammans med branschen

Genom dessa riktade satsningar stärker Blue Products 3.0 sin roll som en nationell innovationsplattform för fiskesektorn. Här möts forskning, företag och måltidsservice för att skapa lösningar som höjer kvaliteten, ökar resurseffektiviteten och bygger en mer hållbar framtid för inhemsk fisk.

Vill du höra mer – bland annat om de senaste preliminära resultaten från sensorutvecklingen – är du varmt välkommen att delta i fiskerinätverkets Blue Products 3.0 -webbinarium den 14 januari kl. 17–19.

Vi hoppas att du deltar, delar dina tankar och berättar vilka utvecklingsområden du vill se i nästa steg.