Mot en hållbarare framtid

Axplock ur dialogpausdiskussionen som ordnades i samband med Landsbygdsparlamentet i Nurmes. Syftet med workshoppen var att utbyta idéer och skapa inspiration för hållbarhetsdiskussionen och -arbetet på landsbygden.

Landsbygdsaktörers delaktighet i hållbarhetsarbete

En viktig förutsättning för aktivt deltagande är att man tillägnar sig och kan operera med begrepp som berör hållbar utveckling. För lokala aktörer kan det vara svårt att ta tag i temat om diskussionen kring det förs med styva termer. Många begrepp behöver öppnas upp, förklaras och förankras i en vardagskontext. Erfarenheterna inom Leader-verksamheten har visat att det är bra att börja med lokalt förankrat och praktiskt orienterat arbete, och samtidigt är det möjligt att skapa förutsättningar för bredare perspektiv. Det är också lättare att nå ut till nya personer genom att spjälka upp ett stort och omfattande tema i mindre bitar.

För att få hållbarhetsarbetet att framskrida är det viktigt att göra olika typer av organisationer och människor delaktiga. Det är viktigt att bjuda in dem som i utgångspunkten inte är av samma åsikt och att vara redo att bredda samarbetsmöjligheterna och ens egna perspektiv. Ett sådant angreppssättet kan sammanfattas så här: ”att föra samman fler fel sorts människor vid rätt bord”.

Aktörskap skulle eventuellt kunna vara ett bättre begrepp än delaktighet eller delaktiggörande. Det motsvarar kanske bättre tanken om att det är något konkret man kan göra. I en landsbygdsmiljö är exempelvis talkoarbete en välbeprövad och konkret form av aktörskap. Då är utmaningen dock hur vi kan identifiera och hitta de personer som inte ännu har engagerat sig?

En naturlig grogrund för aktörskap och delaktighet är exempelvis projektverksamheten i lokalsamhällen. Det är viktigt att man redan i planeringen av verksamheten beaktar hållbara val och påverkansmöjligheter. Indikatorerna för hållbar utveckling bör göras lättare tillgängliga för dem som arbetar inom projekten.

Bild: Diskussionsdeltagarnas spontana tankar kring ordparet ”hållbarhetsomställning och landsbygd”.

Regional jämställdhet vid hållbarhetsomställning

Är hållbarhet något som hellre bör mätas utgående från konsumtion än produktion? Är det här en insikt som tillför nya infallsvinklar i samhällsdiskussionen och de val människor gör i sin vardag? På landsbygden är bland annat matproduktionen och lantbruket betydande utsläppskällor, och dessutom produceras största delen av vår energi på landsbygden. Trots det konsumeras största delen av det som producerats på landsbygden i städerna. I en stads ekonomi är konsumtionen också i genomsnitt högre än på landsbygden. Å andra sidan är det ofta nödvändigt med en egen bil på landsbygden på grund av avsaknaden av kollektivtrafik, och i och med att den offentliga servicen ständigt försämras blir bilresorna bara längre. Människor ska inte heller skuldbeläggas för deras val av boningsort. Diskussionen kring hållbarhetsomställningen bör i första hand föras med dem som påverkas av besluten. Människorna vill bli hörda.

Bilden av landsbygden och landsbygdsborna i den offentliga diskussionen är fortfarande delvis föråldrad och klichéartad. Det är på mediernas ansvar att göra den allmänna uppfattningen om landsbygden mer mångfasetterad och att i högre grad beskriva vardagen på och utvecklingen av landsbygden i ett positivt perspektiv.

Förmedling av kunskap om hur hållbarhetsomställningen genomförs lokalt och vad den har för effekter

Det finns rätt mycket forskning om landsbygden, och i och med forskningen breddas också perspektiven, men det är nödvändigt att förmedla forskningsresultaten på ett allmänt begripligt vardagsspråk. Det gäller också projektverksamheten. Resultaten av landsbygdsutvecklingen och -forskningen riskerar ofta att försvinna i arkiven. Dialogen bland forskare, utvecklare och lokala aktörer behöver främjas på flera plan. Därtill måste utmaningarna och möjligheterna på den tvåspråkiga landsbygden beaktas bättre än tidigare.

Lokala aktörer har inte den typen av kunnande som behövs för att mäta resultaten och effekterna av hållbarhetsomställningen kvantitativt. Därför behöver de erbjudas stöd, kunnande och färdiga verktyg. Uppföljningen av verksamheten bör göras till en naturlig del av vardagen. Det är också alltid möjligt att skapa något nytt, vilket verksamheten kring Hållbarhetsveckan är ett gott exempel på. Hur kan vi bättre ta hjälp av globala eller nationella mål och mätare, såsom Agenda 2030-handlingsplanen?

Diskussionen möjliggjordes av det landsbygdspolitiska KERÄ-nätverket – för hållbara landsbygder och en rättvis omställning – oikeudenmukaisen siirtymän ja kestävien maaseutujen puolesta.

MMM | KERÄ – För hållbara landsbygder och en rättvis omställning,…

Översättning: Niklas Ollila, Åbo Akademi

Tiina Saaresranta