EN STUDIE I BOBARHET

Sammanfattning av projektet

En studie i Bobarhet (Bobarhet på Pargas öar) var ett 16 månader långt projekt med syftet att bistå lokala arbetsgrupper i genomförandet av bobarhetsanalyser av ösamhällena i Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö. Bobarhetsmetoden som användes har utvecklats av Skärgårdsinsitutet vid Åbo Akademi och arbetet genomfördes som en medborgarforskningsstudie där öborna agerade experter på sina egna ösamhällen.Projektet Bobarhet på Pargas öar bistod lokalsamhällena i att etablera lokala medborgarforskningslag och genom att stöda dessa i deras arbete med analyserna. De lokala grupperna ordnade under ett års tid regelbundna möten där bobarhetsanalysens sju delområden och 45 tillhörande indikatorer avhandlades. För att ytterligare stöda de lokala arbetsgrupperna anställdes en lokal ö-coach per kommundel.
Information samlades in av gruppdeltagarna och en del av projektpersonalen. Därtill publicerades några enkäter i de analyserade ösamhällena. Enkätsvaren fungerade som ett viktigt underlag i arbetet. Allt material behandlades av arbetsgruppen. Projektet resulterade i fyra bobarhetsrapporter, vilka lyfter fram ösamhällenas säregna drag. En bobarhetsanalys ger en samlad ögonblicksbild av ösamhällets bobarhet och är en god grund för åtgärder man önskar. För att fungera stödjande på lång sikt behöver fortlöpande komplettering och uppdatering ske. Rapporterna som nu tagits fram är stödjande i de beslut som nu fattas men de fungerar också som ett utmärkt utgångsläge för framtida bobarhetsanalyser.

Toteutus

Efter inledande möten med kompanjonföreningarna gällande bobarhetsarbetet ordnades ett introducerande stormöte i varje ösamhälle. Under stormötena presenterades bobarhetsmetoden, tidsramarna för projektet gavs och meddelades att en lokal ansvarsperson, en så kallad ö-coach, skulle utses och anställas för en tiomånadersperiod från och med 1.1.2025. Under stormötena fastställdes även avgränsningen för analyserna. Initialt var tanken att analyserna skulle göras på huvudöarna i Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö, men i samtliga ösamhällen fanns en vilja och enighet i att använda de forna kommungränserna som avgränsning, detta för att se till att en så stor del som möjligt av skärgårdens invånare skulle inkluderas i arbetet.
Under projektets gång hölls fyra introducerade möten med kompanjonföreningarna, 41 arbetsgruppsmöten, samt en gemensam träff för samtliga grupper i Vesterlid, Houtskär den 13.9.2025. Det sammanlagda deltagarantalet för dessa möten är 371. Det genomsnittliga deltagarantalet vid arbetsgruppsmötena har varit åtta personer. Därtill ordnades vid projektets slut presentationstillfällen i Nagu den 26.11.2025 och i Korpo den 3.12.2025. I Iniö och Houtskär presenteras resultaten för allmänheten i början av 2026.
Under arbetsgruppsmötena har de sju delområdena avhandlats enligt den tidsplan som projektet hade gjort upp. Den urspungliga planen var att samtidigt arbeta med flera delområden samtidigt (1, 2-3-4 och 5-6-7), men detta förfarande var tvunget att ändras då insamlandet och sammanställandet av uppgifterna för delområde 3: färskvatten och delområde 4: energi var tidskrävande, stundvis utmanande och delvis beroende av enkätsvar som vi vid tidpunkten inte ännu hade tillgång till.
Enligt den ursprungliga planen var det också tänkt att arbetsgrupperna skulle bli självgående med stöd från projektpersonalen, men i och med att gruppdeltagarna var för få för detta, så var de tvungna att koncentrera sig på ett delområde i taget. De sju delområdena avhandlades i följande ordning: 1, 2, 5, 6, 7 (innan sommarpausen), 3, 4 (efter sommarpausen).
Genom hela projektet har arbetsgruppens deltagande varit helt bärande för ett lyckat genomförande. Mycket av arbetet har gjorts vid de regelbundna mötena som ordnats, men också utanför dessa. Deltagarna har bland annat skött insamlandet av lokal data och statistik, samt utvärderat befintliga regionala och nationella uppgifter. Många (19 av 45) av indikatorvärdena som ges i en bobarhetsanalys baserar sig på att arbetsgruppens lokala erfarenheter dokumenteras och förs in i tabeller, vilket sedan resulterar i ett samlat värde för ifrågavarande indikator. En del av uppgifterna har helt och hållet sammanställts av projektpersonalen för att sedan utvärderas och godkännas av arbetsgruppen. Till dessa uppgifter hör bland annat en stor del av uppgifterna gällande färskvatten, energi och lokalekonomi. Allt som har dokumenterats i rapporterna har gått via arbetsgruppen, som haft möjligthet att kommentera, komplettera och godkänna. Merparten av rapporterna har skrivits av projektpersonalen.
Förutom att projektet varit beroende av en aktiv arbetsgrupp som på frivillig basis valt att vara med i arbetet under hela projektets gång, så har de lokala grupperna öven haft stöd av en lokal ö-coach, en ansvarsperson, som fått ersättning för sitt engagemnag under en tiomånaders period (1.1.2025 – 31.10.2025). Ö-coacherna har haft en större mängd uppgifter och har även deltagit i fem ö-coach-möten med projektpersonalen. I och med att projektpersonalen sammanställt och skrivit merparten av rapporterna fick ö-coacherna som ytterligare uppgift att skriva introduktioner till varje delområde, för att på detta sätt ge bobarhetsanalyserna en ännu mer lokal prägel.
Under vårvinter 2025 publicerade projektet en bobarhetsenkät som arbetades fram tillsammans med de lokala arbetsgrupperna. Grupperna hade också en bärande roll i marknadsförandet och spridandet av enkäten. Enkäten besvarades av 989 personer, varav 469 var fastbosatta och 520 var deltidsbosatta invånare i vår skärgård. Tack vare enkäten kan alltså projektet också sägas ha involverat de cirka 1000 respondenterna i bobarhetsarbetet. Utan enkätunderlaget skulle det ha varit omöjligt att utreda flertalet av indikatorerna, spciellt inom delområdena gällande färskvatten, energi och lokalekonomi.
Projektet deltog också vid ett antal sommarevenemang i Pargas stad. Vid dessa evenemang gavs deltagare en möjlighet att besvara en kort enkät gällande förekomsten av distansarbete bland fast- och deltidsbosatta i vår skärgård, för att bättre förstå den lokala arbetsmarknaden. Enkäten besvarades av 96 personer. Därtill skickade projektet under sommaren 2025 ut en enkät till företagare i skärgården för att utreda de lokala affärsekosystemens tillstånd. Enkäten besvarades av 48 företagare.
I början av november var alla rapporter, på svenska och finska, färdiga för ombrytning, också om det fortfarande fanns mindre förtydliganden och finslipningar kvar att göra. Som helhet gjordes arbetet i enlighet med tidsplanen och vid slutet av projekttiden publicerades bobarhetsrapporter av ösamhällena i Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö på Skärgårdshavets biosfärområdes och Pargas stads hemsidor. Dessa printades även ut och fanns tillgängliga på de lokala biblioteken.
Projektet presenterades vid 15 tillfällen, bland annat för lokala föreningar och elever i skärgårdskunskap, men också för några finska Leader-grupper, för Norra Karelens biosfärområde, för ett flertal europeiska biosfärområden, för European Island Policy Network och vid Hyvien Käytäntöjen Foorumi (HKS) som ordnas av Miljöministeriet. Dessutom har projektet fått synlighet i media: i Åbo Underrättelser, Pargas Kungörelser, Svenska Yle (radioinslag, artiklar, deltagande i Slaget efter tolv). Den huvudsakliga kommunikationen inom grupperna har skett per e-post, men med jämna mellanrum har även de lokala tidningarna använts för att informera om projektet och bobarhetsarbetets framfart. Avsaknaden av ett regelbundet utgivet lokalblad i Iniö har försvårat kommunikationen med invånarna där, och därför har denna kommunikation i huvudusak skötts per e-post och via den lokala ö-coachens egna kanaler.
Också om projektet löpte på utan större hinder så uppstod ändå en del utmaningar under arbetets gång. En av de största utmaningarna man stod inför var att locka med nya deltagare sedan bobarhetsutredningarna under hösten/vintern 2024 hade påbörjats. I och med att projektpersonalen ägnade mycket tid till att leta fram en stor del av basmaterialet, att sammanställa dessa och att skriva rapporterna, upptogs mycket av arbetstiden av just detta arbete. Ifall projektet hade lyckats med att göra arbetsgrupperna mera självgående skulle också en större del av projektpersonalens arbetstid ha kunnat användas för att ge projektet ännu mera synlighet och ytterligare arbeta på den lokala förankringen, och genom detta också få med flera gruppdeltagare. Anställandet av en lokal ansvarsperson tryggade visserligen den lokala förankringen under hela arbetets gång, och vi kan också konstatera att merparten av de frivilliga deltagarna medverkade genom hela arbetet, trots att arbetsgrupperna förblev ganska små. Arbetsgruppsmötena har haft 5-10 återkommande deltagare. Ett trettiotal personer har regelbundet deltagit i arbetet.
Vidare kan vi konstatera att samarbetet mellan de olika arbetsgrupperna kunde ha varit mera framträdande. Grupperna hade nästan ingen kontakt med varandra under arbetets gång, vilket i huvudsak berodde på att de hade fullt upp med att få den egna rapporten gjord inom utsatt tid. Ö-coacherna hade stundvis kontakt med varandra och projektpersonalen vidareförmedlade insikter som nåddes i de enskilda grupperna till de andra grupperna, och på så vis höll arbetsgrupperna en indirekt kontakt genom hela projektet.
En ytterligare utmaning projektet stod inför var valet av avgränsning som gjordes när arbetet startade. Bobarhetsmetoden är utformad för att analysera mindre ösamhällen eller enskilda öar, och de forna skärgårdskommunerna i Pargas stad är stora, utspridda och består av många bebodda öar med olika förhållanden. Valet av avgränsning medförde naturligtvis utmaningar och krävde att projektet i någon mån anpassade metoden efter omständigheterna, men nyttan med det valda förfarandet ansågs väga tyngre än om analyserna enbart skulle ha fokuserat på huvudöarna. Att arbeta med en bred avgränsning bidrog även till att gruppdeltagare från hela skärgården deltog i arbetet. Dock har man behövt nöja sig med att vissa lokala uppgifter ändå har mer generell karaktär än om de skulle ha tagits fram för en enskild, mindre ö. Valet av avgränsning har även satt bobarhetsmetoden på prov på ett positivt sätt, med nya insikter om dess möjligheter och begränsningar som ett resultat.
Vi fann även en utmaning i att arbeta på två språk samtidigt. Utgångsläget var att svenskan och finskan skulle ges lika mycket utrymme, men då arbetsgrupperna en gång var etablerade förblev arbetsspråket i huvudsak svenska. Finskspråkiga deltagare fanns i grupperna, men dessa var så få till antalet att svenskan blev det bärande arbetspråket. I och med att det under projektets gång producerats rapporter, det vill säga mycket text, kan vi konstatera att det skulle ha varit mycket arbetsdrygt att arbeta på två språk samtidigt. När helheten var färdig på svenska översattes allt material till finska.

Resultat

Det mest konkreta resultatet av projektet går att finna i de fyra bobarhetsrapporter som under arbetets gång har producerats. Förutom dessa kan vi också peka på andra resultat som på ett eller annat sätt är förknippade med en ökad lokal och kommunal självförståelse. Dessutom har projektet stött lokalsamhällena i att skapa forum för samhällsdialog, vilka förhoppningsvis kvarstår efter att projektet avslutats.
I bobarhetsanalysen får 40 av 45 bobarhetsindikatorer ett värde mellan 1-4. Dessa indikatorers värden visar dels vilka aspekter av ösamhällenas bobarhet som är god och bör bibehållas eller utvecklas vidare, dels vilka aspekter som bör förbättras ifall bobarheten i våra ösamhällen ska öka. Helhetsbilden som arbetet resulterar i visar att ösamhällena har goda förutsättningar att öka bobarheten och också locka nya invånare, men också goda förutsättningar att åtgärda de brister som finns, förutsatt att ösamhällena får det erkännande och stöd som behövs för detta. Merparten av indikatorerna i samtliga analyser har värdet 3 eller 4, och indikerar alltså en god bobarhet. Dock finns det i samtliga analyser många indikatorer med värdet 1 eller 2, värden som tyder på att åtgärder behövs för att öka bobarheten.
Bobarhetsanalyserna visar att bobarheten i Iniö, Houtskär, Korpo och Nagu är tillfredställande eller relativt god. Det genomsnittliga bobarhetsvärdet (på basis av 40 indikatorer, värderade på skalan 1-4) för Iniö är 2,55, för Houtskär 2,45 och för Nagu och Korpo 2,65.
Sedan kommunsammanslagningen 2009 har förståelsen för de forna skärgårdskommunernas särart försämrats och det har blivit allt svårare att i kommunala sammanhang tala om de interna skillnader som de facto existerar inom Pargas stad. Valet av avgränsning för bobarhetsanalyserna resulterade i att de forna kommungränserna återigen kan ses som alldeles relevanta för att bättre kunna förstå den helhet som Pargas stad förvaltar. Tack vare bobarhetsarbetet blir det dessutom tydligt att man kan identifiera två säregna områden till: den nordvästra skärgården som delas mellan Houtskär och Iniö, delvis också Åland, samt den södra skärgården som delas mellan Nagu och Korpo. Därtill finns ett sjunde säreget skärgårdsområde i Pargas södra skärgård, som i detta projekt lämnades utanför. När vi pratar om Pargas skärgård är det alltså ofta mera korrekt att utgå från att kommunen har åtminstone sju skärgårdsområden (Pargas södra skärgård, Nagu, Korpo, Södra skärgården, Houtskär, Iniö, Nordvästra skärgården) som vid behov måste kunna särskiljas, också om det ibland är klokare att se på skärgården som den helhet den också utgör.
Vidare är den lokala förankring av bobarhetsmetoden som har skett ett viktigt resultat med tanke på det fortsatta bobarhetsarbetet. Att det nu finns fyra etablerade arbetsgrupper som känner metoden innebär att bobarhetsarbetet har goda förutsättningar att forsätta, att involvera flera intresserade och på så vis ännu bättre lyckas dokumentera de lokala omständigheterna som man genom bobarhetsarbetet strävar efter att nå. I det stora hela gynnar denna förankring såväl lokalsamhällena, Pargas stad som bobarhetsmetoden i sig.
Sett till Pargas stads ambition att i högre grad involvera invånarna bör alltså projektet ses som ett viktigt steg i denna riktning. Att finna sätt att involvera medborgare kräver tålamod och att olika metoder testas. Bobarhetsprojektet har visat att det är möjligt att i högre grad involvera invånarna, för att på detta sätt bättre förstå utgångsläget för den samhällsutveckling och de åtgärder man i samråd med befolkningen önskar genomföra.

Effekter och framtidsplaner

Projektet har lyckats väl med att förankra ”bobarhetstänkandet” i Pargas stad, såväl bland invånare som tjänstemän, därtill har projektet också bidragit till att sprida kunskap om bobarhetsmetoden på annan ort. Ju mer bobarhetskonceptet förankas i det kommunala, regionala och nationella, desto viktigare och mer inflytelserikt blir bobarhetsarbetet, såväl sett till det material som därigenom produceras som till själva processen. De nu gjorda analyserna har potential att ha en bärande roll i Pargas stads och de enskilda kommundelarnas självförståelse, vilket är kärnan i en välfungerande kommunal förvaltning.
Den nationella Skärgårdsdelegationen (SANK) har uppmanat skärgårdskommuner att utforma egna skärgårdsprogram med utgångspunkt de lokala omständigheter man med en bobarhetsanalys åskådliggör. Pargas stad utformar som bäst ett skärgårdsprogram där de nu genomförda bobarhetsanalyserna fungerar riktgivande och försäkrar att de lokala omständigheterna som råder i kommundelarna tas i beaktande. För utformandet av skärgårdsprogrammet har staden samlat några skärgårdsinvånare till en arbetsgrupp, där bland annat två av projektets ö-coacher deltar.
Bland projektets arbetsgrupper finns en förhoppning om att bobarhetsarbetet på ett eller annat sätt får en fortsättning och inte upphör i och med att projekttiden löper ut. Som en ögonblicksbild av de fyra ösamhällena fungerar analysrapporterna bra för att förstå dagsläget, men bobarhet är ett dynamiskt fenomen och därför är det viktigt att det finns en lokal beredskap att göra delar av analysen på nytt, när så är nödvändigt. Också helheten kommer i framtiden behöva revideras, vilket underlättas ifall de nu etablerade bobarhetsgrupperna fortsätter att träffas för att diskutera sitt ösamhälles bobarhet. Projektet har bett de lokala kompanjonföreningarna ordna ett möte i slutet av år 2026, där analysresultatet på nytt gås igenom och vid behov uppdateras. Skärgårdshavets biosfärområde hjälper till med arrangerandet av dessa träffar, men huvudansvaret ligger hos de lokala föreningarna.
Skärgårdshavets biosfärområde har dessutom en potential att i framtiden hålla bobarhetstänkandet vid liv, genom att vidareutveckla bobarhetsmetoden i samarbete med Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi. På så vis kunde det teoretiska fundamentet som utarbetas vid SIÅA testas i praktiken av invånare i biosfärområdet, och metoden skulle därigenom bättre kunna nå sin fulla potential. Detta skulle gynna bobarhetsarbetet i Pargas stad men också metoden i stort.
I och med att metoden ursprungligen utvecklats för att analysera mindre ösamhällen, borde detta även göras i Pargas skärgård, det vill säga vidare undersöka de små ösamhällen som finns inom de nu studerade områdena. Projektet har visat att det är möjligt att använda metoden för att analysera ett större ösamhälle, också om vi bör konstatera att uppgifterna som tagits fram i någon mån har varit av en mera generell karaktär än om arbetet skulle ha gjorts med en snävare geografisk avgränsning. Möjligheten att på basis av de fyra analyserna dyka djupare i de enskilda ösamhällena och göra ytterligare analyser av dessa är både reell och önskvärd.