Ekonomi handlar om hushållning med knappa resurser. Resurser av olika slag är alltid knappa vilket betyder att de inte finns obegränsat och därför finns ett behov för företag och samhällen att hushålla med sina resurser. Resurseffektivitet är viktigt i alla delar av ekonomin för att den skall fungera effektivt. Det finns olika ekonomiska system för samhällen där resursallokering, produktionsmängder och prissättning enligt olika principer. Man brukar dela upp ekonomier i planekonomier och marknadsekonomier. I en planekonomi styrs detta av en central statsmakt och i en marknadsekonomi styrs av marknaden, alltså utbud och efterfrågan.

Planekonomi

I planekonomier bestäms priser och produktion centraliserat genom en plan för landets ekonomi, därav namnet. Under feodaltiden fanns även kommandoekonomier där en kung eller baron bestämde över priser och produktion på sitt område. Planekonomier leder ofta till korruption och ineffektiv resursfördelning eftersom det är nästan omöjligt för ett centraliserat beslutsorgan att ta in all information som kommer från konsumenterna och sätta priser och producerade mängder därefter. Eftersom det styrs centraliserat blir korruption ofta ett problem då beslutsfattandet görs av ett litet antal personer. Exempelvis Sovjetunionen tillämpade en planekonomi med femårsplaner.

Marknadsekonomi

I en marknadsekonomi bestäms priset av marknaden, d.v.s. konsumenterna. Meningen med en marknadsekonomi är att den skall förvalta de begränsade resurser som finns genom att pris på produkter och tjänster bestäms på en marknad. På marknaden uppstår konkurrens, vilket sporrar företagarna att producera samma vara eller tjänst på antingen ett mera kostnadseffektivt sätt eller genom att vara bättre, alltså producera en kvalitativare och mera diversifierad produkt än sina konkurrenter och därmed kunna ta ut ett högre pris.

Blandekonomier

Marknadsekonomier är det vanliga systemet i de flesta länder även om rena marknadsekonomier sällan förekommer. I en ren marknadsekonomi bestäms alla priser av marknaden också t.ex. på arbetskraft. De flesta ekonomier befinner sig på en gråskala mellan marknadsekonomi och planekonomi där normen är att marknaden styr det mesta medan staten reglerar vissa områden, t.ex. där det uppstår marknadsmisslyckanden till följd av att priset inte reflekterar den samhälleliga kostnaden. Miljöförstörelse där priset på ren luft eller vatten inte kan sättas in i ett företags lönsamhetskalkyl är ett exempel på hur någon typ av produktion kan vara lönsam för företaget men i ett samhällsperspektiv vara en minuskallkyl till det pris som konsumenterna betalar. I skrivande stund har det varit en del skandaler och kritik mot t.ex. ultrafast fashion-bolaget Shein. Ett exempel på hur staten försöker sätta pris på dessa samhällsekonomiska kostnader är handeln med utsläppsrättigheter, ett annat EU:s stödpolitik som befrämjar hållbara odlingssätt. Hela stödsystemet för lantbruket är ett sätt för statsmakterna i EU att upprätthålla en stabil matproduktion. Utan konkurrens uppstår också monopol, eller oligopol vilket kan anses vara skadligt för utvecklingen eftersom företagen då prissätter sin produkt fritt utan att kunderna istället köper från en konkurrent.

Företagens roll i samhället

Tillväxt

Det pratas ofta om tillväxt i ekonomin eller ekonomisk tillväxt, det som oftast menas med detta är att bruttonationalprodukten (BNP) för ett land ökar. BNP är ett mått på värdet för alla de varor och tjänster som producerats i ett land under en period t.ex. ett år. Tillväxt skapar välfärd eftersom man genom en tillväxt i ekonomin får en större kaka att dela på. Tillväxt är ett ofta debatterat ämne och många ifrågasätter ifall man kan ha evig tillväxt på en ändlig planet med ändliga resurser. Vissa menar att en grön tillväxt som inte tär på våra naturresurser är möjlig, andra inte. Vissa anser att det är just produktivitetsökningen, alltså tillväxt som kommer göra att vi minskar på miljöproblemen eftersom vi minskar behovet av användningen av naturresurser. Ett annat ämne är etisk tillväxt och produktion av varor, detta debatteras ofta i samband med textilindustrin som ofta är belägen i utvecklingsländer där produktionsförhållandena kan vara väldigt dåliga med t.ex. underbetalda arbetare, barnarbete och ovarsam hantering av farliga kemikalier.

Tillväxt skapas av företag som växer och gör vinst. Företagarna finansierar samhället eftersom alla medel i samhället utgår från företag som skapar värde och via sina löner och beskattning förs pengarna vidare i samhället. Man kan se det som att företagarna driver samhället framåt genom att vara innovativa, öka produktiviteten och vara lönsamma.

Prismekanism

I det samhällsekonomiska kretsloppet samverkar hushåll och företag. Hushållen behöver förnödenheter som företagen producerar och staten beskattar både privatpersoner och företag för att upprätthålla samhälleliga tjänster som t.ex. sjukvård och skola. Företagen förser hushållen med varor som de producerat med hjälp av produktionsfaktorer såsom råvaror, arbete och kapital. Arbetskraften köps av hushållen. Hur vet man då vad man skall producera, hur det skall produceras och hur produktionsresultatet skall fördelas?

I en planekonomi, som vi behandlade ovan, är det en centraliserad makt som bestämmer dessa mängder, priser och kvaliteter men i en marknadsekonomi är det utbud och efterfrågan som styr detta. Om man lyssnar till nyheterna är det ganska troligt att det står en ekonom och pratar om utbud och efterfrågan. Detta är en av de grundläggande ekonomiska modellerna som försöker förklara hur prismekanismen fungerar, alltså varför priser på olika varor stiger eller sjunker. Priset fungerar som en signal på vad som efterfrågas och företagen i det ekonomiska kretsloppet kan producera det efterfrågas, alltså det som konsumenterna vill ha.

Konkurrens

Konkurrens är när företag tillverkar samma vara och konkurrerar om marknadsandelar. Konkurrens är bra eftersom det stimulerar till effektivitet i företagens produktionskedjor. Om genomsnittspriset för en vara är en euro per styck och ett företags kostnader för att tillverka denna produkt är åttio cent och ett annat företags är sjuttio cent, har det företag som producerar billigare, en effektivare produktion än det andra företaget och därmed högre vinst. Det kan alltså producera samma kvalitet och kvantitet men förbruka mindre resurser. Sådana produktivitetshöjningar åstadkoms ofta med hjälp av t.ex. ny teknik. Ett annat sätt att skilja sig i konkurrensen är att diversifiera sin produkt d.v.s. att konsumenten vill betala mer för din produkt än för dina konkurrenter. Man brukar kalla detta att man har en diversifieringsstrategi och försöker nischa eller särskilja sin produkt från konkurrenternas. Om man strävar efter konkurrensfördelar på kostnadssidan kallas det för lågkostnadsstrategi. Dessa två är motpoler och ofta försöker företag tillämpa båda två i olika grad. Typiska diversifierade produkter är diverse lyxprodukter som ofta har ett starkt brand t.ex. lyxbåtar och -bilar, märkeskläder eller musikbranschen. Typiska produkter som hör till lågkostnadsstrategin är bulkprodukter som t.ex. spannmål. Företag måste alltså antingen vara kostnadseffektivare eller ha en bättre produkt än sina konkurrenter som kunderna vill betala mera för för att kunna bibehålla sin marginal.

Konkurrens sätter alltså press på företagen att vara innovativa och göra produktionen effektivare eller utveckla mera diversifierade produkter som tillför ett högre värde enligt konsumenten. Utan konkurrens bildas monopol eller oligopol som då kan sätta priserna hur de vill och då inte sporras till utveckling. Vissa menar dock att stora företag har en större möjlighet att satsa på forskning och utveckling och ny teknologi som leder till produktivitetsökningar, men här går åsikterna isär.

Pricing power

Modellerna med utbud, efterfrågan och konkurrens är ju förstås förenklande och verkligheten är mera komplicerad än så. t.ex. har företag olika mycket ”pricing power” vilket betyder att kunderna reagerar olika på olika varor när de ändrar i pris. T.ex. kommer man köpa nästan lika mycket bensin eller diesel för att man behöver ta sig till jobbet fast priset höjs mycket. Detsamma gäller mat, man måste ha mat varje dag och det ända en konsument kan göra om maten blir dyrare är att hitta andra alternativ. Hur mycket pricing power man har beror också på storlekskillnaden mellan de aktörer som förhandlar om ett pris. En större aktör kanske enkelt kan köpa av någon annan om inte priset passar medans en mindre aktör kanske är beroende av att få sålt sin vara till en stor aktör och därför lättare justerar sitt pris enligt den större aktören med mera pricing power.

Inflation

Inflation innebär en stegring av priser på allmän nivå alltså av alla varor i en ekonomi. Detta mäts genom KPI, konsumentprisindexet som är ett index som mäter den samlade prisförändringen i en korg med varor. Inflation beror också på utbud och efterfrågan, då oftast aggregerad efterfrågan eller utbud i samhället. Alltså den samlade efterfrågan eller utbudet. Utbudsförändringar kan bero på t.ex. störningar i leveranskedjor som vi såg i samband med Covid -19 pandemin då produktionen av varor var svår att hålla uppe till följd av karantäner och isolering och då avstannade först leveranskedjorna och sedan då ekonomin kom igång igen var det som att alla containrar var på fel ställe och det uppstod falskhalsar. Inflation till följd av en aggregerad efterfrågan kan vara ett resultat av att penningmängden i samhället ökat mera än utbudet av varor. Mera om penningmängden nedan.

Konjunkturer, inflation och centralbanker

Ekonomin och tillväxten går i konjunkturer, alltså perioder av bättre tillväxt och ekonomisk aktivitet och perioder med lägre sådan. Vanligtvis ökar sysselsättningen och inflationen under högkonjunkturer, och under lågkonjunkturer blir folk uppsagda och inflationen avtar eller blir till deflation. I en lågkonjunktur befinner sig tillväxten eller BNP under det potentiella BNP och vice versa under en högkonjunktur. Under dessa konjunktursvängningar försöker staten oftast utöva någon sorts av stabiliseringspolitik. Denna uppgift tillfaller ofta en centralbank. Centralbanker är bankernas bank så att säga, de kan styra över inflationen och penningvärdet på två sätt. Det ena är styrräntan som vanligtvis höjs vid högkonjunkturer för att ”kyla ned” ekonomin, och sänks vid lågkonjunkturer för att stimulera den. Vid lägre räntor blir pengar ”billigare” vilket vanligtvis leder till ökade investeringar och ökad skuldmängd. Det andra verktyget är handel med värdepapper eller kvantitativa lättnader. Centralbanken kan köpa och släppa, eller emittera, värdepapper för att på så vis öka eller minska pengamängden i ekonomin. Detta kallas i folkmun att ”trycka pengar”. Mera pengar i ekonomin betyder vanligtvis mera inflationstryck eftersom efterfrågan på varor ökar, mindre pengar vice versa. Mera pengar i omlopp söker en ”slutdestination”, antingen vara, tjänst eller investering.

Räntor och styrränta

När vi pratar om ränta så menar vi ofta den ränta vi betalar till banken. Denna ränta består oftast av en EURIBOR-ränta + en marginal som banken tar för att täcka egna kostnader. EURIBOR står för Euro Inter Bank Offered Rate och är alltså den ränta som bankerna lånar ut till varandra. Euriborräntan följer ganska långt en ränta som kallas styrränta som sätts av centralbanker runt om i världen. Eurons styrränta sätts av Europeiska centralbanken, amerikanska dollarn sätts av FED osv. Dessa räntor sätts enligt konjunkturläge, alltså beroende på om centralbankerna vill stimulera eller lugna ner ekonomin som beskrevs ovan.

Komparativa fördelar

Komparativa fördelar eller relativa fördelar är en teori om handel som innebär att två länder bör producera det de är bäst på eller de de har störst relativ fördel i. Ett land kan ha störst absolut fördel i att producera båda varorna men bör ändå koncentrera sig på sin relativa fördel. Detta kan också anpassas till företagsnivå där ett företag har störst fördel i, alltså effektivast kan producera t.ex. både spannmål och mjölk men är snäppet bättre på mjölk och därför bör fokusera på detta medan ett annat företag inte är bättre än det första företaget på någon av produktionsgrenarna men är snäppet bättre på spannmål än mjölk, bör det fokusera på detta. En motsatt teori är talesättet att man inte skall ha alla ägg i samma korg d.v.s. en diversifieringsstrategi där man sprider riskerna.

Sök gärna mera information på Wikipedia eller genom att läsa källorna nedan eller andra böcker. Denna text är grundad på dessa källor:

Vår Ekonomi. Klas Eklund

Företagsekonomi 100. Skärvad Per-Hugo.

Diverse Wikipedia-artiklar om ämnena.