Egentliga Finlands landsbygdsansikte: Siv Holmgren

Hejsan,

Jag heter Siv Holmgren och är ny verksamhetsledare för Leadergruppen I samma båt – Samassa veneessä. Jag har varit styrelsemedlem i nästan 4 år och ordförande i föreningen i tre år och har juli börjat som verksamhetsledare.

Jag har tidigare jobbat med projekt i över 20 år, både som projektledare, projektadministratör och som projektkoordinator så många olika finansieringsformer är bekanta.
Jag har varit projektledare för bl.a. Skärgårdens skördefest, andra veckoslutet i september, en marknadsdag på lördag och öppna gårdar på söndag, ett evenemang som startade som ett Leader projekt för drygt 15 år sedan och som fortfarande arrangeras.

Jag bor i Pargas och har sommarstuga i Nagu. Genom åren har I samma båts – Samassa veneessä verksamhetsområde blivit bekant, både genom olika projekt och på fritiden.

På min fritid är det många hundaktiviteter som tar upp min tid, jag har en 2,5 år gammal stor pudel som har mycket spring i benen och tillsammans tränar vi bl.a. hoopers och nosework, men trivs allra bäst i på promenader, t.ex. längs naturstigar och på vandringar i nationalparker, både med och utan tält.

Leader I Samma båt – Samassa veneessä


Projektpresentation: På samma våglängd – för starkare samarbete

Borgå-Sibbos fiskeriområde har erhållit bidrag för projektet från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) inom ramen för Sydkustens Fiskeleader. Projekttiden är 1.10.2024-31.10.2025.

Projektgruppen består av projektkoordinator Jaana Ylönen och projektassistenterna Joan Granqvist från Nylands Fiskarförbund och Thorbjörn Sirén, fiskeövervakningskoordinator i Borgå-Sibbos fiskeriområde. Som projektledare fungerar fiskeriområdets verksamhetsledare Marie Kellgren. Alla i projektgruppen är anställda, på deltid eller som timanställda av fiskeriområdet. På detta sätt består projektgruppen av en palett av olika aktörer med olika erfarenhetsområden.

Projektet har haft två olika fokusområden: att öka samarbetet fiskeövervakare emellan i hela Nyland och att öka interaktionen mellan vattenägare inom fiskeriområdet. Under våren har vi ordnat ett informationstillfälle för fiskeövervakare i Nyland på distans och ett fysiskt seminarium Nyländska Fiskeövervakarträffen 5.4. i Helsingfors. Bägge tillställningarna har varit så gott som tvåspråkiga. Träffarna har fått bra respons av deltagarna och vi skulle gärna ha träffat ännu fler, men tidpunkten blev lite väl sent på våren. Enligt den respons vi samlat in skulle fiskeövervakarna i Nyland gärna träffas årligen för information och ev. skolning, gärna genast i början av året.

Nu skiftar vi fokus från fiskeövervakningen till vattenägarna. I samband med att kallelsen till fiskeriområdets stämma sänts ut till alla vattenägare med minst 50 ha vatten, har fiskeriområdet informerat om det pågående projektet. Vi vill gärna träffa delägarlagen, t.ex. kan vi besöka deras stämmor. Vi har uppmanat vattenägarna att uppdatera sina avtal om fiskevattenvård och fiskeövervakning med fiskeriområdet. Stora vattenägare erhåller ersättning för nyttjande av avgiftsbelagda allmänna fiskerättigheter, alltså medel från statens fiskevårdsavgift. Genom att lämna dessa ägarersättningar hos fiskeriområdet kan vi koordinera och sköta fiskevattenvård och fiskeövervakning i enlighet med fiskeriområdets Nyttjande- och vårdplan. Den 27 september kommer vi att hålla ett tvåspråkigt Seminarium för vattenägare inom Borgå- Sibbos fiskeriområde på Porvoon Poukama i Borgå. Där behandlas allt från vad det innebär att vara vattenägare, möjligheter med sammanslagningar och samarbeten och avtal med fiskeriområdet om fiskeövervakning och yngelutplantering enligt nyttjande- och vårdplanen.

Under projektets gång har vi hittills lärt oss hur svårt det är att nå de man önskar samarbeta med. Vi har även lärt oss hur komplicerade vattenägarstrukturer kan vara och att skillnaderna mellan olika vattenägare är stora. Tidtabellen har tidvis blivit rätt stram. Att slå fast datum för olika tillställningar ska göras i god tid både för att hitta ett så lämpligt datum som möjligt och så att deltagarna hinner boka in det i sina kalendrar. Samarbetet inom projektgruppen har fungerat bra, det som har varit mest utmanande, åtminstone för projektledaren, är att hinna leda projektet utöver sina normala arbetsuppgifter. – Det blir lite pusslande för att få allt att gå ihop med fiskeriområdets ordinära verksamhet och mitt andra jobb, säger Marie Kellgren.

Halvvägs genom projektet har vi ännu inga konkreta planer på en fortsättning till projektet, men att öka samarbete och förbättra informationsgången är en långvarig process och inget som är klart efter ett projekt. Ett år är egentligen ganska kort tid och vi tror att det kommer hända en hel del efter att den egentliga projekttiden tagit slut. Projektet fungerar hoppeligen som ett startskott för ett tätare samarbete på längre sikt.

Du kan följa projektets framskridande och evenemang på fiskeriområdets webbplats

Rådgivning och forskning gynnar trädgårdsodlingen

Rådgivarna svarar idag på dessa behov genom att förutom hjälp och stöd bland annat testa och förmedla tillämpningar och forskningsresultat som förbättrar avkastning och ekonomi. Ett välfungerande samarbete mellan rådgivning och forskning har alltså en central roll i att stärka trädgårdsföretagen i deras utveckling.

För att rådgivarna skall kunna hålla sig ajour med allt nytt som är på gång är samarbetet med forskningen av största vikt – samtidigt är det av stor betydelse att forskarna får input av rådgivarna och odlarna om aktuella utmaningarna. Idag finns det många utmaningarna – förutom lönsamheten även till exempel byråkratin, ny teknik, växtskydd och sortval. Trädgårdsbranschen behöver nätverkande, projekt, workshops, innovationer samt demonstrations- och försöksverksamhet för att utvecklas.  Och det behövs både nationell och internationell finansiering och samarbete för att utveckla den här verksamheten. När det gäller projektverksamhet är de som ingår i styrgrupperna av stor betydelse både för att stöda projektet och för att förmedla det kunnande som uppstår inom projektet.

Projekt, demonstrations- och försöksverksamhet hjälper till att ta fram nya grödor och nya metoder, testa sorter och göra lönsamhetskalkyler för ett stort antal odlare. Den här verksamheten testar också forskningens resultat i praktiken före odlarna tar i bruk de nya metoderna. En viktig del av verksamheten är att ta fram data som grund för rådgivningen. Försöksverksamheten är också en bas för odlarträffar och det är ofta lätt att föra diskussioner vid försöksfälten. Det här personliga träffarna blir samtidigt en typ av grupprådgivning och en plats där rådgivare, forskare, odlare och annat branschfolk diskuterar, lär sig och får nya idéer av varandra. När odlarna träffas och diskuterar lär de sig även av varandra och samtidigt kan det uppstå idéer till samarbete mellan gårdarna.

Agrihubi är en plattform där branschen möts. Här hittar rådgivare, forskare, trädgårdsodlare och andra i branschen kommande evenemang, ny information, nya poddar, bloggar och mycket annat aktuellt. På Agrihubi hittar du också en kunskapsbank med mycket nyttigt inom branschen, till exempel vägledning för att startar ett trädgårdsföretag och länkar till värdefull information såsom ett gratis Excel-botten för produktionskostnadskalkyler inom trädgårdsodling och länkar till slutarbeten vid Hämeen amk.

För att AgriHubi skall förbli en viktig kunskapskälla måste vi alla aktivt hjälpa till med att sätta in information och blogga om våra projekt och våra evenemang. Titta in på Agrihubi och se vad allt möjligt nytt och nyttigt du hittar!

Det idag välfungerande samarbetet mellan forskningen och rådgivningen på trädgårdssidan ger många fördelar – den hjälper odlaren att optimera sina produktionsmetoder och sin avkastning. Samarbetet hjälper också att ta i bruk nya hållbara och klimatanpassade jordbruksmetoder som förutom att minska på användningen av resurser minskar på odlingens negativa miljöeffekter och ökar motståndskraften mot extrema väderförhållanden.

Genom ett fortsatt effektivt samarbete bidrar forskningen och rådgivningen tillsammans med trädgårdsodlaren till en stabil tillgång på inhemska grönsaker, bär och andra grödor av bra kvalitet.

Nina Sevelius
Utvecklingschef för trädgårdsproduktion
SLF

Leader-stöd: En resurs för landsbygdsutveckling

Vi har alla någon gång besökt ett föreningshus, gått längs en vandringsled eller tränat i en motionstrappa. Kanske har du sett en skylt med texten ”Medfinansierats av Europeiska Unionen”? Det kan vara ett projekt som en av Österbottens tre Leader-grupper har finansierat.

Men vad är egentligen Leader-stöd? Det är en fråga jag ofta får när jag berättar om mitt arbete. Leader-stöd är ett ekonomiskt stöd som ges till projekt som syftar till att utveckla landsbygden. Stödet kan sökas av föreningar, företag och andra organisationer med idéer som kan bidra till landsbygdsutveckling. Leader-verksamheten bygger på tanken att lokalbefolkningen själva vet bäst hur deras hembygd kan och vill utvecklas. Finansieringen kommer från EU, staten och kommunerna.

Trots att Leader-grupperna har funnits i Finland i över 20 år, är begreppet Leader fortfarande obekant för många, även om de flesta någon gång har kommit i kontakt med ett Leader-finansierat projekt. I Finland finns hela 53 Leader-grupper som arbetar med landsbygdsutveckling, och när jag nämner våra Leader-grupper i Österbotten – Pirityiset ry, YHYRES-Kehittämisyhdistys ry och Aktion Österbotten rf – vet många genast vad jag pratar om.

Som Leader-ansvarig vid NTM-centralen i Österbotten har jag en unik inblick i den lokala och regionala utvecklingen i området. Projektstöden som förordas av Leader-grupperna hamnar på mitt arbetsbord för laglighetsgranskning och ett officiellt beslut. Efter ett positivt beslut följer vi upp projekten både under och efter projekttiden. Till mina uppgifter hör även ett tätt samarbete med Leader-grupperna.

Det är inspirerande att se entusiasmen hos föreningar och organisationer som planerar sina projekt. Man kan inte annat än beundra de föreningar som med enorm talkokraft förverkligar sina projekt. Talkoandan är fortfarande stark i Österbotten, och utan den skulle ingenting hända. I Österbotten pågår många spännande utvecklings- och investeringsprojekt just nu, och på landsbygdsnätverkets hemsida kan du bekanta dig med aktuella projekt i din kommun. Kanske hittar du ett projekt som kunde behöva just din expertis eller ett evenemang med ett intressant ämne för dig.

Om du har en projektidé som du vill förverkliga, tveka inte att kontakta din lokala Leader-grupp eller oss på NTM-centralen. Vi kan ge dig råd och stöd genom hela processen.

Jag vill utmana er alla att under det kommande året delta i något Leader-finansierat projekt och ta del av den positiva landsbygdsutveckling som möjliggörs med hjälp av Leader-stöd. Vem vet, kanske du har en projektidé som någon vacker dag och vara en del av den positiva utvecklingen på Österbottniska landsbygden.

Soliga vårhälsningar

Janika Granlund
Utvecklingsexpert och Leaderansvarig vid NTM-centralen i Österbotten

Bild om Janika Granlund.
Utvecklingsexpert Janika Granlund vid NTM-centralen i Österbotten.

Presentation av Närpes stads landsbygdsförvaltning

Personalen på Närpes stads landsbygdsförvaltning, 7 personer.
Personalen på Närpes stads landsbygdsförvaltning, från vänster: Richard Westerback, Patrik Lindblad, Agneta Blomberg, Åsa Backman, Anne Mäenranta, Christina Bengsén, Annica Lind.

I dagligt tal kallas landsbygdsförvaltningen kort och gott för “lantbrukskansliet”. Vi är 7 st. heltidsanställda som sköter om samarbetsområdets landsbygdsförvaltningsärenden och på sommaren har vi en tillfälligt anställd under arbetstoppen samt semestertiden. Antalet gårdar som ansökte om stöd år 2024 var 842 st. och den totala odlingsarealen inom Närpes samarbetsområde är 38 000 ha.

Vi som jobbar på landsbygdsförvaltningen är:

  • Annica Lind är vår landsbygdschef och håller koll på anvisningar och lagar, sammanställer och utarbetar planer och informationsblad. Hon är den som reder ut knepigheter och nätverkar med Livsmedelsverket och ministeriet.
  • Patrik Lindblad jobbar på kansliet i Närpes, han kontrollerar ofta ansökningar och är expert på djurhållarregistret.
  • Agneta Blomberg jobbar på kansliet i Närpes förutom att hon godkänner och kontrollerar ansökningar så håller hon koll på det mesta.
  • Richard Westerback jobbar på Lappfjärds kontoret och är vår fårexpert och kan en hel del om miljöavtalen och deras skötsel.
  • Anne Mäenranta jobbar i Kristinestad, kontrollerar och godkänner stöd och håller koll på allt som gäller Lappfjärds kontoret.
  • Åsa Backman jobbar i Malax och hon är duktig på djurstöd och skriver våra infobrev.
  • Christina Bengsén jobbar i Korsnäs och kontrollerar och godkänner stöd och planerar ofta programmet till våra träffar samt fungerar som den positiva och lösningsorienterade då vi andra har kört fast.

Kanske någon av er funderar på hur det fungerar då vi sitter på olika kontor och långt ifrån varandra? Vi “träffas” dagligen online för att diskutera våra arbetsuppgifter och löser knepiga fall tillsammans. Varje vecka har vi ett videomöte där alla deltar aktivt och planerar vad som ska göras under den kommande veckan. Emellanåt håller vi veckomötet i Närpes stadshus.

Det bästa med vårt jobb

Det bästa med vårt jobb är kontakten med jordbrukare och att de oftast är förstående och har ett gott humör, vilket skapar en positiv arbetsmiljö för oss. Jordbrukarna är sällan irriterade på oss; istället är det ofta själva stödsystemet som får ta emot kritiken.

En annan fördel är det omfattande nätverk vi är en del av, vilket underlättar vårt arbete. Vi har kontakt med flera aktörer, såsom Livsmedelsverket, de andra lantbrukskanslierna i Österbotten, NTM-centralen samt olika jordbruksorganisationer. Det här samarbetet är värdefullt och gynnar både oss och jordbrukarna

En annan fördel med vårt arbete på lantbrukskansliet är att vi är regionalt förankrade så jordbrukarna lätt når oss och vi kan hjälpa dem med byråkratin. Dessutom har vi en viss möjlighet att vidarebefordra jordbrukarnas åsikter och erfarenheter till Livsmedelsverket eller till och med till ministeriet.

Vi lär oss också av jordbrukarna som delar med sig av viktig information till oss om de praktiska realiteterna ute på fältet.

Men som på alla jobb så finns det utmaningar även på lantbrukskansliet. Den komplicerade byråkratin kan ibland kännas överväldigande, även för oss. Otydliga och tolkningsbara riktlinjer samt bristen på klara instruktioner kan göra vårt arbete mer utmanande än nödvändigt.

Vårt mål är felfria ansökningar

Målet med vårt arbete är att jordbrukarna ska få alla stöd de är berättigade till och vi vill helst att stödansökningarna ska vara felfria! Är ansökan felaktig och ingen ändring görs från jordbrukarens sida, då får vi även mera jobb med hörandebrev, återkrav och sömnlösa nätter. Vi föredrar att få drömma om fina jordbrukslandskap istället för byråkratiska mardrömmar, därför skickar vi ofta e-post med aktuell information och ringer då vi märker brister.

Agrologer behövs på lantbrukskanslierna

Känner du en ung person med intresse för jordbruk som skulle kunna tänka sig en framtid inom landsbygdsförvaltningen? I så fall är det en utmärkt idé att rekommendera studier till agrolog! Det är mycket givande att arbeta på ett lantbrukskansli!

Om du funderar på din stödansökan eller årets riktlinjer, tveka inte att ta kontakt. Vi hörs!

Hälsningar

Närpes stads landsbygdsförvaltning

(samarbetsområdet Närpes, Kristinestad, Malax, Korsnäs och Kaskö)

Läs mer om vår webbsidor (narpes.fi)

Upptäck Månadens närfisk -kalender

Projektet ”Månadens närfisk” producerade information till sociala medier speciellt inriktad till föreningar, yrkeskök, fiskeföretagare samt för aktörer inom fisketurismen som är verksamma i Skärgårdshavets Fiskeleaders områden (S:t Karins, Kimitoön, Gustavs, Masku, Virmo, Nådendal, Pemar, Pargas, Reso, Salo, Sagu, Tövsala och Åbo). Projektets genomfördes 2.1.2023- 31.12.2024 av Västra Finlands lantbruks- och hushållskvinnor. Vi verkar som en del av ProAgria Västra Finland.

Projektet finansierades av Skärgårdshavets Fiskeleader och Farman Säätiö.

Kuukauden lähikala -kalenteri

Tilläggsinformation om projektet

Anna Kari ja Janita Kylänpää
Västra Finlands lantbruks- och hushållskvinnor

Hansalim – Sydkoreas hållbara livsmedelssystem baserat på solidaritet

På Landsbygdsnätverkets nätverksmorgon den 30 oktober 2024 gästades vi av forskaren Jonathan Dolley. Han berättade om Hansalim-modellen, ett livsmedelssystem med en stark filosofisk grund som har sitt ursprung i Sydkorea. Idag är Hansalim ett nationellt, samarbetsbaserat livsmedelssystem som omfattar över 900 000 hushåll. Vi bad honom skriva ett blogginlägg om ämnet och vi fick det första kapitlet till hans kommande bok. Ni kan läsa det på engelska här nedan – varsågoda!

 

Living Together: Hansalim as a solidarity-based sustainable food system

 

Jonathan Dolley, 2024.11.12, Visiting Researcher at Mosim and Salim Research Institute

 

Introduction

 

Imagine a food system which belongs entirely to the people growing, processing and consuming its products and which is designed not for profit but for permanence. Perhaps instead of maximizing profits for shareholders its goal would be to build lasting relationships of trust and mutual care between rural and urban communities based on a shared responsibility for the future. Food would no longer be a commodity; the price of which is set by the ‘hidden hand’ of the market. It could perhaps become a symbol of mutual dependence, valued for the labour required to produce it while caring for the lifeworlds of the nonhumans whose continuing flourishing is the ultimate source of our own survival. Is such a system possible? Has it ever been attempted in a modern industrialised country? If so, how?

 

In Seoul and many other cities all across South Korea there are shops with the name ‘Hansalim’ on their facades, 240 of them in total. They are run by democratic communities of local consumers and in these shops you can buy fresh fruit and vegetables, eggs, meat, rice and other grains. They also sell kimchi, oils and soy sauce and everything necessary for cooking in addition to a multitude of other preserved and processed foods from snacks to teas and herbal medicines. Alongside food items you can also purchase eco-friendly soaps and cosmetics and simple clothing and cooking utensils among a range of other household items. All of these products are made without artificial additives and through organic and eco-friendly methods by self-organised rural communities who adhere to an agreed set of standards on quality, safety and ecological protection. With a few exceptions, all are produced in Korea and sold at annually fixed prices agreed in advance by producers and consumers to ensure a fair and stable income for farmers.

 

The consumer and producer communities responsible for this experiment in economic democracy set up the first store in 1986 and published a Manifesto in 1989 which described their goal as the transformation of society from a civilization of killing to a civilization of life in which we learn to live together with one another and with the non-human world in symbiotic relationships of mutual care. Nearly 40 years on, Hansalim has become a national multistakeholder federation of consumer and producer cooperatives with over 900,000 member households which not only operates a comprehensive alternative food system but also funds a whole range of other activities to promote the Hansalim Life Movement as a grassroots democratic project for societal and cultural change through education, publishing, research, environmental campaigning, charitable aid and peer-to-peer financing.

 

Where did the idea for Hansalim come from? What is it today and how does it work? And what might we in Europe learn from Hansalim’s experience as we try to transform our own food systems? I have spent the past 4 years investigating Hansalim with these questions in mind in order to a write a book for practitioners, researchers and policy-makers who are looking for fresh perspectives on food system transformation from beyond their own contexts. In this short article I will give you a preview of what I have discovered (this is a shortened version of the first chapter of my book which is available to read online: book.livingtogether.xyz).

 

What is Hansalim?

 

The word ”Hansalim” is often used by members as a verb. ”Let’s Hansalim!” is their rallying cry. So the first thing to understand about Hansalim is that it is not simply an organisation, neither is it an ideology, or an identity. It is an action and it is a promise.

 

For urban consumers it is the action of taking responsibility for the livelihoods of rural producers. This is achieved by ensuring that producers are released as much as possible from the unpredictability of the markets. Consumers bind themselves to the promise of purchasing fixed quantities at fixed prices which are agreed ahead of time through the mutual agreement or producers and consumers as equal partners.

 

For rural producers Hansalim is the action of taking responsibility for the life of consumers whose health and wellbeing are dependent upon the quality and safety of the food that nourishes them. This is achieved by cultivating crops, processing foods and developing new products with the needs of the consumer taking priority over the drive for profit. Producers bind themselves to the promise of providing trustworthy goods which give life rather than exploiting the body’s involuntary responses to sugar and salt.

 

But Hansalim is not just about a relationship of mutual care through direct sales between producers and consumers. The literal meaning of ”Hansalim” is to nurture all things or to bring all things to life together. And so the community of producers and consumers in Hansalim take on a wider shared responsibility of care for their neighbours and for the wider world. Although it begins with the very practical relationships between producers and consumers, Hansalim is also the action of nurturing symbiotic relationships between rural and urban communities, between humanity and the nonhuman world, between the self and others and between ones spirit and the Spirit in all things.

 

So I consider Hansalim to be not just a straight forward multistakeholder cooperative but also a dynamic combination of a peace movement, a practical eco-philosophy and a counter-cultural alternative economy based on cooperation and mutual care. How then, did this remarkable community come to be formed?

 

Where did Hansalim come from?

 

In 1986 pro-democracy protesters were out in the streets fighting with police and trying to escape tear gas. Since seizing power in a military coup in 1961, General Park Chung-hee presided over 18 years of military rule. Following his assassination in 1979 and another coup, General Chun Doo-hwan installed himself as president, leading what was essentially a continuation of the military regime in the face of growing mass protests calling for democratic government.

 

In the midst of such turmoil, a small group of farmers and activists opened a small rice store in the centre of Seoul. In light of the chaotic political situation, this was seen by their fellow pro-democracy activists as a betrayal. However, the creation of that first store, called Hansalim Nongsan, was actually a radical act of resistance and hope in the face of political uncertainty. The men and women who opened Hansalim Nongsan belonged to a cooperative of producers and consumers in a city called Wonju, about an hour away from Seoul, and that store represented a first step in launching an ecological alternative movement that had been gathering support in Wonju and beyond since the late 1970s. It’s founders where known as the Wonju Group.

 

The Wonju Group were a diverse collection of Catholic Farmers, urban housewives, pro-democracy activists, artists, poets and academics who had been involved in the credit union movement in Wonju that was founded in the 1960s. They had witnessed the fundamentally destructive tendencies of capitalist and socialist industrialisation and they were looking for an alternative in the cooperative movement. However, they recognised that cooperatives were also vulnerable to the same fundamental mistake that lay at the heart of industrial civilisation. That mistake was to assume a materialist, mechanistic view of the world which viewed humans and all life as replaceable parts in the machine of economic growth. It was this worldview, they argued, that gave rise to the characteristics of domination, alienation, separation and oppression in modern society.

 

As an alternative, they proposed a worldview founded on the sacredness and interconnectedness of all life. The first version of this worldview or eco-philosophy was outlined in the Wonju Report in 1982. As the movement began to grow the Wonju Group set up the first Life Cooperative in Wonju in 1985 and the Hansalim Nongsan rice store a year later. In this way, the Wonju Coop formally brought together organic farming and direct trade with the equal participation of consumers and producers. Soon after, the Hansalim Community Consumers Union was set-up in Seoul with 70 members to trade directly with the Hansalim Producers Association that was set up with 70 farming households. Next, the Wonju Group hosted a year long process of study and discussion to develop the Hansalim Manifesto which was published in 1989 and which formally launched the Hansalim Life Movement.

 

From this small beginning, the movement quickly expanded as other cooperatives and farming communities joined from across the country and consumer membership grew. By 1990 there were four Life Coops with over 5,500 members and within just over another 10 years membership had grown to over 40,000. That is when things really began to take off and by 2008 there were 19 Life Coops managing 84 stores for their 170,000 members. In 2023 Hansalim’s 27 Life Coops and 15 Producer Federations handled annual sales of 485,066 million KRW (324.3 million euros) through 240 stores, an online store and a mobile app. From these sales, 330,610 million KRW (221 million euros) were returned to the 136 producer communities. That is nearly 70%! So what kind of business model has Hansalim created that provides those returns to producers while covering the shared business operations and funding a whole range of movement activities from the remaining 30%?

 

How does it work?

 

In simple terms, the Hansalim business model can be described as a contract-based direct sales arrangement in which prices and quantities are agreed annually in advance by producers and consumers with support from Hansalim’s employees. However, it is also very flexible in ways that are designed to support the needs of producers.

 

A system designed for producers

 

There are four key features of Hansalim’s business model. Firstly: flexibility of production. Hansalim’s production system allows for a relatively wide range of production philosophies and techniques among member producers to ensure that producers have maximum autonomy. For example, one producer community might prefer a relatively simple style of organic farming with a small number of crops while another aspires to build a complex system of circulating agriculture with a large diversity of crops and livestock supported by recycling of farm wastes from one part of the system as inputs to others. Still others, especially fruit producers, might find it impossible to grow without a limited use of home made natural pesticides. A dogmatic insistence on a single farming philosophy would exclude many farmers who might be unable to follow a one-size-fits-all system in the face of local conditions or other resource constraints. Hansalim’s more flexible approach removes a significant barrier to entry for farmers who would otherwise need to spend a long time learning new techniques before starting to earn an income. This brings the added advantage that farmers who want to transition from conventional to organic farming can do so in a staged process while still making a living. However, it also creates a problem. How to maintain the trust of consumers when the diversity of production techniques is so wide?

 

This brings us to the second feature of Hansalim’s business model: simple honest labeling. Transparency with consumer members is ensured through Hansalim’s own labelling system. Products are labelled under four main categories:

 

  1. Organic (which would include conventional organic, permaculture and EM techniques);
  2. Pesticide-free (when crop types and local conditions make it non-viable to exclude use of fertilizers);
  3. Low pesticide (for certain fruit crops which would be prohibitively difficult to grow without a limited use of pesticides); 
  4. Domestic (for miscellaneous grains such as barley or black bean which are used as raw ingredients in some processed goods and feed for livestock).

 

For all four categories Hansalim’s standards are stricter than the national safety standards and products are tested regularly for residues, contaminants and radiation as appropriate to protect trust between consumers and producers.

 

To complement the flexibility and transparency of production methods the third feature -flexibility of supply – enhances the autonomy of producers and provides some added resilience to the system. Hansalim producers are not locked-in to exclusive supply contracts but have the freedom to supply whatever proportion of their crop to Hansalim they wish while simultaneously supplying through other channels such as government purchasing schemes for school meals. This applies to each producer community and also to each member of each community. So one farmer might supply 30% of their produce to Hansalim through their community while selling the rest through local government procurement for school meals. Or a producer community might sell Hansalim branded grapes through the Hansalim Federation while selling grape juice through another market under their own brand.

 

Finally, for an additional level of flexibility, the contract-based system is supplemented by demand-based supply arrangements to allow greater flexibility for producers.

 

Taken together, these four features of Hansalim’s business model mean that, within and between producer communities the level of specialization or circular integration and the combination of sales channels are all decided by the producers themselves. This makes for an astonishingly diverse range of production operations each tailored to the local soil and climate conditions and preferences of producers themselves, while ensuring a stable guaranteed income to as many farmers as possible.

 

As I mentioned above, until recently, with margins well below 30%, Hansalim was able to return 73% or more of the product price to the producers. Now, following several years of rising costs and worsening impacts of climate change the margin has come under increasing pressure and currently stands at just over 31% which leaves almost 69% for producers.

That is virtually the reverse of conventional market distribution which usually takes a 50 – 70% margin.

This is achieved through a combination of: 1) recovered costs from distribution by removing the multiple opportunities from profit gauging by intermediaries; 2) prices set to reflect the true costs of production; and 3) economies of scope and scale achieved through shared business activities and collectively owned capital at local, regional and national levels. So what does the margin pay for?

 

A different kind of consumer experience

 

The largest portion (21.7%) goes to the Life Coops themselves to cover the costs of running stores, handling local distribution and their various educational, participation and engagement activities. Life Coops are autonomous member owned businesses which run the Hansalim stores in their local areas. They decide when and where to open new stores, how to manage them and how to organise local distribution options such as home delivery. Stores are usually run by an employed manager and the Life Coop’s Store Activists (consumer members who are trained and paid to staff the stores) and products are ordered through the Hansalim Business Federation and delivered from their national logistics centre.

 

In a Hansalim store you can buy virtually everything you need from food to household goods and even cosmetics. Almost all these products are made by Hansalim producers and processors with a few exceptions for some household items and a handful of fair trade products. Hansalim branded sales through the business federation are supplemented by local goods sourced by each store according to the decision of each Life Coop. What this means is that there is usually just one type of everything you need rather than multiple brands of the same product so the shop size is relatively small compared to a regular supermarket

 

These stores also differ from a conventional supermarket in another way. They often provide the venue for member activities and encounters between consumers and producers facilitated by the Life Coop’s Organising Activists (members who are trained and paid to organise opportunities for consumers and producers to meet each other and share food and other activities together). From the beginning of Hansalim, relationship building among consumers and between consumers and producers has been a top priority.

 

There are various ways consumers can build community together and participate in the livelihoods of producers which are supported with specific budgets held by the Life Coops and the Hansalim Federation. Neighbourhood meetings and small groups provide a context for consumer members to learn and build relationships through reading groups, cooking classes, social activities, and environmental activism etc. Helping hands visits are organised by Activists to bring members to help producers with farming activities such as planting, weeding and harvest and to join in with traditional rural rituals and share meals together. Community work is also an important shared activity in which members and producers raise money for charitable causes, donate food to people in need and provide education and support to marginalized groups. Consumers often visit the producer communities for local festivals or just to see the farm, share a meal and get to know each other. Producers also visit stores to introduce their new products and many develop close relationships with particular Life Coops.

 

In addition to selling to members and organising member activities, Life Coops also engage with the wider community by running a whole range of educational activities and training, community kitchens, environmental campaigns and community building activities and some have also set up new cooperatives in solar power and in the care sector.

 

On top of all these activities, the high point of Hansalim’s cultural life are the festivals which are held at national and local levels. For example, the Autumn festivals bring producers and consumers together for food, drinking and traditional games and dancing. They provide a special context for making friends and creating a sense of shared identity and camaraderie. And there is one group of Hansalim people without whom none of this would be possible, the practitioners.

 

The special role of practitioners 

 

In Hansalim, employees are referred to as ’practitioners.’ They are the people who make it possible to put the producer-consumer relationship into practice by running the businesses, coordinating movement activities and organising the many processes that are required to keep each member organisation running and working together as a federation. They are not only professionals in logistics, marketing, strategy etc. but they also act as mediators between consumer and producer members and their organisations. Whereas a manager in a corporate enterprise might be able to focus solely on negotiating financial dealings with clients and suppliers, Hansalim practitioners often find themselves also negotiating the complex conflicts in values and expectations between Hansalim members, making their role especially difficult and important.

 

The largest employer of practitioners within Hansalim is the Business Federation which takes the next largest share of revenue after the Life Coops (8.86%) to cover the costs of labour, logistics, promotion and marketing, product development etc. Finally, the smallest share of the margin (0.81%) is used to fund the Hansalim Federation which organises the national-level governance and policy-making processes, supports Hansalim’s educational, cultural, publishing, research and coordinates collaboration and solidarity activities with others in Korea and and especially small-scale farmers abroad, and provides support to the member Life Coops.

 

In 2023 there were a total of 291 practitioners working in the member Life Coops, a further 235 working for the Business Federation and 40 at the Hansalim Federation. These were supplemented by 1,396 Activists working in the stores and to organise member activities. Together with the 3,579 producers and processors they generate enough revenue to support themselves and the broader collective efforts of the Hansalim Life Movement to bring about social and cultural change towards a more sustainable way of living.

 

Conclusion

 

For those in Europe and other regions of the world outside Korea, Hansalim can appear to be a uniquely Korean phenomenon. ”Surely, it is only the collectivist culture of Korea that makes such a community possible. It could never succeed in our hyper-individualist western societies.” But you mustn’t forget that the two strongest influences on contemporary Korean culture are Confucianism and American consumerism. The former provided the rationale for a strictly hierarchical and patriarchal culture that dominated Korean society for several hundred years before the latter collided head on with it during the post-war period, giving rise to a uniquely oppressive mixture of competitive consumerism and rigid conformism.

 

It was in this context that Hansalim emerged as a concrete expression of the desire felt among many at the time for a different kind of society built upon equality, mutual respect and care for other humans and the nonhuman world. I have a feeling that this same desire has not gone away, but only deepened, not only among Koreans but equally among contemporary people in Europe and beyond. Clearly, it is not possible to simply transplant Hansalim’s model to other countries. It has its own history and unique context from which it emerged and it is not a static model but an evolving community in a continual process of change. But what is perhaps much more useful than a blueprint, is Hansalim’s story and the myriad stories of the people who practice Hansalim as a verb. These stories carry the values of Hansalim, the spirit and emotion of Hansalim people and the experience of countless challenges and success that they faced along the way. These stories, more than anything else, carry the seeds that could produce new fruit in other contexts, as long as there are those with the determination to cultivate them.

 

To hear these stories, I am afraid you will have to wait a little longer for the rest of the book to be written and published. I’ll do my best to finish it as soon as possible! You can keep up to date with my progress on my project website: www.livingtogether.xyz

Nordiskt kök och mat – en framgångshistoria som man vill bygga vidare på

I december 2024 hade Karen Ellemann, generalsekreterare för Nordiska ministerrådet, bjudit in 65 påverkare inom livsmedelsbranschen från alla nordiska länder till Malmö för en inspirerande diskussion. Uppgiften var att utveckla den nordiska hållbara matkulturen framöver. Sammanlagt hade 30 timmar reserverats från början till slut. Jag hade glädjen att få en inbjudan.

I år har det gått 20 år sedan manifestet för det Nya Nordiska Köket publicerades år 2005, och påbörjade en förändring av den nordiska matkulturen. Det var en framgång. Innan dess var den nordiska fine dining-matkulturen inte känd internationellt. I dag är dess betydelse uppskattad och erkänd, till exempel vid sidan av det franska och italienska köket.  Det dåvarande manifestet för det Nya Nordiska Köket undertecknades av sammanlagt 12 kockar från olika nordiska länder. Från Finland undertecknades det av eldsjälarna och kockarna Hans Välimäki och Mikael ”Micke” Björklund från Åland. Manifestet innehåller 10 principer som skulle visa vägen för en välsmakande, säsongsenlig, hälsosam och hållbar matkultur i alla nordiska länder.

På manifestets stabila grund fanns det nu ett behov av att hitta nya idéer, hur vi tillsammans kan främja nya idéer som stärker vår egen matkultur. Den här gången låg fokus närmast på att främja den nordiska vardagsmatskulturen. Man upplever att den fortfarande har mycket potential och utrymme för förbättringar. Här kan det nordiska samarbetet spela en viktig roll.

Från Finland och Åland deltog sammanlagt 16 personer. Deltagarna representerade en bred skala av aktörer och synvinklar, bland annat restauranger, författare, representanter för företag och organisationer, samt andra som på något sätt har profilerat sig som förespråkare av lokal och nordisk mat i sitt hemland. Deltagarna delades in i sju arbetsgrupper med tydliga uppgifter. Min egen arbetsgrupp behandlade måltider och matlagning i hem och gemenskaper samt hur de kunde främjas ännu bättre.  Mycket görs ju redan i de olika nordiska länderna, det finns också mycket att lära av det. Ett av arbetsgruppens förslag, som presenterades för Karen Ellemann, var att matfostrans roll i skolornas timfördelning borde stärkas redan i daghemmen.

Resultaten sammanställs i en rapport som publiceras i början av 2025. Rapporten kommer att presenteras för de nordiska regeringarna för fortsatta åtgärder

Rikard Korkman, ombudsman, SLC, rikard.korkman@slc.fi

Landsbygdens projektstöd kan användas för många behov

Gott nytt år 2025!

Utvecklingsprojekt av olika slag har finansierats under hela den tid som Finland har varit medlem av EU, dvs. rätt så exakt 30 år. Även för landsbygden har projektverksamheten haft en stor betydelse och fortsätter att ha det också framöver. På området för NTM-centralen i Österbotten har vi ett bra läge, då intresset för landsbygdens projektfinansiering redan länge varit stort och situationen ser inte ut att förändras åtminstone inte inom den närmaste framtiden. Detta är mycket glädjande och vittnar om en stark vilja och tro på att utveckla landsbygden i vår region.

Största delen av de landsbygdsprojekt som NTM-centralen finansierar har att göra med näringar på ett eller annat sätt. Primärproduktionen har naturligtvis en särskild betydelse för landsbygden, men det är viktigt att ha en mångsidig näringsstruktur och identifiera nya förtjänstmöjligheter. Ett mångsidigt utbud av jobb och entreprenörsmöjligheter lockar kompetenta människor till landsbygden, vilket i sin tur har en stor betydelse för den sociala hållbarheten i regionen. Arbetet med att utveckla landsbygden är en helhet där de olika faktorerna måste vara i balans. Utöver arbetsplatser behövs trivsamma boendemiljöer, service antingen på nätet eller på plats, möjligheter att utöva fritidsaktiviteter och gärna också gemenskapskänsla och talkoanda.

Inom projekten uppstår kompetens, nya tillvägagångssätt och samarbete. Utbildnings- och informationsförmedlingsprojekt sprider befintlig information och tillämpar forskningsresultat i praktiken. Inom samarbetsprojekt tar man igen fram ny information och nya verksamhetsmodeller till nytta för landsbygdens företag och branscher.

Det finns också projektfinansiering för vissa typer av investeringar. Det är t.ex. allmännyttiga investeringar i energieffektivitet och vattenvård. Finansiering kan också beviljas för vandringsleder och andra investeringar som hänför sig till utbudet av fritidsaktiviteter. Även småskaliga bredbandsnät på byanivå kan i vissa fall få finansiering.

Eftersom den finansiering som finns tillgänglig för landsbygdsprojekt i vår region är klart mindre än de ansökningar som kommer in, är konkurrensen om finansieringen hård och tyvärr blir många projekt utan finansiering. Å andra sidan finns det alltid rum för bra projekt och ofta går det också att hitta alternativa finansieringskanaler. Med andra ord får man gärna lägga fram sina projektidéer för oss och också bjuda in sig själv till NTM-centralen för att presentera dem. Även om projektstöd är ett flexibelt verktyg så är de också förknippade många slags villkor och det finns många olika finansieringsformer och stödnivåer. För den som planerar ett projekt lönar det sig därför att i god tid ta kontakt med NTM-centralen så att vi tillsammans kan fundera på hur det lönar sig att gå vidare i ärendet.

Petri Svanbäck

Utvecklingsexpert

NTM-centralen i Österbotten

Läs mer om projektstöd (livsmedelsverket.fi)

I frågor som gäller projektstöd kontakta:

Petri Svanbäck (Österbotten), 0295 028 632

Sirkku Wacklin (Mellersta Österbotten), 0295 028 642