Varför ska jag intressera mig för data nu?

Därför att de förordningar som reglerar ägande, rörlighet och utnyttjande vad gäller europeiska data är här nu och gäller alla branscher från privata till offentliga. De syftar till att förbättra dataproducentens rättigheter och skapa en europeisk inre marknad för data.

Grunden för den europeiska modellen utgörs av människoorientering, rättvisa genom att den som producerar data äger sina data och själva beslutar om utnyttjandet av dem. I Europa står dataproducentens rättigheter i centrum, till skillnad från den amerikanska kapitalistiska modellen som lägger tonvikten vid affärsintressen eller den asiatiska modellen som i första hand lägger tonvikten vid samhällets stabilitet och delvis till och med ignorerar individens rättigheter.

Förordningarna om rättvis dataekonomi syftar till att skydda data från exploatering och tygla användningen av data utan att dess producent vet om det och på bekostnad av producenten. En rättvis dataekonomi innebär också rättvisa i en annan riktning. Data delas inte ut till exempel till konkurrenter eller används för att på annat sätt skada tjänsteproducenten.

Vad har detta att göra med jordbruk eller ett jordbruksföretag? Mycket data samlas in vid ett jordbruksföretag, oavsett om det används lite eller mycket teknik på gården. Maskiner, utrustning och programvaror samlar in data själva, en del data matar jordbrukaren i system själv för hand.

Data har blivit en råvara på samma sätt som spannmål, kött eller mjölk, och när det gäller jordbruk produceras data inte eller kan inte produceras av andra än jordbrukare. Det är därför förordningarna är kopplade till jordbruk och därför det måste det finnas regler för utnyttjande av data. Data kan användas och används för att sköta den praktiska verksamheten i jordbruksföretag, de kan ge produkter mervärde och påverka marknadsställningen.

Även om förordningarna om europeisk dataekonomi grundar sig på dataproducentens självbestämmanderätt, datasuveräniteten, är det värt att intressera sig för detta nu när man håller på att utarbeta en regelbok om rättvis dataekonomi för jordbruk. Det bästa sättet att påverka saker och ting är i förväg, och vanligen är det de som är först ute som drar den största nyttan.

EU:s dataförordningar är en bindande ram för alla branscher, men den sektorsvisa regelboken tar hänsyn till jordbrukets särdrag när det gäller delning och utnyttjande av data. Syftet med förordningarna är att göra det lättare att dela data på ett sådant sätt att de gränssnitt som saknas inte längre hindrar data från att överföras från en tjänst till en annan. Den sektorsspecifika regelboken definierar de praktiska tillvägagångssätten för rättvisa, eftersom allt som är lagligt kanske inte är rättvist.

Datarörlighet ger möjligheter till ny affärsverksamhet, till nytt samarbete, till exempel genom producentorganisationer. Utöver förordningar och regelboken måste jordbrukarna själva vara aktiva när det gäller sina data. Om man vill ha nytta av sina data måste man göra det själv.

EU:s datastrategi är omfattande, och man kan ta del av den en bit i taget. De första djärva får de största skördarna.

Författare: Eeva-Kaisa Pulkka, FoUI-expert, projektet ÄlyAgri