Är det dags att kombinera forskning, utveckling och rådgivning inom jordbruket?

Det sägs ofta att vår forskning, utveckling och rådgivning är för uppdelad jämfört med vissa avancerade jordbruksländer som vi vill jämföra Finland med, till exempel Danmark och Irland. AgriHubi-nätverket, som har varit verksamt i fem år nu, har varit ett steg i rätt riktning för att minska denna uppdelning.

Utredaren Reijo Karhinen var redan år 2019 bekymrad över detta i sin rapport ”En ny början – jordbruket är också en försörjning för framtiden”. I rapporten föreslog han att ”ett kompetens- och servicecenter för jordbruksentreprenörskap skulle inrättas i anslutning till Naturresursinstitutet i Finland, som skulle samla omfattande expertis för att stödja förvaltningen och utvecklingen av jordbruksföretag”.

Karhinen föreslog att centrumet skulle fungera som en bro mellan forskning, rådgivning och praktiskt jordbruk. Förutom forskning och rådgivning skulle centrumet delta i och utveckla utbildning på yrkeshögskolenivå och andra nivåer inom området.

Behovet är fortfarande lika akut som någonsin, och AgriHubi har inrättats för detta ändamål. Det är viktigt att ha ett gemensamt organ inom sektorn som specifikt fokuserar på informationsutbyte och fungerar som en bro mellan producenter och forskning, i nära samarbete med lokala rådgivare och rådgivningscentrum.

Så fungerar till exempel SEGES i Danmark, som specialiserar sig på implementering och spridning av information direkt till rådgivare och producenter. SEGES definierar sin viktigaste uppgift som att hålla rådgivare uppdaterade med nya forskningsresultat genom att utnyttja den utvecklade ti

I Finland tar vi fram många utmärkta rapporter och åtgärdsförslag, som de ovannämnda parterna gemensamt bör anta och genomföra på ett mycket mer kraftfullt sätt. Det finns till exempel fortfarande arbete att göra med åtgärdsförslagen i Karhinens rapport – aktörerna i AgriHub är oberoende organisationer och det är ibland oklart vem som ansvarar för att driva vilka frågor.

I många fall är det också en fråga om resurser för att arbeta mot ett gemensamt nätverk. AgriHub är en bra plattform för konventionellt samarbete när det gäller informationsutbyte, men vi måste också våga utveckla nya verksamhetsmodeller. Naturligtvis har även jordbruksförvaltningen och jord- och skogsbruksministeriet en viktig roll att spela när det gäller att främja samarbete inom sektorn och tillhandahålla finansiering för att föra samman olika aktörer.

I en färsk rapport har man utvärderat lärdomarna från AKIS (Agricultural Knowledge and Innovation Systems) expertis- och innovationsnätverk i olika EU-länder ur Finlands perspektiv. Slutsatsen är att lärdomarna för utvecklingen av vårt system framför allt är följande: behovet av långsiktig samordning och en tydlig ansvarsfördelning, kontinuerlig utveckling av rådgivarnas kompetens och kvalitetskontroll, praktiska informationsspridnings- och tillämpningscentrum, utnyttjande av digitalisering och ett enhetligt informationssystem. Det är lätt att instämma i dessa utvecklingsbehov.

Rikard Korkman
asiamies, SLC

Egentliga Finlands landsbygdsansikte: Susanne Mäkelä

Hej! Jag heter Susanne Mäkelä och jobbar som landsbygdsexpert i Pemars landsbygdstjänster. Till Pemars landsbygdstjänster hör Pemar, St Karins, Pargas, Sagu och Kimitoön. Jag har jobbat inom kommunala landsbygdsförvaltningen i över 20 år.

Jag är också ny SAO-representant i viestintänyrkki, som planerar Egentliga Finlands gemensamma landsbygdskommunikation. Jag hoppas att vi kan nå odlare och landsbygdens aktörer med aktuell information om EU:s jordbruks- och landsbygdsfinansiering.

Landsbygdsförvaltningen har ändrats en hel del under den här tiden. Från att alla ansökningar gjordes på pappersblankett och vi på lantbrukskanslierna registrerade uppgifterna, till att de nu lämnas in elektroniskt. Kundbesöken är numera få, istället sköts de flesta ärenden via telefon och e-post. Arbetsuppgifterna som funnits med hela tiden är handläggning av stödansökningar, flyghavregranskningar, hjortdjurs- och rovdjurskadevärderingar, upprätthållande av djurhållarregistret och att ge information om stödvillkoren till odlare.

Pemars landsbygdstjänster är tvåspråkigt, då nästan hälften av odlarna på vårt område är svenskspråkiga. Det här gör att vi behöver kommunicera på två språk, vilket ger en extra krydda i arbetet. I den nuvarande finansieringsperioden för EU:s jordbrukspolitik kom det mycket nytt att lära sig. Ansökningsguider och anvisningar görs först på finska och i början av finansieringsperioden var det emellanåt oklart vilka termer och namn på stöden som skulle användas på svenska. Nu när vi är inne på tredje året har översättningarna blivit bättre.

Ändringstiden för årets ansökan om åkerstöd tog slut för någon vecka sedan och de sista svaren på satellituppföljningens begäran om utredning har lämnats in. Nu kontrollerar vi ansökningarna inför stödutbetalningarna som sker i november och december.

Till min familj hör man, två vuxna döttrar, hund och katt. På fritiden håller jag på med motion i olika former och går hundpromenader i skogen. På sommaren är segling min favoritsysselsättning. Ha en bra fortsättning på hösten!

 

Susanne Mäkelä

forrnamn.efternamn@paimio.fi

Pemars landsbygdstjänster


Fiskeriföretagare uppskattas i Skärgårdshavet

Kustavin Yrittäjät motiverar sitt val så här:

”Jannen Lohi Oy on kotimaisen kirjolohen kasvattaja, joka on perannut ja myynyt kalaa markkinoille jalostamoiden ja tukkujen kautta jo pitkään. Vuodesta 1989 toimineen yrityksen tarina on jatkunut menestyksekkäänä kahdeksan vuotta sitten tehdyn sukupolvenvaihdoksen jälkeen. Liiketoimintaa on kehitetty ja kasvatettu. Pieni mutta sitoutunut tiimi pitää kiinni kehityksestä ja tavoittelee kasvua. Tästä yrityksestä välittyy aitous, osaaminen ja intohimo kala-alaa kohtaan.” Priset togs emot av entreprenörerna Matias Juslin och Sauli Juslin.

Kimitoöns företagare motiverar sitt val så här:

”Aktiebolag Holmbergs Four C är ett familjeföretag grundat år 2013, med rötter som sträcker sig tillbaka till årtionden av fisketraditioner. Caféet i Dalsbruk, som öppnades för åtta år sedan, förenar den egna fiskförädlingen med kundservice. Företaget är känt för sin varma service, sitt modiga agerande samt sin aktiva roll i företagarföreningen och i att lyfta fram Kimitoön. Med tre personer i verksamheten fortsätter företaget att vårda och utveckla traditionerna – under ledning av den yngre generationen och med en stark kärlek till hembygden.” Priset togs emot av entreprenörerna Carina Holmberg och Clara Holmberg-Nordell.

Varma gratulationer till pristagarna!

Du kan bekanta dig närmare med Matias Juslin och Jannen Lohi i Skärgårdshavets Fiskeleaders bloggserie ”Hjältar vid vår kust” här Matias Juslin

Du kan läsa historien om Carinas och Claras företag samt deras fiskarfar Börje Holmberg här Börje, Carina och Clara Holmberg

Ps. Det här var inte första gången som fiskeriföretag i Skärgårdshavet har utsetts till Årets företag. Toivosen Lähikala var Årets företag i Virmo år 2024.

Markens odlingsskick – nyckeln till säkrare skördar och hållbar odling

Markens odlingsskick är en av jordbrukets mest värdefulla tillgångar. En välmående jord bidrar till minskat näringsläckage, främjar biologisk mångfald och stärker skördesäkerheten. Publikationen sammanfattar vad vi vet om markhälsans betydelse för grödor, åkermark och miljö. Innehållet bygger på aktuell forskning, främst från Finland och Sverige, med särskilt fokus på mineraljordar.

 

Byar i energiomställningens kärna – gemenskapsenergi och energibyar i Österbotten

Inom projektet PEAK – Utveckling av det lokala energisystemet i Österbotten där Aktion Österbotten  är med som projektpartner kartlägger vi och tar fram ny kunskap om regionens potential då det gäller förnybar energi för att påskynda utvecklingen av det regionala energisystemet. Energifrågor berör oss alla – de är inte bara viktiga för storstäderna och industrin. Eftersom en stor del av den förnybara energin produceras på landsbygden har byarna och deras invånare blivit centrala aktörer i energiomställningen.

Lokala energilösningar ökar inte bara regionens självförsörjning, utan de kan också spela en viktig roll i beredskap och nationell säkerhet – ett perspektiv som för några år sedan knappt beaktades. När energi produceras och lagras hållbart och lokalt minskar beroendet av externa aktörer, vilket stärker funktionsförmågan i krissituationer . Förutom lokal energiproduktion bör diskussioner också föras om energiförbrukning, utjämning av konsumtionstoppar och olika former av energilagring.

Dold kompetens i byarna och gemenskapsenergi

Aktion Österbotten utvecklar landsbygden som en Leader-grupp genom EU:s landsbygdsfinansiering, men fungerar också som en regional byaförening. I projektet är vi med för att engagera byarna och deras invånare i energidiskussionen. Vi är särskilt intresserade av att det finns ett mycket stort energikunnande och annan kompetens i Österbottens byar – både genom företagen som verkar där och människorna som bor där. Denna kompetens utnyttjas idag inte systematiskt, utan hålls ofta skild från byns allmänna verksamhet. Det behövs fler hackathons och idéverkstäder på byanivå för att lösa lokala energiproblem och andra utmaningar!

Det talas redan mycket om energigemenskaper, och några har etablerats i städer. Fram tills vi börjar se dessa etableras på landsbygden också har vi valt att i projektet och våra evenemang tala om gemenskapsenergi. Gemenskapsenergi kan vara lokala lösningar som bygger på samarbete, tillit och en gemensam vilja att vara en del av ett mer hållbart energisystem. Gemenskapsenergi är framför allt ett socialt och regionalt arbetssätt – efter det kan man fundera på den tekniska implementeringen.

Smart energiby -konceptet och metoder för delaktighet

I vårt första samarbete med Vasa universitet inom RIPEET-projektet genomförde vi ett litet pilotprojekt för en Smart energiby tillsammans med Esse by. Vi ville lyfta fram konceptet Energiby igen, som utvecklats vid Vasa universitet och som var före sin tid då de första projekten genomfördes för mer än tio år sedan. Vi anser att den konkreta modell som Energiby-konceptet erbjuder kan hjälpa byar att nå hållbar energisjälvförsörjning. I pilotprojektet ville vi förenkla processen något och fundera på hur man kan använda och integrera digitala verktyg. Energibyns verktygslåda hjälper byn att formulera sin vision, beräkna sin potentiella energiproduktion och planera nödvändiga åtgärder. I sin nuvarande form kräver processen någon som faciliterar den. I bästa fall skulle verktyget kunna användas mera självständigt på byanivå.

Vi har fortsatt detta arbete inom PEAK-projektet. Delaktighet och samarbete har varit centrala aspekter i projektets genomförande. Vi har ordnat workshoppar där lokala invånare och aktörer har fått diskutera energifrågor. För workshopparna har vi utvecklat konkreta diskussionskort som inspiration för samtalen och för att lyfta fram perspektiv som annars kanske skulle glömmas bort. På vår workshop på Wasa Future Festival utgick vi ifrån resultatet från de intervjuer som vi genomfört och förde diskussioner om olika aktörers roll i utvecklingen av ett regionalt hållbart energisystem.

Utmaningar och möjligheter för landsbygdens energisystem

Leader-grupper kan, om de vill, spela en större roll i utvecklingen av hållbara energisystem på landsbygden. Det kan ske genom finansiering, men också genom att facilitera samarbete och lyfta fram lokala åsikter och röster.

Våra resultat i PEAK-projektet så här långt har bekräftat insikterna från tidigare samarbeten. Utmaningarna för att utveckla hållbara energisystem på byanivå handlar särskilt om attityder, markanvändning och finansiering. Grön energi produceras på landsbygden i form av solparker och vindkraftverk – men för vem produceras den? Till exempel datacenter planeras också på landsbygden, och inte alla gillar att energiproduktionen som krävs förändrar landskapet. Markanvändning väcker många frågor som inte alltid är enkla. Hur planerar kommunen, använder man tvångsinlösen eller andra liknande metoder för att få tillgång till markområden och så vidare? För privata, mindre projekt är tillgång till finansiering ofta en utmaning.

Lyckligtvis finns det också en rad med möjligheter. Lokalt ägande, som i fallet med projektets samarbetspartner Esse Elektro-Kraft, kan stödja acceptans och ge direkt nytta till lokalsamhället. I takt med att teknologin utvecklas ökar också antalet nya lösningar för lokal energiproduktion och -lagring, och smarta elnät möjliggör flexibel och effektiv användning av energi. På landsbygden fungerar samarbetet mellan olika aktörer ofta väl, och genom att arbeta tillsammans skapas hållbara lösningar även för att utveckla energisystemet.

Smart energiby – kort som utgångspunkt för diskussion

Vill ni diskutera hållbar energi och olika möjligheter i just er boendemiljö, till exempel under en byakväll? Smart energiby- diskussionskorten som vi utvecklat inom PEAK-projektet är ett diskussionsverktyg för att öka delaktighet som är tillgängligt för alla. Korten finns i Landsbygdsnätverkets kunskapsbank.

Med hjälp av korten kan man föra samtal om förnybar energi, identifiera lokala möjligheter och eventuella  hinder för utvecklingen.

Bloggen är skriven av Piritta Syrjälä, som arbetar som utvecklingsspecialist vid Aktion Österbotten. Hon är med i arbetsgruppen för PEAK-projektet och har lovat sig själv och projektteamet att vara den som i detta samarbetsprojekt vågar säga högt: ”Förlåt, nu förstod jag inte.”

Det gemensamma projektet ”PEAK – Utveckling av det lokala energisystemet i Österbotten” mellan Vasa universitet och Aktion Österbotten producerar ny kunskap för att påskynda omställningen och utvecklingen av det regionala energisystemet till koldioxidneutralitet med fokus på förnybar energi. Analyserna görs ur ett tekniskt, ekonomiskt och samhälleligt perspektiv. Projektet startade i maj 2024 och kommer att pågå i två år.

Det samfinansieras av Europeiska unionen och koordineras av Vasa universitets forsknings- och innovationsplattform VEBIC. Andra finansiärer är Esse Elektro-Kraft Ab, Vasa universitet och Aktion Österbotten.


Projektpresentation: På samma våglängd – för starkare samarbete

Borgå-Sibbos fiskeriområde har erhållit bidrag för projektet från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) inom ramen för Sydkustens Fiskeleader. Projekttiden är 1.10.2024-31.10.2025.

Projektgruppen består av projektkoordinator Jaana Ylönen och projektassistenterna Joan Granqvist från Nylands Fiskarförbund och Thorbjörn Sirén, fiskeövervakningskoordinator i Borgå-Sibbos fiskeriområde. Som projektledare fungerar fiskeriområdets verksamhetsledare Marie Kellgren. Alla i projektgruppen är anställda, på deltid eller som timanställda av fiskeriområdet. På detta sätt består projektgruppen av en palett av olika aktörer med olika erfarenhetsområden.

Projektet har haft två olika fokusområden: att öka samarbetet fiskeövervakare emellan i hela Nyland och att öka interaktionen mellan vattenägare inom fiskeriområdet. Under våren har vi ordnat ett informationstillfälle för fiskeövervakare i Nyland på distans och ett fysiskt seminarium Nyländska Fiskeövervakarträffen 5.4. i Helsingfors. Bägge tillställningarna har varit så gott som tvåspråkiga. Träffarna har fått bra respons av deltagarna och vi skulle gärna ha träffat ännu fler, men tidpunkten blev lite väl sent på våren. Enligt den respons vi samlat in skulle fiskeövervakarna i Nyland gärna träffas årligen för information och ev. skolning, gärna genast i början av året.

Nu skiftar vi fokus från fiskeövervakningen till vattenägarna. I samband med att kallelsen till fiskeriområdets stämma sänts ut till alla vattenägare med minst 50 ha vatten, har fiskeriområdet informerat om det pågående projektet. Vi vill gärna träffa delägarlagen, t.ex. kan vi besöka deras stämmor. Vi har uppmanat vattenägarna att uppdatera sina avtal om fiskevattenvård och fiskeövervakning med fiskeriområdet. Stora vattenägare erhåller ersättning för nyttjande av avgiftsbelagda allmänna fiskerättigheter, alltså medel från statens fiskevårdsavgift. Genom att lämna dessa ägarersättningar hos fiskeriområdet kan vi koordinera och sköta fiskevattenvård och fiskeövervakning i enlighet med fiskeriområdets Nyttjande- och vårdplan. Den 27 september kommer vi att hålla ett tvåspråkigt Seminarium för vattenägare inom Borgå- Sibbos fiskeriområde på Porvoon Poukama i Borgå. Där behandlas allt från vad det innebär att vara vattenägare, möjligheter med sammanslagningar och samarbeten och avtal med fiskeriområdet om fiskeövervakning och yngelutplantering enligt nyttjande- och vårdplanen.

Under projektets gång har vi hittills lärt oss hur svårt det är att nå de man önskar samarbeta med. Vi har även lärt oss hur komplicerade vattenägarstrukturer kan vara och att skillnaderna mellan olika vattenägare är stora. Tidtabellen har tidvis blivit rätt stram. Att slå fast datum för olika tillställningar ska göras i god tid både för att hitta ett så lämpligt datum som möjligt och så att deltagarna hinner boka in det i sina kalendrar. Samarbetet inom projektgruppen har fungerat bra, det som har varit mest utmanande, åtminstone för projektledaren, är att hinna leda projektet utöver sina normala arbetsuppgifter. – Det blir lite pusslande för att få allt att gå ihop med fiskeriområdets ordinära verksamhet och mitt andra jobb, säger Marie Kellgren.

Halvvägs genom projektet har vi ännu inga konkreta planer på en fortsättning till projektet, men att öka samarbete och förbättra informationsgången är en långvarig process och inget som är klart efter ett projekt. Ett år är egentligen ganska kort tid och vi tror att det kommer hända en hel del efter att den egentliga projekttiden tagit slut. Projektet fungerar hoppeligen som ett startskott för ett tätare samarbete på längre sikt.

Du kan följa projektets framskridande och evenemang på fiskeriområdets webbplats