Leader-stöd gav unga värdefull erfarenhet och stärkte fladdermusforskningen

Främst kvälls- och nattarbete, med utrustning som radiosändare och uppgifter såsom radiopejling och inspelning med fladdermusdetektorer – samt gott om mygg. Det är vad som sommarjobbet, möjliggjort med stöd av Aktion Österbotten, har erbjudit Maria Widenius.

Widenius och hennes sommarkollega Rasmus Holmström har följt fladdermöss i Köklot i Korsholm under en månads tid. Deras arbetsgivare, Finlands äldsta naturvetenskapliga förening Osthrobothnia Australis r.f., har sedan 2013 forskat på fladdermöss som migrerar över Kvarken.

– Vi har bland annat undersökt hur långt fladdermöss kan flyga när de jagar. För bara några år sedan trodde man att de inte flög mer än en kilometer, i fjol visade det sig att de kan flyga upp till två kilometer, och nu uppskattar man att avståndet kan vara ännu större, förklarar Holmström.

Den här kunskapen behövs för att bättre förstå hur skogsbruk påverkar fladdermöss och hur fladdermuskolonier kan bevaras på ett hållbart sätt trots byggande och förändringar i miljön.

Rasmus Holmström lyssnar om fladdermössen är vakna. Tillsammans med Maria Widenius har han följt fladdermössens liv i Köklot under försommaren. Foto: Kirsi Tikkanen

Widenius påpekar att fladdermöss är en viktig del av ekosystemet och till nytta för människan eftersom de äter myggor. För forskningen övervakas området kring en sommarstuga i Köklot, där man uppskattar att cirka 150 fladdermöss bor. Deras utflygning följs när kvällen faller.

– Vissa fladdermöss ger sig ut och jagar direkt, medan andra först efter midnatt, som till exempel Russin och Morran, säger Widenius och nämner namn de har gett några av fladdermössen.

– Man kan skilja dem åt till exempel utifrån deras jaktbeteende. För mig har en helt ny värld öppnat sig och jag har börjat uppmärksamma fladdermöss på ett helt annat sätt än tidigare, tillägger Holmström.

Genom de ungas arbete samlas värdefull information för forskningen, samtidigt som de själva får efterfrågad arbetserfarenhet.

– Jag studerar biovetenskaper vid Åbo Akademi och det är svårt för studenter att hitta jobb inom sitt område. Jag är verkligen tacksam för den här arbetserfarenheten, säger Widenius glatt.

Fladdermöss förses med radiosändare för att deras rörelser ska kunna följas. Deras läten spelas också in och kan omvandlas så att de blir hörbara för människan. Arbetet är mångsidigt, men inte alltid särskilt lätt.

– Om man måste springa genom skogen för att följa en fladdermus är det tungt. Men om vi redan känner till en individ kan vi ta bilen, eftersom vi vet vart den flyger, berättar Widenius.

– Och ibland måste man ta en gummibåt om man ska följa dem till öarna, tillägger Holmström.

– Jag tog båten mitt på natten och blev genomblöt utan ombyteskläder. Först hemma vid elden började livet kännas bättre igen. Det här är karaktärsdanande, men nattarbete passar mig och fladdermöss är söta, säger Widenius med ett leende.

Med Leader-finansiering som beviljats av Aktion Österbotten möjliggjordes sommarjobb för cirka 15–20 ungdomar i Österbotten inom 11 olika föreningar.

I byarna byggs psykisk krisberedskap tillsammans i vardagen

Ordspråket ”som en blixt från klar himmel” passar väl också in på större kriser. Sällan vet vi på förhand vilken typ av kris som kommer att utmana vår vardag. Alltför ofta talar man om krisberedskap först när något redan har hänt. Men i verkligheten görs det viktigaste arbetet för krisberedskap i den helt vanliga vardagen, när allt ännu är bra.

Vardagen är grunden för krisberedskap

Psykisk krisberedskap innebär förmågan att möta kriser, bevara handlingsförmågan och klara sig tillsammans med andra. Den uppstår inte i ett ögonblick, utan byggs långsamt upp genom vardagens val, relationer och gemenskaper. Psykisk krisberedskap stärks av förvånansvärt enkla saker: god nattsömn, rätt sorts kost, möten längs byavägen, tid för favoritintressen och av att veta vem man kan ringa i nöd. Även upplevelser av meningsfullhet stärker den psykiska krisberedskapen. För att vara mentalt stark och krisresistent behöver man inte vara en superhjälte.

Gemenskap stärker också individens krisberedskap

Vi behöver varandra – ingen klarar sig helt ensam. När vardagen rullar på och det inte finns några större utmaningar, behöver vi kanske inte hjälp av andra och längtar nödvändigtvis heller inte efter sällskap. Beredskap handlar dock inte bara om vattendunkar och matförråd i källaren. Beredskap är också att veta vem man kan be om hjälp eller vem som kommer på besök när man känner sig ensam. Gemenskap, relationer och grannhjälp bildar ett osynligt skyddsnät. Vissa av oss har tur och omges av nära människor. Andra kan behöva anstränga sig mer för att bygga upp detta skyddsnät. Därför är det viktigt att olika gemenskaper erbjuder mötesplatser också för ensamma människor. Vid kaffebord, på byakvällar eller till och med på golfbanan kan relationer uppstå som stärker den psykiska beredskapen.

Hela byn förbereder sig

Beredskap berör oss alla. Kommuner och städer har beredskapsplaner, staten förbereder sig. Individens beredskapsförmåga stärks bland annat genom 72-timmarsutbildningar och -material. Allt oftare talar man också om beredskap på byanivå och inom föreningar. I diskussionerna ligger tyngdpunkten ofta på fysisk beredskap – vad man ska ha i reserv inför störningssituationer. Men beredskap handlar ofta mer om verksamhet, om vad man gör i en kris- eller störningssituation. Inom föreningsverksamhet eller i byn kan beredskap innebära att man i förväg funderar på hur man ska agera i olika situationer. Det är viktigt att identifiera de mest kritiska funktionerna och till exempel besluta hur kommunikationen ska skötas om internet eller el inte fungerar.

Handlingskraft ger hopp

I osäkra tider ökar orostänkandet och världen kan upplevas som hopplös. Då kan man hitta meningsfullhet och hopp genom handlingskraft och självtillit. ”Jag kanske inte kan lösa hela problemet, men det finns åtminstone något jag kan göra.” Små handlingar kan hjälpa en framåt och skapa en känsla av att man åtminstone till viss del kan påverka situationen.

Samarbete lönar sig alltid

I diskussioner om byarnas trygghet och beredskap betonas ofta vikten av samarbete. I Österbotten pågår för närvarande två projekt som rör byasäkerhet: Aktion Österbottens SBÄR – Smarta byn är redo – Viisas kylä varautuu samt Vasa stads projekt Kyläturvallisuus Kyrönmaalla. Båda projekten har fått delfinansiering från Europeiska unionen. I dessa projekt beslöt vi att arbeta som vi lär och ordnade tillsammans ett webbinarium om psykisk krisberedskap den 7.5.2026.
Under webbinariet fick vi ta del av mångsidiga perspektiv på psykisk krisberedskap.

  • Henna Nyrhinen från Vasa stad inledde tillställningen genom att ge bakgrund till webbinariets tema.
  • Projektmedarbetaren Elina Lehto talade om resiliens och psykisk krisberedskap framför allt på individnivå.
  • Experten på psykosocialt stöd Maria Viljanen från Röda Korset granskade gemenskapernas inverkan på den psykiska krisberedskapen.
  • Byaexpert Mari Viljanmaa från Utvecklingsföreningen Liiveri belyste på ett fint sätt styrkorna i krisberedskap på byanivå, men också gemenskapens utmaningar.
  • Kyrkoherde Rose-Maj Friman från Korsnäs talade om församlingarnas roll i människors vardag och i eventuella krissituationer.
  • Camilla Roslund-Nordling från Psykosociala Förbundet lyfte fram vardagliga möten och bekämpning av ensamhet.
  • I Marika Danielssons anförande från Marthaförbundet betonades vikten av att trygga kontinuiteten i föreningarnas verksamhet i krissituationer, och konkreta metoder för detta presenterades.
  • Avslutningsvis sammanfattade Roger Norrgård från Svenskfinlands Byar eftermiddagens omfattande innehåll.

Denna bloggtext var mitt egna försök för att sammanfatta de tankar om psykisk krisberedskap som webbinariet väckte.

SBÄR – Smarta byn är redo – Viisas kylä varautuu är ett utvecklingsprojekt som genomförs inom Aktion Österbottens verksamhetsområde. Projektets mål är att stärka landsbygdssamhällenas krisberedskap, försörjningsberedskap och gemenskapsbaserade beredskap. Projektet genomförs av Aktion Österbotten r.f. i samarbete med Svenskfinlands Byar (SLF), byaföreningar och andra samarbetspartners. Projektet har fått delfinansiering från Europeiska unionen.

Tack Frida Lähdesmäki Dahlin för hjälpen med översättningen av denna bloggtext.