I december 2024 hade Karen Ellemann, generalsekreterare för Nordiska ministerrådet, bjudit in 65 påverkare inom livsmedelsbranschen från alla nordiska länder till Malmö för en inspirerande diskussion. Uppgiften var att utveckla den nordiska hållbara matkulturen framöver. Sammanlagt hade 30 timmar reserverats från början till slut. Jag hade glädjen att få en inbjudan.
I år har det gått 20 år sedan manifestet för det Nya Nordiska Köket publicerades år 2005, och påbörjade en förändring av den nordiska matkulturen. Det var en framgång. Innan dess var den nordiska fine dining-matkulturen inte känd internationellt. I dag är dess betydelse uppskattad och erkänd, till exempel vid sidan av det franska och italienska köket. Det dåvarande manifestet för det Nya Nordiska Köket undertecknades av sammanlagt 12 kockar från olika nordiska länder. Från Finland undertecknades det av eldsjälarna och kockarna Hans Välimäki och Mikael ”Micke” Björklund från Åland. Manifestet innehåller 10 principer som skulle visa vägen för en välsmakande, säsongsenlig, hälsosam och hållbar matkultur i alla nordiska länder.
På manifestets stabila grund fanns det nu ett behov av att hitta nya idéer, hur vi tillsammans kan främja nya idéer som stärker vår egen matkultur. Den här gången låg fokus närmast på att främja den nordiska vardagsmatskulturen. Man upplever att den fortfarande har mycket potential och utrymme för förbättringar. Här kan det nordiska samarbetet spela en viktig roll.
Från Finland och Åland deltog sammanlagt 16 personer. Deltagarna representerade en bred skala av aktörer och synvinklar, bland annat restauranger, författare, representanter för företag och organisationer, samt andra som på något sätt har profilerat sig som förespråkare av lokal och nordisk mat i sitt hemland. Deltagarna delades in i sju arbetsgrupper med tydliga uppgifter. Min egen arbetsgrupp behandlade måltider och matlagning i hem och gemenskaper samt hur de kunde främjas ännu bättre. Mycket görs ju redan i de olika nordiska länderna, det finns också mycket att lära av det. Ett av arbetsgruppens förslag, som presenterades för Karen Ellemann, var att matfostrans roll i skolornas timfördelning borde stärkas redan i daghemmen.
Resultaten sammanställs i en rapport som publiceras i början av 2025. Rapporten kommer att presenteras för de nordiska regeringarna för fortsatta åtgärder
Utvecklingsprojekt av olika slag har finansierats under hela den tid som Finland har varit medlem av EU, dvs. rätt så exakt 30 år. Även för landsbygden har projektverksamheten haft en stor betydelse och fortsätter att ha det också framöver. På området för NTM-centralen i Österbotten har vi ett bra läge, då intresset för landsbygdens projektfinansiering redan länge varit stort och situationen ser inte ut att förändras åtminstone inte inom den närmaste framtiden. Detta är mycket glädjande och vittnar om en stark vilja och tro på att utveckla landsbygden i vår region.
Största delen av de landsbygdsprojekt som NTM-centralen finansierar har att göra med näringar på ett eller annat sätt. Primärproduktionen har naturligtvis en särskild betydelse för landsbygden, men det är viktigt att ha en mångsidig näringsstruktur och identifiera nya förtjänstmöjligheter. Ett mångsidigt utbud av jobb och entreprenörsmöjligheter lockar kompetenta människor till landsbygden, vilket i sin tur har en stor betydelse för den sociala hållbarheten i regionen. Arbetet med att utveckla landsbygden är en helhet där de olika faktorerna måste vara i balans. Utöver arbetsplatser behövs trivsamma boendemiljöer, service antingen på nätet eller på plats, möjligheter att utöva fritidsaktiviteter och gärna också gemenskapskänsla och talkoanda.
Inom projekten uppstår kompetens, nya tillvägagångssätt och samarbete. Utbildnings- och informationsförmedlingsprojekt sprider befintlig information och tillämpar forskningsresultat i praktiken. Inom samarbetsprojekt tar man igen fram ny information och nya verksamhetsmodeller till nytta för landsbygdens företag och branscher.
Det finns också projektfinansiering för vissa typer av investeringar. Det är t.ex. allmännyttiga investeringar i energieffektivitet och vattenvård. Finansiering kan också beviljas för vandringsleder och andra investeringar som hänför sig till utbudet av fritidsaktiviteter. Även småskaliga bredbandsnät på byanivå kan i vissa fall få finansiering.
Eftersom den finansiering som finns tillgänglig för landsbygdsprojekt i vår region är klart mindre än de ansökningar som kommer in, är konkurrensen om finansieringen hård och tyvärr blir många projekt utan finansiering. Å andra sidan finns det alltid rum för bra projekt och ofta går det också att hitta alternativa finansieringskanaler. Med andra ord får man gärna lägga fram sina projektidéer för oss och också bjuda in sig själv till NTM-centralen för att presentera dem. Även om projektstöd är ett flexibelt verktyg så är de också förknippade många slags villkor och det finns många olika finansieringsformer och stödnivåer. För den som planerar ett projekt lönar det sig därför att i god tid ta kontakt med NTM-centralen så att vi tillsammans kan fundera på hur det lönar sig att gå vidare i ärendet.
I det internationella projektet Organic Food and Sustainable Food Supply chains reste partnerna till Sardinien, Polen, Sverige, Slovenien, Lettland och Litauen. Representanter för projektets samarbetsländer besökte varandras länder för att lära känna korta livsmedelskedjor, lokal mat och olika matrelaterade verksamhetsmodeller på den europeiska landsbygden.
Österbottens delprojekt heter Matriket öppet (Ruokamaa avoinna). Vi hade gäster även i Österbotten och under tre dagar kunde samarbetspartnerna förundras över allt möjligt, från en äggkiosk, till REKO och en växthusrestaurang till en maltbastu. Europeiska samarbetspartners överraskades av finländarnas goda engelska kunskaper och ärlighet i självbetjäningskoncept för livsmedelsförsäljning. När projektledaren Piritta Syrjälä transporterade utländska gäster runt i Österbotten tyckte det att lära känna Österbottens livsmedelsföretag och lokala producenter kunde vara en ögonöppnande upplevelse även för lokalbefolkningen.
Målet att experimentera för att lyfta temat lokal mat genom evenemang
Utöver studieresan har projektet Matriket öppet innefattat åtgärder på lokal nivå. Projektledare Piritta Syrjälä hade idén att under projektets gång skulle olika koncept och evenemang piloteras och prövas, med vilka lokal mat och lokal matkunskap lyfts fram i Österbotten. En idé intresserade projektledaren mest. Det var ett koncept som användes av pensionärsföreningar – Mystery Tours. Sådana bussturer där deltagarna inte i förväg vet vilka destinationer resebussen ska ta dem till. Skulle detta koncept kunna kombineras med lokal mat?
Saker och ting tog fart när jag släpptes ut på arbetsmarknaden och kunde förverkliga denna fantastiska idé. Syftet var att planera en matresa under det nationella närmatsveckoslutet, där lokala matdestinationer på den österbottniska landsbygden besöks och de som anmäler sig till resan inte vet vart bussturen tar dem.
Datumet för den matresan sattes till den 7 september 2024, eftersom man ville kombinera den som en del av det nationella programmet för närmatsdag i Österbotten. Lokalmatens dag är inte en särskilt allmänt känd temadag i Österbotten, så detta projektexperiment var ett smidigt sätt att främja dagens synlighet.
Målet var att planera ett intressant utbud av utflyktsmål som innehållet i matresan full av överraskningar. Först var vi tvungna att planera resans möjliga resmål och en rutt som skulle passa för en heldagstur. Vi fick Proagrias Kvarken Plate-projekt som partner i arrangemang av resan, med vilken vi började kartlägga lämpliga platser för resan. Inför sommarlovet behövde målen låsas för att kunna marknadsföra evenemanget redan i augusti. Vi valde ut och kontaktade destinationerna som var Finne gård (grönsaks- och specialodling), Jokitori (marknad), Tesses Café (lunchrestaurang), Granholms (sylt, godis, saftföretag) och slutligen Liselunds Cider & Musteri (iscider och musteri). Transport för dagen avtalades med bussbolaget.
Kopplingen av den matresan till den nationella närmatdagens samordning
Som arrangör av resan kontaktade jag Närmatdagskoordinatorn och annonserade vår Matresa full av överraskningar som ett evenemang på Närmatsdagens hemsida. Eftersom det var en hemlig resa registrerades inte resans resmål som resmål på Närmatsdagens karta, så att hemligheten inte skulle avslöjas. Destinationerna för vår turné höll inte heller sina destinationer öppna för allmänheten under Närmatsdagen, förutom lunchstället och Älvtorget. Jag beställde marknadsföringsmaterial, affischer och temaband för Närmatsdagen, postat direkt till resans destinationer i förväg. Destinationerna kan använda dessa material i sin dekoration nästa år 2025, om de vill delta i Närmatsdagens aktiviteter.
Marknadsföringen startade och förhoppningen att fylla bussen
Efter sommarlovet var det bara en månad på sig att genomföra arrangemangen och deltagare att anmäla sig till resan. Vi började marknadsföra evenemanget på Aktion Österbottens hemsida, Facebook och Instagram. Vi lanserade en del sponsrad reklam i sociala medier i Vasa med omnejd. Marknadsföring gjordes på finska och svenska. Deltagandet var kostnadsfritt, men vi bad om bindande anmälningar till resan, eftersom vi hade ett begränsat antal platser med bussen.
Under tiden vi marknadsförde resan hade vi kontakt med olika kontakter inom livsmedelsbranschen och erbjöd företag möjligheten att delta i vår resa, till exempel i form av sponsrade produkter. Företagen deltog väl och vi fick matvaror lämpliga för temat för utflykten från producenter i Österbotten eller livsmedelsföretag. Det här var ett bra sätt att involvera aktörer, för naturligtvis kan inte alla företag vara besöksmål på en busstur.
Bussen började fyllas. Anmälningarna började komma. Till en början var det väldigt osäkert om folk skulle vara intresserade av en sådan heldagstur, men det blev tillräckligt många som blev intresserade.
Morgonen för den matresan full av överraskningar
Guider redo Blomgirlanger på huvudetSamordnaren hade fjärilar i magen. När jag närmade mig startpunkten för morgonen, Kaserntorget, var jag nästan säker på att personerna som hade anlänt till torget hade kommit för den gemensamma avfärden av något annat evenemang. Det stod trots allt även en buss beställd av ett annat företag än mitt på parkeringen. Men ja, alla människor hade kommit till vår matresa. Folk ville vara med på den här resan, även om vädret utlovades riktigt bra. Mitt pessimistiska antagande var att det kunde bli avbokningar, eftersom turen var gratis och en bra väderprognos kunde köra folk till en stuga eller andra sommaraktiviteter istället för en heldagstur med buss.
Vi fick igång resan. Vi drack den första drinken som vår partner bjöd på och började köra mot resans första mål, grönsaksgården. På gården fick vi lära oss om grönsaksodling, besökte åkern och hörde av företagaren hur en bondes vardag och årskalender ser ut. De fick gå och handla grönsaker. Kassorna började fyllas med kål, bönor och annat hälsosamt.
Nådde första målet, en grönsaksodling i Finnefarm
På Finne gård kom vi till åkern för att studera grönsaksgrödor
De färgglada pumporna väckte beundran
Hälsosam shopping i väskan
Därefter tog vi en buss till Älvtorget, i Veikars, där marknadsevenemanget har en lång tradition, men många deltagare på resan kom till denna marknad för första gången. Marknaden hade säljare från när och lite längre, som sålde t.ex. bageriprodukter, mjöl, fisk, grönsaker, hantverk, påfågelfjädrar, honung och mycket mer. Dessutom tillkännagavs vinnaren av projektet Kvarken Plate och Österbottens förbunds recepttävling på marknaden. Det fanns möjlighet att njuta av kaffe på marknaden. Som tur var hade vi en duktig busschaufför som hittade en säker plats för passagerarna att gå ombord på en smal byväg som var full av marknadsbesökare med sina
Påfågelfjädrar och sommarstämning på Älvtorget
Efter Älvtorget fortsatte vi vår resa till dagens lunchställe, Tesses café. Restaurangen hade täckt en egen yta för resans deltagare och inrett lokalen fint i enlighet med temat för närmatsdagen.
Vi åt dagens lunch på Tesses Café.
Magarna fulla, det var dags för oss att sätta oss på bussen och förflytta oss från åkrarna mot skärgården. Bussen svängde från Riksåttan till Maxmo och där var vårt besöksmål Granholms gårdsbutik. Eftersom schemat var begränsat och vi inte hann besöka alla ställen i skärgården fick vi Maxmo hembageris chokladkaka att smaka på vid Granholms. Tårtan var jättegod och det fanns goda tilltugg och saker att köpa. Olika sylter, saft och pickles smet ner i shoppingkassarna och det verkar som att någon redan har julhandlat.
Ett trevligt besök på Granholm’s, där man kunde köpa ett stort utbud av sylt, gelé, sötsaker och saft.
Granholms hade många saker att smaka på
Vi hade en sista plats kvar att besöka i Liselunds Cider & Musteri Socklot i Nykarleby. Vid det här laget upptäckte vi att vi var lite efter i schemat, och att vi skulle vara ungefär en timme efter den beräknade hemresa. Bussen kördes till Liselund gård och vi fick höra om hur man gör iscider och hur musteriet fungerar och hur det är att vara äppelodlare.
Det var intressant att höra om äppelodlarens år och hur must och iscider tillverkas
Vi fick ett smakprov på Liselunds produkter
I Liselund fanns en trevlig gårdskiosk med gårdsprodukter och artesanglass som tillverkats av samarbetspartners. Vi tackade för att vi hade lärt känna Liselund och det var dags att åka hem till Vasa.
I Liselund fanns en söt kiosk ”Äppelskafferiet” vid sidan av vägen som betjänade förbipasserande
Vår leende turnégrupp på den sista destinationen för matresan full av överraskningar
Under resans gång berättade vi om alla företag som bidragit med produkter eller på annat sätt. Senare visade det sig från besökarnas synpunkter att människor inte hade någon information, till exempel, om hur många närstående livsmedelsproducenter som fanns i vårt område. Under resan lottades dessutom produkter från lokala matproducenter som mjöl och ägg ut bland deltagarna.
Vi anlände till kaserntorget i Vasa med en buss full av glada och kanske trötta vandrare från dagens aktiviteter och solen. Alla fick också en presentpåse med hem med överraskningar sponsrade av lokala producenter. Så även om det inte var tur i utlottningarna fick alla åtminstone ägg och morötter.
Reseledarna var trötta och glada i sina blomsterkransar, för turnédagen kunde inte ha varit mycket mer lyckad. Naturligtvis hade det soliga vädret sin del, för allt är finare i bra väder än i regn. Vi överraskade verkligen människor med denna matresan och det var meningen! Jag hoppas att någon gör sådana resor möjliga i framtiden, för jag tror att de kommer att vara trevliga för deltagarna såväl som för lantliga livsmedelsföretag eller producenter.
En feedbackenkät skickades till deltagarna i matresan, som besvarades av 22 personer. Deltagarna på utflykten var nöjda med utflykten och dess arrangemang och gav betyget 4,9 medan 5 betydde mycket nöjda. Deltagarna gillade resans mångsidiga resmål och speciellt det faktum att resmålen inte var kända i förväg. Några nämnde att platserna att besöka var sådana som inte nödvändigtvis skulle ha besökts annars. Deltagarna var mest förvånade över hur många lokala producenter det finns i Österbotten och hur lite de själva vet om dem. Varje deltagare fick presentpåsar och produktpriser från lokala producenter lottades ut bland besökarna. Besökarna gillade alla besöksmål, men för många var just det att besöka grönsaksgården en upplevelse. Resans alla resmål var, enligt någon, resans mest intressanta resmål.
Deltagarna var fortfarande hungriga på att uppleva nya resmål och alla livsmedelskategorier fanns inte med i dagens program. Deltagarnas korgar var uttömda av kött, mjölk och bageriprodukter, men samtidigt noterades att alla livsmedelsföretag förstås inte passade in i endagsutflyktsprogrammet. Under dagen noterades det och feedbacken avslöjade också att det är svårt att planera dagens shopping när man inte vet vart man ska ta vägen härnäst. Kommer du att få t.ex. fiskstall först senare under resan.
Närmatsdagen var ett bekant koncept för vissa, men vissa visste inte att en sådan dag fanns. Av de tillfrågade trodde 45 % att de hade hört talas om Närmatsdagen innan denna resa, 31 % hade inte hört och 22 % var inte säkra på om de hade hört eller inte. De flesta av deltagarna på utflykten var från Vasa med omnejd, men även ett fåtal kom längre bort.
Event i antal:
48 deltagare i utflykten
5 besöksmål
11 företag som sponsrar produkter för provsmakning, i vandrarnas presentpåsar och för en utlottning
10,5 timmars längd på utflykten
2 personer involverade i arrangemanget av utflykten
Sammantaget var matresan full av överraskningar ett mycket lyckat experiment i projektet Matriket öppet, då målet var att göra Närmatsdagen mer känd i Österbotten och öka människors medvetenhet om lokala livsmedelsaktörer. Att ta med folk till lokala livsmedelsföretag och producenter verkade vara ett meningsfullt koncept ur deltagarnas perspektiv. Arrangörerna av resan var nöjda med dagen och hoppas att det behövs fler sådana här resor.
Tack till alla deltagare, producenter och företag som var involverade i evenemanget!
FinneFarm
Det händer i Älvbyarna – Jokikylissä tapahtuu
Tesses Café
Granholm’s
Liselunds Musteri
Jungarå Ekogård Luomutila
Keppo Bryggeri
Kvarnfors Gård
Bageri Bergwall
Annagården
Ottogård
Andreas Knips Hembageri
Maxmo Hembageri
Luomanvarren Highland
Haga gårdspackeri
Äggboden-kiosk
Skärgårdens Skatter
Denna turbeskrivning är skriven den 17.12.2024 av : Annika Pollari, researrangör och projektkoordinator för Aktion Österbottens projekt Matriket öppet.
Bilder: Kirsi Tikkanen
Matresan arrangerades i samarbete med ProAgria Österbottens Svenska Lantbrukssällskapets projekt Kvarken Plate.
Ekologisk samodling av bondbönor och traditionellt vete (i trädjordbruk), öster om Toulouse, Haute-Garonne, Frankrike. Fotograf: Joshua Finch, Novia UAS
Inledning
Under det senaste året har jag haft en fantastisk möjlighet att delta i en fokusgrupp för EU CAP Network om samodling. När jag först uppmärksammades på möjligheten av Susann Rännäri från Förbundet för ekologisk odling var jag inte helt säker på om min bakgrund som småskalig jordbrukare och som utvecklingsprojektledare med inriktning på skogsjordbruk skulle vara tillräcklig. Ändå ansökte jag och blev antagen! Jag kunde inte ana att jag skulle bli utskickad till Wien och Toulouse för att samarbeta med jordbrukare och forskare från hela Europeiska unionen i ett så dynamiskt ämne som ”samodling”. I slutet av fokusgruppens arbete hade jag arbetat med två miniartiklar och upprättat värdefulla kontakter med experter från hela Europa. Även om en samodling av ekologiska bondbönor och traditionellt vete som mognar rätt så fint på den franska landsbygden i slutet av maj kan kännas långt från en genomsnittlig finsk jordbrukares erfarenhet, har arbetet med detta ämne på EU-nivå fortsatt att vara värdefullt för mig här i Finland.
Under tiden som jag deltog i fokusgruppen började jag också en ny tjänst vid Novia som teamledare för gröna ekosystemtjänster. Jag kunde delta i fokusgruppen genom denna roll, där jag utvecklar våra förbindelser med insatser för att bättre förstå hur hänsyn till ekosystemtjänster inom olika branscher kan utgöra en modell för förnyelse. Samodling grundar sig på att växter och deras mikrobiomer kan öka jordbrukets motståndskraft, givet rätt villkor och planering.
De viktigaste fördelarna med min tid med fokusgruppen för EU:s GJP-nätverk om samodling, inbegripet Milpa och proteingrödor har varit:
★ Upprättande av ett nätverk av experter som du kan vända dig till som kollegor, snarare än namn på en skärm eller i en lista över författarna till en artikel
★ Exponering för en stor mängd information som jag annars inte skulle ha känt till
★ Jag har en bättre modell för hur de jordbruksmetoder jag utvecklar och förespråkar fungerar och relaterar till varandra
★ Jag har uppmuntrats att fortsätta att arbeta med samodling och att drömma större efter att ha blivit bekant med mycket intressanta och verkningsfulla forsknings- och utvecklingsprojekt på andra håll i Europa.
★ Förtroende för att vill man så kan man:”Ekoto Farm” i Nederländerna har en modell för lönsam bandsådd på 7 hektar, vilket kan tjäna som utgångspunkt för att omtolka hur jordbruksföretag skulle kunna diversifiera en del av sin produktion på ett hållbart sätt. Ivar van Dorsts innovationer och noggrannhet vad gäller detaljer har byggt upp ett starkt varumärke som erkänns både nationellt i Nederländerna och internationellt för att kämpa för ungdomar inom jordbruket
Hur fungerar samarbete på EU-nivå inom jordbruket när platserna är så olika?
Med tanke på att EU har ett mycket brett spektrum av ekosystem, jordtyper och till och med socioekonomiska förhållanden – som tillsammans påverkar genomförbarheten av olika jordbruksmetoder – kan man undra om det är värt besväret att diskutera dem på EU-nivå snarare än regionalt. Jag skulle kunna instämma i denna tveksamhet om fokusgruppens mål var att diskutera mycket specifika metoder och en snäv uppsättning tekniska detaljer. Målet är dock att ta reda på om ämnet förtjänar större uppmärksamhet och mer resurser som helhet. En fokusgrupp är till sin natur inriktad på idéer som har förtjänster, snarare än att vara inriktad på att lösa ett mycket specifikt problem som kanske bara kan uppstå lokalt. Genom att samarbeta med experter från hela EU kunde vi ur ett så brett perspektiv som möjligt belysa hur mycket samodling har att erbjuda.
Jag är personligen övertygad om att lärande kan underlättas genom att arbeta med mycket olika människor och situationer. Jag tror att det kan vara lättare att förstå varför ett utmanande koncept fungerar när detaljerna – exakta grödor, planteringsdatum, marknader osv. – är mindre bekanta. Att observera okända situationer minskar tendensen att fastna vid teknikaliteter: vi är mindre benägna att döma människor utanför vårt samhälle för att de försöker sig på något annorlunda. Detta hjälper oss att fokusera på budskapet snarare än på budbäraren genom att ställa frågor som: ”Varför fungerar en samodling av bondbönor och vete? Vilka roller spelar varje växt i samodlingen?” När du väl vet hur det fungerar kan det vara lättare att hitta lokala substitut för varje roll där hemma.
Och även om vi kommer från många olika bakgrunder (själv är jag inte ens europé!) ger det gemensamma intresset tillräcklig ömsesidig förståelse för att en hel del nya idéer ska kunna genereras. Oavsett om dessa idéer kommer till under en arbetssession eller efter timtal vid middagsbordet, så har det faktum att vara tillsammans med likasinnade människor som du inte träffar varje dag sin egen speciella kvalitet. Det är mycket sällsynt att ha möjlighet att sammanstråla under några dagar med så starkt motiverade människor, och vi har alla gjort det mesta av de nya förbindelserna.
Det är naturligtvis inte alltid lätt att arbeta med människor från andra länder. Det finns kulturskillnader att navigera i och problem kan ligga och lura i att man förstår ord på olika sätt. I stället för att se dessa missförstånd som frustrerande hinder fann jag diskussioner som ”vad innebär liggsäd?” vara en fantastisk övning i behovet av att hålla kommunikationen flytande. I Nederländerna förekommer inte liggsäd på grund av vind. I USA, där jag kommer ifrån, är liggsäd på grund av vind definitivt något som inträffar. För att gå tillbaka till frågan om dömande i jordbrukskretsar kan vad som kan ses som ett misstag i en grupp vara acceptabelt i en annan: denna skillnad i hur man förstår ”samma ord” kan innebära att man tappar i status hos den förra och bibehåller den med den senare. Hur många ”misstag” krävs innan du avfärdar någon som okunnig? Att arbeta med fokusgruppen gör mig mer förstående inför ”misstag”. Att veta hur annorlunda tolkningen av samma ord kan vara från grupp till grupp och person till person gör att jag vill bli en bättre skribent och kommunikator.
Kan fokusgrupper rekommenderas för andra finländska landsbygdsutvecklare?
Jag rekommenderar starkt att du kandiderar för nästa fokusgrupp för EU:s GJP-nätverk som väcker ditt intresse. Det går knappt dag går utan att jag tänker på hur jag kan använda det jag lärt mig i praktiken.
Att arbeta med detta specifika ämne öppnade mina ögon för de enorma ansträngningar som görs i lantbrukarnas verkstäder och på deras fält, för universitetens forskningsavdelningar och till och med för EU:s inre verksamhet för att förstå hur vi bättre kan odla växter tillsammans. Vi lärde oss inte bara om teorin, utan presenterades för verkliga framgångsrika fall av jordbrukare som genomförde idéerna i olika konkreta sammanhang – från ett ”litet” jordbruk i Nederländerna till forskning från Kina om hur kvävefixering i samodling av spannmål och baljväxter fungerar. Jag fick också lära mig att det arbete som vi utför i Finland för landsbygdsutveckling också kan vara rätt banbrytande: många av deltagarna var ivriga att höra om våra pilotprojekt inom skogsjordbruket för innovativa växtkombinationer och en utmanande strategi för markhälsa.
Att sammanföra experter – oavsett om de är jordbrukare eller forskare – för att på ett jämlikt sätt diskutera dessa idéer är ett utmärkt sätt att bygga professionella nätverk.
Mitt enda varningsord är detta: om du inte är någon som vill arbeta tillsammans med en grupp människor från olika länder för att diskutera, skriva, delta i digitala möten och återgälda EU:s investering i er fokusgrupp, kanske detta format inte är något för dig.
Ibland kan det kännas som att Finland ligger långt ifrån EU:s centrum. Ta tillfället i akt att lyfta fram ditt perspektiv och din kunskap som en jämlik partner, så kan resten av EU dra nytta av det!
Resultat
Vår fokusgrupps uppdrag var att ta itu med frågan:
”Hur integrerar man samodling i befintliga odlingssystem och jordbrukslandskap för att öka jordbrukets motståndskraft och en effektiv användning av naturresurser samtidigt som beroendet av externa insatsvaror minskas?”
Det enklaste svaret på denna fråga är att vi har en betydande mängd information som tyder på att samodling – av alla typer – kan uppnå de resultat som förespråkarna av dem främjar. Det är dock detaljerna som är det viktiga: medan samodlingar kan ha mycket gemensamt (se miniartikel 3), krävs det för att en samodling ska fungera på ett visst jordbruk en hel del forskning, planering och en vilja att möta utmaningar under odlingssäsongen (miniartikel 4). Det kan också finnas betydande tekniska hinder för att börja med samodling. Även om det till exempel finns en rad alternativ för att urskilja utsäde från samodlingar är de inte idiotsäkra och för närvarande kanske vissa marknader inte accepterar felmarginalen.
Det resultat som jag är mest stolt över är skapandet av det enkla diagrammet nedan. Det är ett första försök att lägga ut samodlingar så att den rumsliga skala de fungerar på och deras uppfattade svårighetsgrad snabbt kan förstås. Samodlingar komplexitet – mellan all jargong och kontextberoende variationer – kan göra dem rätt svåra att närma sig. Detta diagram, som presenteras på sidan 16 i slutrapporten och på sidan 3 i miniartikel 3, minskar denna komplexitet på ett fiffigt sätt. Som ett första försök att förstå dessa idéer utgör det en solid grund för experter att fortsätta att hitta sätt att göra idéerna mer lämpade för en bredare diskussion.
Dokument
Teamet som driver vår fokusgrupp utarbetade en preliminär artikel om diskussionsämnet, en undersökning av befintliga trender och använde dessa två verktyg för att identifiera ämnena för miniartiklarna. Vår fokusgrupp framställde fyra miniartiklar:
Miniartikel 1: Cultivar testing as a key to boost uptake of crop associations in breeding and farming
Miniartikel 2: A value chain perspective on crop associations
Miniartikel 3: Integrating crop associations into farming systems
Miniartikel 4: Crop association practices:Where and how to find them?
Jag arbetade med miniartiklarna 3 och 4 och samordnade den senare. Miniatyrartiklarna hittas på den här sidan.
Det utarbetades en slutrapport (länk) som sammanfattar vårt arbete och resultaten från diskussionsgrupperna.
Framtid
Fokusgruppen offentliggjorde sin slutrapport i slutet av september och har sedan dess avslutat sin verksamhet. Jag upprätthåller fortfarande kontakten med i synnerhet medlemmar i mina team och tycker om att diskutera utvecklingen av samodling, i synnerhet hur koncepten fungerar med skogsjordbruk. Vi kommer att vara värdar för den andra skogsjordbruksexperten i vårt projekt Agroforestry i Nyland i vinter för en workshop om diversifiering av skogsjordbrukssystemens undervegetation för vinst och hållbarhet. Att inkorporera denna kunskap i mitt dagliga arbete skulle inte ha varit möjligt utan att ha deltagit i fokusgruppen.
Avslutningsvis rekommenderar jag starkt att du håller ett öga på kommande fokusgrupper och andra GJP-nätverksevenemang i ditt område. De erbjuder ett enormt värde och är verkligen en plats där man kan påverka jordbrukets utveckling i EU.
Vid pilotprojektet Lill-Nägels Agroforestry i Kyrkslätt (en del av projektet Agroforestry i Nyland) används vid varje aspekt av området flera typer av samodling. Ett av våra mål är att undvika monokulturer närhelst det är möjligt. På detta fotografi (15 juli 2024) har en täckgröda med biologisk mångfald förbättrat markförhållandena, minskat ogräs, tillhandahållit livsmedel för pollinatörer och nyttiga insekter i ett par månader och är redo att avslutas. Här samverkar principer om skogsjordbruk, reläodling, skyddsgrödor, samodling, bandsådd, samplantering och täckodling. Fotograf: Joshua Finch, Novia UAS
År 2024 har i praktiken varit det första året som i sin helhet kunde ägnas åt genomförandet av EU:s landsbygdsfinansieringsperiod 2023–2027. Det har också varit ett år med hög aktivitet i fråga om utvecklingsprojekten. Under urvalsperioderna och temautlysningarna fick NTM-centralen i Egentliga Finland sammanlagt in 51 ansökningar interregionala projekt medräknat. Det stödbelopp som i dessa ansökningar riktades till Egentliga Finland var något mindre än 7 miljoner euro.
På grund av det stora antalet ansökningar och den begränsade finansieringen måste flera ansökningar avslås vid poängsättningen. Finansiering beviljades 30 projekt och på grund av den hårda konkurrensen var det väldigt hög kvalitet på dessa projekt. År 2024 bands ca 4 miljoner euro till utvecklingsprojekt, dvs. hela den bevillningsfullmakt som fanns till förfogande för utvecklingsprojekt.
Fördelningen av Egentliga Finlands NTM-centrals positiva stödbeslut per tyngdpunktsområde (totalkostnader, situationen 6.11.2024).
Flera framgångar år 2024
År 2024 bjöd på många framgångar och goda tillvägagångssätt som också kan tas med till år 2025. Arbetet med att utveckla primärproduktionens olika produktionsinriktningar samt ett hållbart livsmedelssystem fick en flygande start. Inom dessa teman får samarbetet mellan regionerna och utnyttjande av den nyaste teknologin och kunskapsbaserad ledning en alltmer framträdande roll. Vidare betonas också ett allt bredare beaktande av övergripande hållbarhet. Att ta miljö- och klimatåtgärder i beaktande börjar redan vara en självklarhet inom sektorn. Nu ligger fokus på att införliva dessa perspektiv med ekonomisk hållbarhet och ett socialt och kulturellt betonat betraktelsesätt. Hos oss är vattendragens status och samarbetet med Skärgårdshavsprogrammet också integrerade i målen och åtgärderna för de utvecklingsprojekt som beviljas landsbygdsfinansiering.
En annan framgång kan anses vara den mångsidiga utveckling av landsbygds- och skärgårdsturismen som kommit i gång på olika håll i landskapet. Cykelturismen, de digitala distributionskanalernas roll samt matturismen ger fart åt landskapets positiva utsikter inom turism.
Vi har också fått finansierat våra första allmännyttiga miljö- och klimatinvesteringar samt byanätsutvecklande bredbandsinvesteringar så också till den delen ser vi med tillförsikt framtiden an.
Landsbygdsfinansieringens prioriteringar år 2025
Även om finansieringsperioden har fått en flygande start är det bra att redan nu rikta blicken mot framtiden och år 2025. Nästa år kommer vi att satsa på den fjärde tyngdpunkten i Egentliga Finlands landsbygdsutvecklingsplan, dvs. ”För ett gott liv på landsbygden, mångsidigt FÖRETAGANDE.”
Målet är att främja tillväxt och uppkomst av ny affärsverksamhet hos företag i landsbygdsområdena genom att utöka företagens kunnande, utnyttjandet av den nyaste kunskapen och forskningen samt samarbetsnätverken över landskapsgränserna. Särskilt utbildnings- och informationsförmedlingsåtgärder samt företags- och odlargruppsprojekt möjliggör mångsidiga aktiveringsåtgärder uttryckligen i kontaktytan till företag och med företag. Snabba förändringar i omvärlden och på marknaden gör att företag måste höja sin förändringsberedskap och riskhanteringskompetens.
Det är fortfarande aktuellt med aktivering av allmännyttiga miljö- och klimatåtgärder nästa år. Inom dessa åtgärder betonar vi uttryckligen nya försök och metoder samt ett innovativt och förnyande verksamhetssätt. Målet är att främja anpassning till klimatförändringen inom Egentliga Finlands landsbygds- och skärgårdsområden, öka hållbar användning av naturresurserna samt främja den biologiska mångfalden t.ex. genom praktiskt inriktade pilotprojekt.
NTM-centralen i Egentliga Finland och Leader-grupperna ordnar tillsammans ett ansökningsinfo för utvecklingsprojekt 25.11 kl. 15–17 på Teams. Välkommen att höra mer om vilka möjligheter EU:s landsbygdsfinansiering kan erbjuda samt om våra prioriteringar för år 2025!
Johanna Mattila, gruppchef och utvecklingschef
NTM-centralen i Egentliga Finland, landsbygdsenheten
Landsbygdsaktörers delaktighet i hållbarhetsarbete
En viktig förutsättning för aktivt deltagande är att man tillägnar sig och kan operera med begrepp som berör hållbar utveckling. För lokala aktörer kan det vara svårt att ta tag i temat om diskussionen kring det förs med styva termer. Många begrepp behöver öppnas upp, förklaras och förankras i en vardagskontext. Erfarenheterna inom Leader-verksamheten har visat att det är bra att börja med lokalt förankrat och praktiskt orienterat arbete, och samtidigt är det möjligt att skapa förutsättningar för bredare perspektiv. Det är också lättare att nå ut till nya personer genom att spjälka upp ett stort och omfattande tema i mindre bitar.
För att få hållbarhetsarbetet att framskrida är det viktigt att göra olika typer av organisationer och människor delaktiga. Det är viktigt att bjuda in dem som i utgångspunkten inte är av samma åsikt och att vara redo att bredda samarbetsmöjligheterna och ens egna perspektiv. Ett sådant angreppssättet kan sammanfattas så här: ”att föra samman fler fel sorts människor vid rätt bord”.
Aktörskap skulle eventuellt kunna vara ett bättre begrepp än delaktighet eller delaktiggörande. Det motsvarar kanske bättre tanken om att det är något konkret man kan göra. I en landsbygdsmiljö är exempelvis talkoarbete en välbeprövad och konkret form av aktörskap. Då är utmaningen dock hur vi kan identifiera och hitta de personer som inte ännu har engagerat sig?
En naturlig grogrund för aktörskap och delaktighet är exempelvis projektverksamheten i lokalsamhällen. Det är viktigt att man redan i planeringen av verksamheten beaktar hållbara val och påverkansmöjligheter. Indikatorerna för hållbar utveckling bör göras lättare tillgängliga för dem som arbetar inom projekten.
Bild: Diskussionsdeltagarnas spontana tankar kring ordparet ”hållbarhetsomställning och landsbygd”.
Regional jämställdhet vid hållbarhetsomställning
Är hållbarhet något som hellre bör mätas utgående från konsumtion än produktion? Är det här en insikt som tillför nya infallsvinklar i samhällsdiskussionen och de val människor gör i sin vardag? På landsbygden är bland annat matproduktionen och lantbruket betydande utsläppskällor, och dessutom produceras största delen av vår energi på landsbygden. Trots det konsumeras största delen av det som producerats på landsbygden i städerna. I en stads ekonomi är konsumtionen också i genomsnitt högre än på landsbygden. Å andra sidan är det ofta nödvändigt med en egen bil på landsbygden på grund av avsaknaden av kollektivtrafik, och i och med att den offentliga servicen ständigt försämras blir bilresorna bara längre. Människor ska inte heller skuldbeläggas för deras val av boningsort. Diskussionen kring hållbarhetsomställningen bör i första hand föras med dem som påverkas av besluten. Människorna vill bli hörda.
Bilden av landsbygden och landsbygdsborna i den offentliga diskussionen är fortfarande delvis föråldrad och klichéartad. Det är på mediernas ansvar att göra den allmänna uppfattningen om landsbygden mer mångfasetterad och att i högre grad beskriva vardagen på och utvecklingen av landsbygden i ett positivt perspektiv.
Förmedling av kunskap om hur hållbarhetsomställningen genomförs lokalt och vad den har för effekter
Det finns rätt mycket forskning om landsbygden, och i och med forskningen breddas också perspektiven, men det är nödvändigt att förmedla forskningsresultaten på ett allmänt begripligt vardagsspråk. Det gäller också projektverksamheten. Resultaten av landsbygdsutvecklingen och -forskningen riskerar ofta att försvinna i arkiven. Dialogen bland forskare, utvecklare och lokala aktörer behöver främjas på flera plan. Därtill måste utmaningarna och möjligheterna på den tvåspråkiga landsbygden beaktas bättre än tidigare.
Lokala aktörer har inte den typen av kunnande som behövs för att mäta resultaten och effekterna av hållbarhetsomställningen kvantitativt. Därför behöver de erbjudas stöd, kunnande och färdiga verktyg. Uppföljningen av verksamheten bör göras till en naturlig del av vardagen. Det är också alltid möjligt att skapa något nytt, vilket verksamheten kring Hållbarhetsveckan är ett gott exempel på. Hur kan vi bättre ta hjälp av globala eller nationella mål och mätare, såsom Agenda 2030-handlingsplanen?
Diskussionen möjliggjordes av det landsbygdspolitiska KERÄ-nätverket – för hållbara landsbygder och en rättvis omställning – oikeudenmukaisen siirtymän ja kestävien maaseutujen puolesta.
Hälsningar från Leadergruppen I samma båt-Samassa veneessä rf ry! Jag har arbetat som verksamhetsledare snart i sex år. Vi jobbar med Landsbygdsfondens finansiering till organisationer och företag, men också men utveckling av yrkesfisket via Europeiska havs- fiskeri- och vattenbruksfonden och ungdomsleaderverksamhet. Landsbygdsfondens verksamhetsområde är Pargas, Kimitoön och Gustavs, fiskeriverksamheten täcker ett större område med 3 kommuner i Egentliga Finland.
I det dagliga arbetet behandlar jag projektansökningar som är antingen allmännyttiga utvecklingsprojekt eller investeringar, eller företagsprojekt. Som verksamhetsledare ansvarar jag också för verksamhetens strategiska arbete, för ekonomi- och personalfrågor och allt möjligt där emellan. Arbetet är mångsidigt och intressant, landsbygdens utveckling ligger mig varmt om hjärtat. Vårt område är en intressant helhet att arbeta med, alla tre kommuner har många fastigheter för deltidsboende och turismnäringen är viktig. Antalet personer som vistas i området varierar mycket med årstiden, vilket kan vara en utmaning med tanke på service och infrastruktur mm. I skärgårdskommunerna finns fortfarande ett aktivt föreningsliv och föreningar är också den största gruppen av sökande som söker finansiering av oss. Det finns mycket som föreningarna kan göra för att utveckla sitt eget lokalsamhälle. Jag har stor tilltro till utvecklingskraft på gräsrotsnivå.
Som person är jag en aktiv utemänska som bor på Korpo, mitt i skärgården, året runt. Jag älskar alla årstider, men hösten som nu är på antågande riktigt på riktigt är absolut en favoritårstid. Då sänker sig lugnet över bygden, naturen börjar förbereda sig för vintern och temperaturen är så där härligt krispig att man bara måste gå ut. I år har vi jobbat flitigt med alla äppel vårt enda äppelträd har producerat, som många andra också detta fina äppelår. Förutom båtliv och andra friluftsaktiviteter, är trädgården en stor hobby för oss. Ibland hinner man mer och ibland mindre men vi har lärt oss att ta det med ro.
Under Nor-Fishing mässan i Trondheim den 20-22 Augusti 2024 fanns åtminstone två norska skolor som visade upp sig för besökarna. Måløy vidaregåande skule från Vestland Fylkeskommune visade upp sitt splitternya fiskeskolningsfartyg Skulebas i hamnen. Skulebas fartyget blev färdigt år 2023 och har topputrustning för navigering och fiske. Fartyget är även utrustat med 1000 kW batterieffekt så fartyget kan också drivas helt elektriskt. Måløy skolan är en yrkesskola dit man söker efter högstadiet som 16 åring. Vanligtvis tas in ca 20 elever på fiskerilinjen, och ifjol sökte över 60 elever dessa studieplatser. Detta betyder att du måste ha bra betyg för att komma in för att studera till fiskare i Norge, där endast ca 30 % av de sökande får en studieplats. De elever som Fiskarposten pratade med så hade flera fiskaryrket i släkten där vanligtvis pappan ägde ett fiskefartyg.
Lärling efter två år
Grundutbildningen i de norska fiskarskolorna tar två år. Första året är gemensamt för samtliga elever där man läser naturbruk. Det andra året kan man sedan välja mellan vattenbruk (fiskodling) eller fiske och fångst (fiskarlinjen). Efter skolan får eleverna åka ut till etablerade fiskare, fiskeföretag eller havsgående trålare för att lära sig vidare. Eleverna ombord på fartyget Skulebas var på fiskarlinjen. Efter två år som lärling kan man ta yrkesbevis för fiskare. Fiskaren skall lära sig allmän fartygshantering och kunna olika typer av däcks- och fiskberedningsmaskiner samt kyl- och frysutrustning ombord. Man skall också kunna gå vakt på bryggan och ha gott sjömanskap. Man skall också kunna reparera olika typer av fiskeredskap och klara av kvalitetsförädling av fisk.
Kesällä 2023 valmistunut norjalainen koulutuskalastusalus Skulebas on 35,3 metriä pitkä ja 9,5 metriä leveä, ja sen on rakentanut tanskalainen Hvide Sande Shipyardi.
En månad ut och fiska
Andra årets studerande Adrian (17 år) visade runt på Skulebas redskapsdäck. Han berättade att hans far hade ett litet fiskefartyg och han hade hemma deltagit i fisket. På däcket fanns en långrev med krokar som man skulle ut och fiska med. Under andra året lärs fångst och kvalitet samt fartyg och resor ut åt eleverna. Krokredskap kan vara farliga speciellt då betet skall fästas på krokarna då fartyget rör sig framåt. I skolan lär man ut säkerhet vid fisket. Adrian berättade att de nästa vecka skulle ut och fiska i ett forskningsprojekt där man skulle undersöka flundror. De skulle vara ute och fiska en hel månad längs Norges kust. Eleverna får också lära sig navigeringen och Skulebas kommandobrygga var full av toppmodern utrustning.
Toisen vuoden kalastajaopiskelija Adrian esittelee ylpeänä aluksella olevia pyydyksiä ja kalankäsittelytiloja. Aluksessa on tilaa 20 henkilölle.
Toppmodernt maskinrum
Konepäällikkö Arvid Eliassen esittelee nykyaikaista konehuonetta, jossa on sähkögeneraattorit ja erillinen huone akuille, joiden varastointikapasiteetti on 1000 kW.
Maskinchef Arvid Eliassen visade det toppmoderna maskinrummet där man också hade installerat eldrift, vilket hör till dagens moderna sjöfart. I maskinrummet fanns ett eget utrymme för batterier med en totaleffekt på 1000 kW. Om fartyget körde med full effekt räckte dock dessa till endast en timmes drift, men minskades effekten kunde man köra längre. Fartyget hade 2 Nogva Scania generatorer på 400 och 600 kWe och 2×450 kW Hoyer elektriska huvudmaskiner. Allt avloppsvatten behandlas och inget avfall släpps ut i naturen, vilket uppfyller alla miljökrav på ett toppmodernt fartyg.
Ansvarsfullhet är en term som tagit sig in i vårt dagliga tal, oavsett om det är fråga om företagsverksamhet, offentliga tjänster, organisationer eller konsumenter. Det finns många definitioner av ansvarsfullhet, och en bra sammanfattning lyder så här: Ansvarsfullhet innebär att man tar ansvar för att öka välbefinnandet i samhället, samfunden och naturen i ens omgivning.
Rapporteringen kring företagsverksamhetens ansvarsfullhet och transparens blir allt mer aktuell när direktivet om hållbarhetsrapportering CSRD som gäller stora företag har trätt i kraft. Även om gårdar och andra landsbygdsföretag inte är skyldiga att rapportera om sina ansvarsåtgärder på samma sätt som stora företag, måste även mindre företag som en del av produktionskedjorna allt oftare kunna påvisa ansvarsfullheten i sin verksamhet.
Kraven på att beakta ansvarsfullheten kommer förutom från köpare av produkter och tjänster även från konsumenter och till exempel från Finlands globala mål för att stoppa klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald. De mest konkreta ansvarskraven kan uppstå vid låneförhandlingar med banken.
Ansvarsfullhet är en del av gårdens och landsbygdsföretagets konkurrenskraft och framtida verksamhetssätt som stärker resiliensen, det vill säga förmågan att klara av förändringar. Ansvarsfull produktion och affärsverksamhet är rättvis och ekonomiskt hållbar för dem som utför den, orsakar så lite skada som möjligt på miljön och beaktar den lokala verksamhetsmiljön.
I år har vi på ProAgria Västra Finland valt utvecklingen av ansvarskartläggning och -rapportering som ett av våra teman. Vi anser att det är viktigt för varje jordbrukare och företagare att känna till de faktorer som påverkar företagets ansvarsfullhet och att beakta dem så väl som möjligt i sin verksamheten.
I ansvarskartläggningen utgår man från praktiska frågor: vad innebär ansvarsfullhet hos oss? Vilka saker är i sin ordning och vad kan förbättras? Med hjälp av kartläggningen blir ansvarsfullheten en del av gårdens eller företagets vardag och man får tydliga åtgärdsförslag för utvecklingsområdena. Delområden inom ansvarsfullhet är: miljö, ekonomi, lokalt ansvar, socialt ansvar samt välbefinnande för såväl människor som djur.
När det gäller ansvarsfullhet är det viktigt att hålla målen tydliga och fokusera på sådant som man kan och har möjlighet att påverka. Vi kan inte lösa alla globala utmaningar, men vi ansvarar för hur man lever i den här delen av Finland och tryggar livskraften hos både nuvarande och kommande generationer.
För att konkretisera ansvarsarbetet och utveckla rapporteringen behövs olika slags kompetens och samarbete. När vi själva håller i trådarna kan vi också bidra till att rapporteringen och kraven är sådana som för saker och ting framåt. För detta arbete behövs alla vi som är verksamma på landsbygden.
Minna Boström
