Mitt namn är Maarit Solla och jag arbetar som ledande sakkunnig vid jordbruksenheten vid NTM-centralen i Egentliga Finland.
Jag är Mustialas agrolog. Vi hade ett klassmöte i mars. När man steg in genom dörren till det historiskt värdefulla Gamla Institutet på Mustiala campus kom alla minnen från studietiderna levande tillbaka. Vi hade en mycket tät och varm studentgemenskap. Studerande från olika delar av Finland bodde på institutet under veckorna och då var det obligatorisk närvaro på föreläsningarna. Tillsammans undrade vi om det verkligen var mer än 30 år sedan dessa tider. Våra samtal fortsatte lika smidigt från varifrån de slutat under vår studietid.
Efter Mustiala arbetade jag cirka fem år som landsbygdsombudsman i Rusko och Vahto kommuner. Där tog jag våren 1995 emot de första stödansökningarna från EU-tiden, som returnerades som pappersblanketter. Ärendet var helt nytt för jordbrukarna, så blanketterna returnerades personligen till kommunkontoret. Alla ansökningar gicks igenom tillsammans med odlarna. Köerna gick runt på kommunkontoret. Man hann nätt och jämnt gå på toaletten. I augusti 1995 övergick jag till dåvarande Åbo lantbruksdistrikt, där min första arbetsuppgift var ekologiska frågor. Övriga arbetsuppgifter under min tjänstekarriär har varit bland annat specialmiljöstöd, gårdsstöd och klistermärken samt övervakning av stöd. Stödutbildningar, rådgivning och samarbete med Livsmedelsverket och kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter har alltid varit en väsentlig del av mitt arbete.
Miljöfrågorna är viktiga för mig. I min nuvarande uppgiftsbeskrivning spelar miljöstödet och övervakningen av det en central roll. Arbetsredskapen och tillämpningarna har utvecklats mycket under resans gång, men formen för övervakning av stöden var ändå länge densamma. I början av EU:s finansieringsperiod 2023–2027 förändrades dock allting. Nu följer man upp alla jordbrukares åkeråtgärder med hjälp av satelliter och monitorering. En fördel med detta är att jordbrukarna har möjlighet att ändra stödansökningarna och att den egentliga kontrollen minskar. Satellituppföljningens artificiella intelligens måste dock utvecklas ytterligare för att onödiga begäran om utredning ska kunna undvikas.
Strukturutvecklingen inom jordbruket har varit oroväckande snabb. År 2000 fanns det cirka 8 500 gårdar i Egentliga Finland. År 2023 fanns det cirka 4 400 gårdar i Egentliga Finland som ansökt om basinkomststöd, vilket innebär att endast nästan hälften av gårdarna finns kvar jämfört med år 2000. Jag skulle önska att man i framtiden betalar jordbrukarna ett lämpligt pris för deras produkter av hög kvalitet, med beaktande av deras etiska och miljömässiga aspekter. Då skulle man också få personer som tar över denna fina bransch och nya företagare.
Jag är också själv hobbyodlare som bisyssla. I Lojo har vi en mycket liten ekologisk gård som producerar ekologisk potatis. Potatisarealen är liten, men det finns mycket att göra. Till familjen hör min man och två vuxna barn samt en katt. Sonen har redan flyttat hemifrån och dottern studerar för närvarande i Villmanstrand. Jag har utövat idrott i hela mitt liv. Jag har bland annat tävlat i löpning, spelat boboll och tränat dotterns juniorlag. Men nu har dans blivit den mest älskade hobbyn. Jag sysslar med latinodanser som solo och ibland också med scendanser. Mitt dansintresse har gått så långt att jag hör till en hobbydansgrupp. När man dansar glömmer man allt i vardagen och samtidigt blir också konditionen obemärkt bättre. Att resa utomlands är en underbar sak, även om mitt samvete krockar med de utsläpp det orsakar. Tematurismen är mycket vidgad och nästa steg är att cykla till Spanien.
Jag är Riikka Gustafsson och arbetar som landsbygdsombudsman vid Somero stads landsbygdsenhet. Jag utexaminerades som agrolog (YH) från Mustiala år 2006. Sedan jag utexaminerades har jag arbetat med landsbygdsförvaltningen, först knappt två år som vikarie för landsbygdsombudsmannen i dåvarande Kylmäkoski kommun, och 2008 fick jag en fast tjänst vid min hemkommun, Somero stad. Jag arbetar alltså fortfarande på samma plats, även om vi senare har övergått till större samarbetsområden. Somero producerar för närvarande landsbygdsförvaltningstjänster även för Forssa och Tammela.
De senaste åren har jag varit familjeledig, och under den tiden har jag fått två döttrar som nu är 3 och 5 år gamla. Nu har jag arbetat heltid igen i drygt ett år. Jag hoppade rakt in i den djupa ändan, en ny stödperiod. Året har varit minst sagt arbetsfyllt. Under året har jag lärt mig mycket nytt och tagit mig an helt nya arbetsuppgifter, bland annat administrativ övervakning och behandling av utredningsbegäran om satellituppföljningen. Men allt har gått bra och jordbrukarna har förhållit sig sakligt till dessa begäranden. Under det första året har vi alla fått lära oss mycket nytt, och tyvärr har vi också glömt bort vissa saker, till exempel när det gäller växttäcke vintertid som omfattas av stöd för miljösystem. Här har dock administrationen kommit oss till mötes på ett fint sätt, och nu är det möjligt att komplettera ansökan. Det är nog rimligt. Det har varit trevligt att ringa dessa gårdar och berätta goda nyheter för en gångs skull.
Det bästa med mitt arbete är just dessa kundkontakter och trevliga möten med jordbrukarna. Det är kryddan i det här arbetet. Tyvärr får vi numera ganska sällan besök på kontoret, då man nästan helt och hållet har övergått till elektronisk ärendehantering. Utvecklingen har underlättat många saker, men baksidan är att vi så småningom tappar kontakten med jordbrukarna. Det finns jordbrukare som vi inte har träffat på åratal. En annan fråga som oroar mig är den snabba strukturomvandlingen. Gårdar lägger ner sin verksamhet i rasande fart. När jag började här vid Somero stad år 2008 fanns det 643 gårdar, nu är det bara 343 kvar. Nästan varannan gård har alltså lagt ner, vilket är mycket sorgligt. Och förändringen kommer inte att stanna vid det här. Hur ska det här sluta, hur många gårdar blir kvar här? Det är svårt att hitta nya företagare i den här branschen. Varför? Eftersom det är lättare att få sitt levebröd någon annanstans. Eftersom enhetsstorleken ska vara mycket stor för att man ska kunna försörja sig som jordbrukare. Eftersom det är svårt att samordna annat arbete och deltidsodling. Jag vet allt det här.
Jag arbetar också själv som jordbrukare i bisyssla. På våren sås den 18:e sådden för min egen räkning. Tillsammans med min man odlar vi på min hemgård här i Somero, där vi också bor. Min man odlar också på sin egen hemgård i Yläne tillsammans med sin bror som en jordbrukssammanslutning. Det finns mycket att samordna. Små barn, två lantgårdar, mitt lönearbete, och dessutom är min man serviceföretagare. Livet är hektiskt. Tidigare hade jag en passion för dansbanedans, men i och med barnen har jag fått sluta med det nästan helt och hållet. Kanske en dag återvänder jag till min älskade hobby. Jag var också med i kommunalpolitiken i flera år, men det blev jag också tvungen att avstå från. Tiden räcker inte till allt.
För närvarande fylls livet alltså av barn, vardag och arbete, och så ska det också vara. Om livet har lärt mig något, så är det att allt har sin tid. Livet förändras hela tiden och ibland måste man göra val. Ett val som jag är nöjd med i mitt liv är att jag har valt att söka mig till den här branschen och fortsätta det arbete som mina föräldrar och mor- och farföräldrar har påbörjat. Att vara en del av generationskedjan. Båda mina jobb kompletterar varandra, även om jag ofta har svårigheter med tidsanvändningen. Livet på landsbygden är ändå ett viktigt värde och en enorm rikedom – det vill jag också föra vidare till mina efterkommande.
jag heter Anders Bäckman och jobbar som företagsexpert inom landsbygdstjänster på näringsansvarsområdet på NTM-centralen i Egentliga Finland. Mitt specialiseringsområde är förnyelsebar energi. Jag arbetar med lantbrukets strukturstöd och företagsstöd som hör under EU:s gemensamma landsbygdspolitik. Jag har innehaft min nuvarande tjänst sedan april 2023, då min företrädare gick i pension. Till utbildningen är jag diplomingenjör och ekonomie magister.
I lantbrukets strukturstöd understöds investeringar för förnyelsebar energi, där energin produceras för eget bruk inom lantbruket. Företagsstöd beviljas för investeringar där den producerade energin säljes. De kan beviljas till anläggningar med maximalt 2 MW effekt som producerar el, värme, drivmedel eller biogas. Företagsstöd beviljas inte för vind- eller solkraftverk.
Till mina arbetsuppgifter hör bland annat att fungera som handläggare för ansökningar om investeringsstöd, samt teknisk och ekonomisk företagsrådgivning i frågor som är kopplade till investeringar i förnyelsebar energi. Förutom med förnyelsebar energi, jobbar jag också i varierande grad med andra företagsstöd. Jag är tvåspråkig och betjänar gärna kunder på både finska och svenska.
Hittills har jag till största delen jobbat med solpanelsinvesteringar som finansierats genom lantbrukets strukturstöd. Så småningom hoppas jag att få jobba mera mångsidigt med olika former av förnyelsebar energi i samband med den gröna omställningen.
Jag är ursprungligen hemma ifrån Helsingfors, därifrån jag flyttade till Åbo för att studera för lite över 20 år sedan. Jag bekantade mig med förnyelsebar energi i de fördjupade studierna, då jag studerade till diplomingenjör inom kemisk processteknik på Åbo Akademi. Mitt diplomarbete anknöt till förbränning av jordbruksrester i el- och värmeproduktion.
Efter DI-examen slutförde jag också magisterstudier i företagsekonomi på Åbo Akademi vid sidan om visstidsanställningar, entreprenörskap och arbetssökande. Då gjorde jag bland annat en förstudie om energiproduktion i skärgården baserad på lokal biomassa för Pargas stads näringslivstjänster.
Efter att ha jobbat med ekonomiförvaltning i Polen fick jag jobb inom ekonomitjänster på den då redan från tidigare bekanta arbetsgivaren Pargas stad. Den vägen kom jag in på att jobba inom ekonomiförvaltning i den offentliga sektorn, där jag fick färdigheter och erfarenheter som kompletterar min diplomingenjörsutbildning, som jag har nytta av i min nuvarande tjänst. Efter att ha jobbat flera år inom ekonomiförvaltning i den kommunala sektorn, sökte jag min nuvarande tjänst, där jag också kan utnyttja min diplomingenjörskompetens, vilket alltid har varit mitt mål.
De senaste åren har en stor del av min fritid upptagits av ett frontmannahus med renoveringsskuld i Teräsrautela i Åbo. Förutom att sköta huset och gården, går jag på vinterhalvåret på Arbis kurser och simmar i både i simhallar och i vak. På sommaren seglar jag och besöker ofta utebadet i Samppalinna, som ligger behändigt bredvid statens ämbetshus i Åbo.
Anders Bäckman, företagsexpert, NTM-centralen i Egentliga Finland
Utveckling av jordbruket omfattar flera perspektiv och därför behövs det också många olika slags kompetens. Det är viktigt att odlare, landsbygdsutvecklare och finansiärer samlas kring samma bord för att spåna fram idéer för projekt. Idésmedjan ”Mot horisonten!” tog fasta på detta, i syfte att främja partnerskap över branschgränser och hjälpa fram nya innovativa uppslag till projekt.
På gemensam upptäcktsfärd
Över 30 entusiastiska landsbygdsutvecklare samlades till idésmedjan som ordnades före lantbruksvetenskapliga dagarna. De utvalda experterna från olika områden delade på sig till fyra tematiska grupper som diskuterade lösningar på de gemensamma utmaningarna för lantbruket.
Under temat Nordiska smågrupper som knutpunkt för en reform av gårdarna diskuterade man hurdana samnordiska och samlärande metoder behövs för att man ska kunna svara på klimatutmaningarna inom vallodling.
Under temat För att åkern ska ge det som behövs i kostallet dryftade man bästa samarbetspraxis för att öka mjölkproduktionen på de enskilda gårdarna. Man diskuterade också hur samarbetet bäst kan verkställas i praktiken.
Under temat Återcirkulering av näringsämnen – vem gynnas och vem betalar? fokuserade man på den ekonomiska lönsamheten i återcirkulering såväl för tillverkarna och användarna av näringsämnen.
Under temat Egentid – kraft från företagets nätverk diskuterade man sätt att främja lantbruksföretagarnas välbefinnande.
I varje workshop medverkade en lantbruksföretagare som bidrog med praktiska och realistiska synpunkter till idéerna. Dessutom kunde grupperna om de ville få snabbrespons på sina idéer från de finansiärer som deltog i idésmedjan.
Lantbruksföretagare Tero Lahti, som deltog i idégruppen kring återcirkulering av näringsämnen, funderade på hur återcirkulering kan säkerställa livsmedelsförsörjningen i framtiden. Han lyfte också fram hur de parter som deltog i idésmedjan sitter med nycklarna till lösningen: ”Att spåna fram innovationer utifrån potentiella uppslag till projekt var enkelt. Nu gäller det att se till att de fina idéer som föddes i idésmedjan bearbetas vidare och inte stannar i diskussionerna.”
Över 30 entusiastiska landsbygdsutvecklare deltog i idésmedjan.
Låt idéerna flöda
Idésmedjan som ordnades för första gången bygger på att deltagarna tillsammans spånar fram innovationer. Krista Mikkonen från ProAgria, som ledde idésmedjan lyfter fram interaktion som kärnan i gemensam innovation: ”Det är viktigt att man genuint lyssnar på andras idéer och inte direkt skjuter ner dem, även om man inte håller med dem. Man ska ändå framföra sina synpunkter på ett konstruktivt sätt.”
”Vi finländare brukar koppla av och hitta energi genom att ta oss en kopp kaffe, men i idésmedjan lockade vi fram kreativitet med hjälp av energibringande övningar”, säger Krista och ler.
Principerna för idésmedjan och gemensam innovation kan också tillämpas på andra situationer utöver projektplanering. Målet är att få fram bättre projektuppslag för nationella och internationella projektutlysningar, vilket ger bättre projekt med större effekt och därigenom utveckling av jordbruket.
På väg mot finansieringsansökningar
I idésmedjan bearbetades idéer till utmärkta projektuppslag som deltagarna ska jobba vidare på. Arbetet fortsätter alltså efter idésmedjan mot finansieringsansökningar.
Idésmedjan ”Mot horisonten!” ordnades 9 januari 2024 i samarbete av Agrihub, landsbygdsnätverksenheten och ProAgria. Läs utlysningen till idésmedjan ”Mot horisonten!” (på finska).
Spelutveckling och funktionsdryck är nya näringsverksamheter som lockat unga människor till en liten ort i Norrlands inland.
Inom ramen för INTERREG Aurora-förstudien ”Smart Ruralities” besökte workshopsdeltagare från Österbotten i Finland och från Västerbotten och Norrbotten i Sverige orten Jörn i Västerbotten i norra Sverige. Jörn är en typisk norrländsk tätort, 54 kilometer norr om Skellefteå. Jörn växte fram med järnvägen 1893 och hade en blomstringstid med många resenärer, hotell, skog, träindustri, malm och statliga jobb. Från 1960 till 2020 minskade befolkningen från 1400 till drygt 600.
– Vi hade SJ, Statens Järnvägar, Domänverket och Posten. Förr sa man att ”statens kaka är liten men säker.” Det var ju helt fel. När staten drog sig tillbaka fanns inget kvar. Jörn är som en bruksort utan bruk, säger Örjan Berglund.
Örjan är en multientreprenör och affärsängel med hjärtat i Jörn. Nu har hus som stått tomma blivit grunden för en ny utvecklingsvåg i Jörn, där Örjan och andra entreprenörer är initiativtagare och medskapare. Örjan är aktiv i 29 företag som sysslar med allt från bärplockning till e-handel. Hans strategi är samarbete och diversifiering, eller som han själv uttrycker det, att ”transplantera vilt främmande verksamhet till Jörn”.
I förbifarten nämner han att Latitude 65, som startade här i Jörn 2021 och säljer funktionsdryck och vitaminvatten, nu är Sveriges snabbast växande dryckesföretag. Bolaget omsatte 25 miljoner kronor under 2022 och är den största kunden hos PostNord i Västerbotten. Lagret finns i gamla Safac-huset, även det en offentlig verksamhet som har lämnat orten. Efter staten har även Skellefteå kommun minskat sin närvaro i orten, genom att avveckla en fastighet i taget.
Folkets Hus, som numera ägs av Jörns Datacentrum AB, det vill säga av Örjan, är inget vanligt callcenter. Det kan man möjligen ana av att entrén bevakas av Totoro, en drygt två meter hög japansk skogsande. På skyltarna står det ”Mind Detonator – Game Village Jörn”. Det är en spelutvecklarby. I storstäder, och numera även i Skellefteå, är lokaler och bostäder dyra och svåra att få tag i. I Skellefteå finns 500 studenter inom spelprogrammering och 3D-grafik. I Jörn finns både lokaler och lediga bostäder, och det är en trygg och trivsam plats.
– Har du datorer och internet så kan du arbeta var som helst. Det här är en framtid i Norrlands inland. I en husfabrik är framtiden automatisering, färre jobb. Den kreativa industrin växer, konstaterar Örjan.
Magnus Johansson
I foajén finns en svart låda som slussar överskottsvärme från datorer till värmesystemet. Tekniken kallas immersed cooling. En trappa upp är det fritidsgård för vuxna, eller relaxyta som Magnus Johansson säger. En soffa vid en storbildsskärm, en pizzaugn, och kylskåp fyllda med lokal funktionsdryck. Efter Mind Detonators etablering har den lokala matvagnen flyttat strategiskt nära huset. Resten av våningen rymmer mörka kontor med stora datorskärmar, där digitala kreatörer skapar spelfigurer och äventyr. Sju utvecklarteam finns i huset, och det finns plats för fler. Ambitionen är att hitta de största talangerna med de bästa idéerna och starkaste drivkrafterna.
– Både vi själva och de som vi tar hit måste brinna, vi söker passionsdrivna företag. Vi blev tvungna att avbryta internationella samarbeten på grund av lönekravet, och det är otroligt frustrerande, säger Magnus. Han syftar på att svenska regeringen från 1 november 2023 har satt ett inkomstkrav på över 27 000 kronor i månaden för personer som söker arbetstillstånd i Sverige. Det begränsar tillgången till internationell kompetens för företag som sysslar med utveckling. Under utvecklingsfasen kommer det inte in några pengar, den kostar bara. Intäkter kommer sedan, om och när produkten eller tjänsten blir en succé.
Bakom Mind Detonator står erfarna företagare som erbjuder lokaler, coachning och startkapital i utbyte mot en andel i företaget, för att hjälpa nya kreatörer att överbrygga den svåra starten, och så småningom få del av vinster.
En uttalad idé är också att visa unga i Jörn att det finns en framtid här. Magnus igen:
”Vi samarbetar med Furuskolan. Alla skolungdomar i Jörn vill bli spelutvecklare nu.”
Längre bort i samhället, granne med Furuskolan, ligger Jörns Bad & Sport, det före detta kommunala badhuset som nu drivs i privat regi. Där finns dygnet runt-öppet gym, vattengympa för vuxna och simskola för barn. Det lokala ägandet har lett till en mer lyhörd och bättre service.
Fortfarande finns det lediga lokaler, och Örjan är öppen för nya samarbeten. Kravet är att du flyttar till Jörn och driver verksamheten där.
I Skellefteå finns 500 studenter inom spelprogrammering och 3D-grafik.
Idéer värda att sprida
Ann-Sofi Backgren som fungerade som workshopsledare i projektet Smart Ruralities är mycket nöjd med studieresan i Västerbotten.
– Besöket hos Mind Detonator i Jörn var en positiv överraskning! Gamla Folkets Hus är en klassisk modell, och där stiger vi in i en helt ny värld. En startup-miljö för spelindustrin. Fasaden avslöjar inte vad som finns inne i huset. Jag undrar hur många i lokalbefolkningen som vet vad som pågår där?
– Det är en spännande idé för landsbygdsutveckling. Man kan ta vara på ett gammalt hus, det är billigare än att vara i en större stad, och starta en kreativ miljö som attraherar personer både i Sverige och utomlands.
– Inom Nordregio har vi pratat om att det finns mycket forskning om personer som har flyttat, men det läggs inte samma fokus på vad som gör att personer stannar. De stämplas som ”de som blivit kvar”; man uppfattar inte att det krävs aktiva val för att kunna och vilja stanna.
– Teknikutvecklingen gör det möjligt att ha världen som arbetsfält utan att flytta. Därför är det viktigt att lyfta sådana här exempel, så att unga får se att en befintlig miljö kan reformeras. Det vore också intressant att följa hur det här gänget ser på att stanna i Jörn på längre sikt? Vill de integrera sig här, vill de leva i den här miljön? Det här är en ny typ av landsbyggare. Jag kan tro att det finns förväntningar på dig som inflyttare, att du får ställa om mentalt, och inte kan räkna med att allt finns som i en större stad.
– Hela Jörn är ett intressant exempel med många infallsvinklar när man vill diskutera den nya moderna landsbygden. De gamla kyrkbyarna lider efter kommunreformen i Finland på 1970-talet. Småbyar har vana av att organisera ideella krafter genom byaföreningar. När kyrkbyn förlorade status och sina kommuntjänstemän så lyckades invånarna på flera ställen inte kraftsamla i den nya situationen. När det offentliga drar in service gäller det för lokalborna att tänka utanför boxen och komplettera det som behövs. Kanske finns det fler människor som vill återinvestera i sin hembygd men inte vet hur? Lokalsamhällen kan erbjuda en trygghetsfaktor som är viktig när världen känns mer orolig.
Ann-Sofi hoppas att det blir en fortsättning på INTERREG-samarbetet för att fördjupa frågor och svar som uppstår i samhällsomvandlingen.
– Nyindustrialiseringen är stark i norra landsdelarna i Finland, Sverige och Norge. Vi är alla i samma utmanande skede, vi ropar efter arbetskraft, och bostäder har visat sig vara en flaskhals. Vissa frågor är så stora att vi pratar om systemförändringar. Det finns en poäng i att sitta ner tillsammans och fundera över gränserna i ett nordiskt perspektiv.
Smart Ruralities
Smart Ruralities är en förstudie inom INTERREG Aurora, i samarbete mellan Hela Sverige ska leva i Norrbotten och Västerbotten samt Svenska Österbottens Ungdomsförbund, SÖU (projektägare). Syftet är ”cross-border capacity building” – att lära av varandras goda erfarenheter med fokus på unga, smarta byar, digitala möjligheter och samverkansmodeller. Under förstudien hölls två workshoppar; i Österbotten, på kulturverkstaden Malakta i Malax med studiebesök i Malax, Molpe och Vasa respektive Västerbotten på Medlefors folkhögskola, med studiebesök i Skellefteå, Svedjan, Jörn, Burträsk, Bygdsiljum och Överklinten. Läs mer om förstudien.
Landsbygden intresserar finländarna mer än någonsin. Närmare en miljon finländare överväger på allvar att flytta till landet, framgår av en enkät som Finlands Byar rf, MTK och Maaseudun Tulevaisuus har låtit göra. Samtidigt funderar politiker på lösningar för urbaniseringen och i massmedia får vi ta del av berättelser om byar som töms på invånare och byskolor som lämnats åt sitt öde. Ibland är motsättningen mellan landsbygden och städerna verkligt hård.
Vilka slutsatser kan man dra av det? För det första, just nu har landsbygden alla tiders momentum. För det andra, även om landsbygden tydligt och klart intresserar finländarna, måste det ännu jobbas en del med bilden av landsbygden.
I slutändan är det inte särskilt komplicerat att kommunicera om landsbygden. Människors basbehov, bl.a. behov av jobb, välmående och gemenskap, är likadana på landsbygden och i städerna. Det måste bara ses till att dessa behov också tillgodoses i de små byarna på vårt område, allt från de traditionella jordbrukssocknarna i Mellersta Österbotten till de idylliska skärgårdsbyarna i Österbotten.
En livskraftig landsbygd är en gemensam sak. Aktiv livsmedelsproduktion sörjer för oss alla. Bekämpningen av klimatförändringen kräver att ny slags industri kan uppstå där det finns plats. I små och flexibla samhällen tar människorna hand om varandra även i kristider. Landsbygden är på samma gång både Finlands ryggstöd och stenfot och i dessa strukturer har landskapen Österbotten och Mellersta Österbotten en väsentlig roll.
Enligt planen som godkändes förra året, för finansieringsperioden för EU:s landsbygdspolitik med sig 10,28 miljarder euro för utveckling av landsbygden, främjande av företagande och livsmedelsproduktionen i Finland under åren 2023–2027. Min uppgift som koordinator för landsbygdskommunikationen är att vara en gemensam resurs för dessa organisationer och genom kommunikation se till att finansieringen hittar användare i Österbotten och Mellersta Österbotten. Finansieringen ger landsbygden jobb, ekologisk hållbarhet och välfärd – den håller med andra ord landsbygden livskraftig. En väsentlig del av detta arbete är att väcka intresse och skapa positiva bilder av landsbygden i vår region. Det kan jag ändå inte göra på egen hand, utan för det behöver jag just dig, bästa landsbygdsutvecklare. Har du spenderat trivsamma stunder i Kelviå? Blev du överraskad över Kronobys urval av fritidsaktiviteter? Tycker du att Laihela är en strålande plats för företagare? Berätta det också för andra. Bilden av landsbygden ändras ett steg i taget.
Som koordinator för landsbygdskommunikationen svarar jag för att kommunicera om EU:s jordbrukspolitik på vårt område. Jag ser till att informationen löper smidigt mellan Österbottens NTM-centrals område och det nationella kommunikationsteamet och svarar för den regionala helhetsbilden inom kommunikationen. Representanter för alla intressentgrupper är välkomna med i kommunikationssamarbetet. Hurdan landsbygd vi skapar genom kommunikationen beror långt på om vi som landsbygdsaktörer drar åt samma håll även i vår kommunikation. Därför bjuder jag in just dig, bästa landsbygdsutvecklare, att dela dina tankar om landsbygdskommunikationen i Österbotten. Tveka inte utan ta kontakt.
Tankar kan också utbytas här på maaseutuverkosto.fi. Denna webbplats är ett alldeles strålande sätt att nätverka med andra landsbygdsentusiaster och bekanta sig med det fantastiska arbete som olika aktörer gör redan nu för att hålla landsbygden levande och attraktiv även för kommande generationer. Vem som helst kan skapa sig en profil.
Juulia Tuominen, koordinator för landsbygdskommunikation, NTM-centralen i Österbotten
